Är det värt att? [SV]

Superbra som vanligt!

Instämmer, bra som alltid! Undrar om Draco kommer att berätta sina hemligheter ...

Kapitel 14:

Draco satt i skräddarställning på sin säng i sällskapsrummets sovsal. Det var väldigt tyst och lugnt då alla andra var på lektioner. Draco hade bestämt sig för att skolka. Han kunde inte sluta tänka på bilden. Bilden på Leonas familj. De såg så lyckliga ut när de log mot kameran.
Draco minns det som igår när hans pappa kom hem med en annan blond man. Inte som sällskap. Den andra blonda mannen var blodig och såg livrädd ut. Hans minns så väl när hans pappa ledde ner mannen till källaren. Och han minns på¨kvällen när hans pappa väckte honom och tvingade ner han i källaren för att titta på när Voldemort torterade honom till döds. Han såg hur livet ur mannen sakta gled iväg och han såg ögonen som stirrade tomt ut i luften. Döda ögon.
Draco rös. Han kommer aldrig glömma det. Inte när han fick reda på vems pappa det var heller. Draco la sig sakta ner mot sina kuddar och knöt nävarna bakom huvudet och suckade djupt. Han måste berätta för henne. Han kan inte hålla det inom sig.
När klockan slog halv 8 på kvällen smög Draco iväg från sällskapsrummet och halvsprang genom slottet mot fjärde våningen och sjukhusflyglen.

Leona la helt ensam i den stora lokalen och läste en bok. Hon var inte trött och hade pratat sig ur att få sömnmedicin av Madame Pomfrey.
Hon tittade upp från sin bok när den knarrande dörren försiktigt öppnades och Dracos ansikte tittade in.
" Hej." Leona la ner boken och log försiktigt mot den bleka pojken som smög fram till hennes säng och satte sig på stolen.
" Vi måste prata." Han svalde. Leona noterade att han såg väldigt nervös ut.
" Vad är det?" Leona satte sig upp. Draco tittade ner i sitt knä och började berätta allt.
" Jag vet vem din pappa var. Hur han dog."
Leona drog efter andan.
" Vad sa du?"
Draco tittade upp och rakt in i hennes blåa ögon.
" Din pappa blev mördad i min källare. Av Voldemort. Pappa tvingade mig att titta på." Draco tystnade. Han kunde se chocken i Leonas ansikte.
" Har du vetat all denna tid men inte sagt något?" Viskade hon tyst. Tårarna brände bakom ögonlocken. Draco nickade sakta.
" Förlåt att jag inte sagt något. Men vi har inte riktigt pratat."
Leona hoppade ur sängen och klev fram till Dracos stol och puttade han så hårt hon kunde i bröstet på han och stolen välte tillsammans med Draco med en hård duns ner i stengolvet.
" JAG LITADE PÅ DIG." Hennes ögon blev svarta. " Fyfan Draco. Jag litade på dig. Jag berättade saker." Hon skakade på huvudet. " DU är fan som Harry. Det är ni alla."
Innan Draco ens hann reagera sprang Leona med ekande steg ut ur sjukhusflyglen. Han ställde sig upp och rusade snabbt efter. Han såg det vita nattlinnet runda ett hörn längre bort i korridoren och sprang snabbt ditåt. Han följde henne hela vägen upp till sjunde våningen och insåg snabbt att om han inte hinner ifatt henne kommer hon försvinna. För hon sprang rakt mot vid-behov-rummet. Och mycket riktigt. Draco sprang rakt in i väggen. Dörren hann precis försvinna.
" HELVETE!" Skrek han och slog med ett knytnävslag rakt in i väggen. Ilska och ledsamhet flödade genom hans kropp. Fan fan fan vad har han gjort.


Haha jag suger på detta ibland. Men men. Nästa avsnitt kommer handla om tiden leona fick reda på att hennes pappa dött.

Jättebra! Stackars Leona och Draco, de har det verkligen inte lätt.

Bevakar! Verkar väldigt bra. Jag ÄLSKAR sjätte året, och jag älskar när man har en egen karaktär! Nu väntar jag bara på att få min lilla Draco med lite mer :* Vad sägs om en liten romans mellan Leona och honom kanske?! Vem kan vara mer charmig än Draco liksom... Hehe!

Herregud. hänt så mycket i mitt liv så jag har inte hunnit med att skriva på min ff. Men ska försöka börja igen!!

Detta kapitel kommer handla om tiden då Leona fick reda på att hennes pappa dött.

Kapitel 15:
Leona satt på lektionen i örtlära och antecknade medans Professor Sprout babblade på.
" Miss Loven, jag kan garantera att proven är svårare nu i tredje årskursen än i andra. Så det är dags att börja lyssna!" Professor Sprout tittade på henne med ett litet leende.
" Förlåt Professorn." Leona rodnade lite. Harry som satt brevid henne fnös tyst. Tillräckligt högt för att Leona skulle höra det och förstå att hon måste bättra sig.

Lektionen tog slut. Alla elever packade ihop sina böcker och lämnade det kvava växthuset. Den svala luften som mötte eleverna i dörren fick Leona att släppa ut en lättnad suck.

Harry puttade sig förbi henne och gick iväg. Leona tittade efter honom och suckade. Hon började sakta gå mot slottet när Professor Snape kom gåendes emot henne.
" Miss Loven, professor Dumbledore vill prata med dig nu på direkten. Följ mig." Professor Snape tittade på henne med de kalla ögonen och nyckte med nacken mot slottet.
" Absolut Professor Snape." Hon gick tyst efter honom mot slottet och lyssnade tyst på honom när han sa lösenordet till statyerna som vaktade Professor Dumbledores kontor.

Leona klev sakta upp för trapporna och knackade på rektorns trädörr.
" Kom in." Rösten ekade mellan väggarna i rektorns kontor och dörren öppnades av sig själv och Leona gick in.
" Åh Miss Loven, vad bra. Kom in och sätt dig."
Leona gillade inte Professor Dumbledores allvarliga min men lydde hans order. Hon borstade bort en slinga av sitt hår som hängde ner i ögonen på henne och satte sig försiktigt på trästolen framför rektorns skrivbord.
" Professor Dumbleoder, har jag gjort något?" Leona tittade försiktigt på mannen framför henne som skakade på huvudet.
" Absolut inte Miss Loven. Men jag måste berätta något för dig som inte är lätt." Han tystnade en stund och tittade ner i skrivbordet.
Leona knöt nävarna i sitt knä och kände nervositeten bygga upp.
Professor Dumbledore harklade sig och tittade sedan rakt in i flickans ögon.
" Miss Loven, din pappa har tyvärr avlidit."

Leonas värld rasade medans orden sjönk in. Din pappa är död. Leonas pappa kan inte vara död. Det kan inte stämma.
" Leona, du måste åka hem till din mamma." Leona tittade upp när Professor Dumbledore använde hennes förnamn och nickade sakta. " Gå till sällskapsrummet och packa en väska och kom sedan tillbaka så hjälper jag dig hem."
Leona reste sig upp och lämnade sakta rektorns rum och började gå. Hennes tankar snurrade. Hon gick in i någon och ramlade nästan baklänges. En hand på hennes rygg fick henne att hitta balansen igen.
" Gick det bra?" Pojken framför henne som både gått in i henne samt hjälpt henne tittade på henne.
Leona tittade han i ögonen och fortsatte att gå.

När hon väl var i sällskapsrummet gick hon direkt upp till sovsalen och drog fram sin väska och började packa. Hon packade bara ner det viktigaste och gick sedan ner igen.
" Leona, vart ska du?" Harry satt i en av sofforna och tittade på henne. Leona svarade inte utan bara gick.

En timme senare stod hon framför brasan hemma i hennes vardagsrum.
" LEONA!" Hennes mamma flög ur soffan och kramade henne hårt. Leona la armarna runt sin mamma.
" Det stämmer inte va mamma?"
Hennes mamma strök henne i ansiktet och en tår rann nedför hennes kind. Hon nickade sakta.
" Jo älskling. Pappa är död."


Väldigt kort inlägg och kanske inte det bästa men ja, mer?

Vad roligt att du uppdaterar. Bra som alltid! Nu fick vi veta lite mer om det sorgliga som hänt Leona.

Jag har en teori om vilken pojke det var som Leona gick in i på väg från rektorn:



EDIT: Måste bara tillägga att jag håller med Elzyii här ovanför. Älskar sjätte året!

Mer, så klart, ser fram emot fortsättningen.