Mugglare men popis?

JA MER!!!!

^Precis

Mer!

Efter att par timmar hörde jag steg i trappan och att dörren öppnades.
- Oh my good. Ylva!!! tatianna och Alexandra rusade fram till mig och satte sig på en varsin sida.
- Shyyyyy! Sa Alexandra och strök mig över ryggen.
- Ja-jag vi-vill va-vara i-i fr-fred!
Alexandra och Tatianna nickade och reste sig upp. på vägen drog hon för förhängerna.
Jag la mig på rygg och tittade upp i taket.
Jag snyftade. Jag måste besöka hennes grav!
Jag reste mig upp och gick iväg och ignonerade deras rop.
jag gick genom sällskapsrummet och ner till portarna innan jag gick ut.
Jag gick ner till sjön och vidare till hennes grav.
Jag sjönk sakta ner på knä medans jag knäppte händerna för att be en bön. Det brukar jag inte göra.
- Kära Allison. Jag saknar dig väldigt mycket. Du är min bästa vän. Det kommer du alltid att vara. Förlåt för att jag sa att vi skulle bada eller att jag ens inte hann rädda dig. Det borde ha varit jag som dött.
Jag tittade ner på gravstenen.
- Ylva? Hörde jag bakom mig.
- Lämna mig ifred!
- YLVA! jag vände mig om för att fräsa men avbröt mig direkt.
- ALLISON!
Hon log.
- Hej Ylva!
- men hur kan du?...
Hon skrattade.
- Jag har en chans på mig och jag tar den nu! Ylva, sörj mig inte mera. Gå till skolan och gör mig stolt. Bli tillsammans med Jonas.
Jag bet mig i läppen.
- Förlåt för att jag kysste han!
Al log.
- Det är lugnt! Snälla bli tillsammans med honom. Han är kär i dig med!
Jag skakade på huvudet och hon nickade.
- jag måste gå. Älskar dig Ylva. Och kom ihåg sörj mig inte mera!
- Jag älskar dig med Al!
Hon försvann i dimman.
Jag tittade efter henne innan jag började gå upp till slottet igen.
jag knackade på dörren när jag väl var där.
" Vad kallar man möss som umgås med en massa pytonormar?"
Jag himlade med ögonen.
- Enkelt lunch!
Dörren låses upp och jag gick in.
Jag gick direkt upp till killarnas sovsal och knackade på dörren.
Jonas öppnade.
- Ylva gud förlåt!
jag log.
- ingen fara! Ska vi göra läxor?
Han nickade förvånat.
Vi gick ner till sällskapsrummeto ch började. Folk tittade på oss men vi brydde oss inte.
- Varför gråter du inte längre? Frågade Jonas chockad.
- Allison snackade med mig! Jag vet det låter knäppt men...
jag berättade allt.
Han nickade bara.
- Ylva, vill du bli ihop med mig?
jag nickade glatt.
Sen gjorde vi alla läxor och gick och la oss.

mera?

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!! Nu kommer tårarna!

Jaa, såklart, mer!
Gick lite fort i slutet, men det var bra ändå.

Vaa?? Är det slut?? Det får det inte vara!!! Knizz förklara Saliz fattar nada!

Neeej, inte slut SLUT, jag menar slutat av kapitlet xD

Aha, tur att jag har dig Knizz! Annars hade ju allt gåt åt pipan med mej! xD

Hhahaha, neråå xD