Draco och Hermione [SV]

Meeer

Meer! såååå bra!

More!!!

Jätteroligt att ni fortsätter läsa, och tack för att ni kommenterar =D
__________________________________________

När kvällen närmade sig med en stor, röd solnedgång kunde Draco inte motstå lusten längre att gå ner till stranden. Om han gick åt motsatt håll så skulle väl risken att träffa på Hermione vara liten- eller?
Eftersom han inte hade några sandaler längre gick han barfota. Han trampade på några vassa stenar och svor högt, och återigen förbannade han sin impulsivitet. Det hade bara varit barnsligt att kasta sandalerna i havet.
Det blåste lätt, en ljummen, smekande vind som lockade havet att rulla in mot stranden i böljande vågor. Med ett litet leende gick Draco rätt ner i vattnet, och började gå längs med den kilometerlånga stranden fast åt andra hållet. Vattnet var kyligt, inte kallt men uppfriskande. Lyckan infann sig genast hos den unge mannen, och det var härligt, tyckte han.
Tankarna vandrade. Han tänkte på Hermione igen. Han kunde inte låta bli.
Vad skulle han ta sig åt? Minnet av hur han skrikit åt henne fick honom att skämmas lite. Inte konstigt att hon inte tyckte om honom. Hon hade bara sett hans irriterade, elaka sida. Kanske skulle hon se honom på ett annat sätt om hon fick veta vem han egentligen var? Inte att han var en halv-dementor, förstås. Men att han faktiskt kunde vara riktigt trevlig?
Nästan omedvetet vände han om och började gå åt andra hållet, fortare och fortare. Vattnet skvätte runt honom, och han förflyttade sig upp i sanden för att kunna springa ordentligt. I full fart rusade han mot Hermiones hur, utan något annat i huvudet än att be om ursäkt.

åh jag har inte hunnit läsa och jag har suttit och läst igenom det jag missat nu och... ååååhh snälla skriv mer! jag älskar den!

åhh Jättebra....
meeersnälladujagvillläsalitemernu

Meeeeeer! Sååååååååååå braaaaaaaaaa!

mer!

MEEEER