Med mitt hjärta i dina händer, del 1 (svenska)

Om kapitel 7 är bättre än det här ... hur bra kan det bli?

Yes! Nu träffades de ordentligt och har till och med hamnat i trubbel tillsammans ... Sandra är väldigt modig och rak när hon säger att Samfundets möte är hennes problem.

Förutom att det som alltid är en spänning som byggs upp till en cliffhanger på slutet, skulle jag vilja lyfta fram några underbara citat av uttryck:

Jag skriker inte, jag pratar passionerat

hon är ju snålare än en gammal svartalf

Ser fram emot mer ... och speciellt kapitel 7!

Hejsan, jag har tyvärr dåliga nyheter Kan förmodligen inte få upp ett kapitel idag då det är sparat på min dator, som bara kraschar och kraschar efter att jag uppdaterade den igår... Är jätteledsen över detta, och ska försöka få upp nästa kapitel så snart som min dator funkar igen, min pappa som jobbar med programmering ska ta en titt på den så förhoppningsvis är den up and running inom någon dag. Är verkligen ledsen över detta, och hoppas att ni inte blir alltför besvikna.

Sånt händer! Med tanke på att du redan uppdaterat två gånger den här veckan så kan vi leva utan ditt kapitel i ett par dagar till! Hoppas att din pappa lyckas fixa din dator! Ska bli jättekul att läsa kapitlet som kommer♥

Nu har jag läst ikapp! Jag finner inga ord på hur bra denna stury är!

Ta dig tid med kapitlet. Vi kan vänta!

JAG MÅSTE FÅ REDA PÅ VAD SAMFUNDET ÄR ANNARS KOMMER JAG ANLITA MINA DATORKUNNIGA KOMPISAR ATT HACKA SIG IN I DINA DOKUMENT!! MOAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

McGonagall kommer vara rättvis mot Sandra, det vet jag. Hon måste det, annars... AAAHH!

Meeer ♥♥

Min dator funkar igen, så det kommer ett kapitel idag! Har bara inte hunnit lägga upp det eftersom jag varit i skolan och stallet hela dagen, det är uppe om nån timme

Wohoooo!

WOOHOO! SNART KOMMER ETT KAPITEL! TVÅ KAPITEL EGENTLIGEN RIGHT? XDDDDD

Nu är nästa kapitel här! Dock bara ett kapitel, eftersom jag funderar på att släppa två stycken på onsdag, då kapitel 7 och 8 på ett sätt hör ihop med varandra...
Som alltid, tack för att ni läser och kommenterar, och dyk nu in i detta lite kortare kapitel

Kapitel 6 - Sandra

7 september 1996

Professor McGonagalls kontor är enligt mig en ganska trevlig plats. Det vill säga, när jag inte står där tillsammans med en person som hatar mig, för att bli utskälld för något jag inte ens gjort. Jag råkade bara passera och krocka med honom, eldwhiskyn har jag ju inget att göra med. Professorn verkar däremot inte särskilt intresserad av att lyssna på min förklaring, där hon sitter vid sitt skrivbord med en av de bistraste miner jag sett henne bära. Hon har redan skällt ut oss båda för att bryta mot skolans regler om alkohol, så när jag avbryter henne för att förklara blev hon inte direkt gladare. Slytherinpojken avbryter dessutom min förklaring med att påstå att flaskorna tillhör mig, vilket leder till att min ilska mot honom flammar upp ännu starkare än då vi möttes tidigare i veckan.

“De där flaskorna är dina, de vet både du och jag!” utbrister jag upprört till honom. Han höjer ögonbrynen på det där nonchalanta sättet som jag hatar, trots att jag knappt känner honom.

“Och vad har du för bevis, smutsskalle?” svarar han.

“Vad har du för bevis, i så fall? Och måste du kalla mig det där ordet precis varje gång du talar till mig?” kontrar jag snabbt.

“Jag säger det inte varj…”

“Det räcker!” Professor McGonagall avbryter honom med dånande röst. “Det här är verkligen inte ert beteende jag förväntat mig att se hos två sjätteårselever! Jag kommer att dra trettio poäng från er båda, och ni ska infinna er hos mr Filch för kvarsittning klockan sju varje lördag resten av terminen!”

“Men professorn, jag har ju inte gjort något!” försöker jag.

“Ni kan inte mena allvar”, fnyser han samtidigt. “Inte en chans att jag spenderar mina lördagskvällar med en smutsskalle.”

Professorn slår knytnäven i bordet innan jag hinner ge honom svar på tal.

“Detta är mitt slutgiltiga beslut! Nu går ni raka vägen till era uppehållsrum, är det förstått!” ryter hon.

Under några sekunder sneglar jag och Slytherinpojken på varandra, innan vi båda inser att det inte är någon idé att argumentera. Istället nickar vi sammanbitet och lämnar rummet. Precis innan dörren glider igen ser jag hur professor McGonagall förvandlar flaskorna till tomma vinglas med en loj viftning med staven.

Jag känner hur Slytherinpojkens blick bränner in i min nacke, och vänder mig mot honom för att envist möta hans stirrande. Han skrattar hånfullt men viker undan med blicken.

“Lägg ner, smutsskalle. Din sort kommer aldrig kunna sätta sig upp mot Renblodssamfundet.” Med de orden vänder han på klacken och går iväg åt ett håll som definitivt inte är mot Slytherins uppehållsrum. I ett ögonblick är jag frestad att knacka på dörren bakom mig och informera professorn om att han inte lydde hennes order, men jag beslutar att det inte är värt det. Han är inte värt det.


14 september 1996

Det förvånar mig att han faktiskt kommit till kvarsittningen. Adrien Smythe, som Freya berättat att han heter, är nämligen enligt det jag tagit reda på riktigt inställd på renblodskulturen, och professor McGonagall är känd på skolan för att alltid för att försvara mugglarfödda elever. Dessutom sitter hans föräldrar högt inom deras dumma samfund, vilket förklarar hans inställning. Hans pappa håller i princip en av deras starkaste ledarposter, och är tydligen otroligt karismatisk. Något som gått i arv till båda hans söner, enligt de fnissande tredjeårsflickorna från Gryffindor, som mer än gärna skvallrade om Adrien och hans bror. Deras ord ekar fortfarande i mitt huvud. ‘Klart vi vet att det han och Renblodssamfundet gör är fel, men det skadar väl inte att tycka han är snygg.’ De äcklar mig, och fick nästan Tilda att gråta. Hennes rädsla för samfundet växer sig starkare för varje person som visar någon sorts positiv inställning åt renblodskulturen, även om hon försöker låtsas som ingenting är fel.

Nu står i alla fall Adrien lutad mot väggen utanför Filchs rum. När han ser mig grimaserar han och vänder sig demonstrativt bort. Okej, låtsas han inte om mig så tänker jag minsann inte låtsas om honom heller. Jag korsar armarna och blänger rakt framför mig. I några minuter står vi kvar utan att säga ett ord till varandra, sedan öppnas plötsligt dörren och Filch kliver ut med sitt vanliga, elaka flin på läpparna.

En kvart senare skrubbar vi, under samma arga tystnad, tomma trolldrycksflaskor. Såklart har vi förbjudits att använda någon form av magi, och Filch nappade åt sig våra trollspön innan han hånfullt skrockande lämnade oss i rummet där vi nu befinner oss. Jag ställer ner flaskan jag skurat klart med en smäll, och ska precis ta upp en ny från en av de meterhöga staplarna vi ska vara klara med om tre timmar, då han plötsligt pratar för första gången.

“Kallar du det där rent?” frågar han syrligt.

“Lika rent som ditt blod”, fnyser jag.

“Ursäkta, antyder du att jag inte skulle ha rent blod, smutsskalle?”

“Jag antyder bara att du borde skura dina egna flaskor i stället för att klaga på mig. Och kalla mig inte det där ordet, jag heter Sandra.”

“Sandra… Ett fint namn att ge en husalf kanske.”

Mitt blod bubblar av ilska när jag smäller ner flaskan jag håller i handen och marscherar fram till honom. Sedan står vi där, envist stirrande i varandras ögon. Minuterna tickar sakta förbi, och till slut backar han undan.

“Jobba istället för att försöka skrämma mig, eller vad du nu håller på med”, säger han, men det låter inte lika nonchalant som han försöker få fram det. Jag går tillbaka till mina verktyg i andra ändan av rummet, och vi fortsätter jobba i tystnad, som denna gång känns annorlunda på något sätt

---

Okej, man kanske inte får så mycket straff för lite eldwhisky, men behövde kvarsittningarna för att få storyn framåt. Och ja vad tror ni, varför klarar Adrien aldrig att kolla in i Sandras ögon längst? Kommentera gärna om ni gillade kapitlet

Och just det ja, jag flyttade alla kapitel till mitt Googlekonto, så nu ka jag komma åt och lägga upp dem via mobilen ifall min dator kraschar igen!

Bra kapitel! OCH ADRIEN DU GILLAR SANDRA JAG VET DET DET ÄR BARA DU SANDRA SOM INTE MÄRKER DET EFTERSOM DU GILLAR HONOM MEN DU MÄRKER DET INTE WIIIIII!! ♥ ♥ ♥ ♥

Tror kvarsittningen under terminen kommer "föra de samman" så att de inser att de gillar varandra egentligen även fast de inte vill erkänna det. Adrein pga att han är inställd på att mugglarfödda har "smutsigt blod" plus samfundet, och Sandra pga att han kallar henne smutsskalle och samfundet. Alltså har de samfundet gemensamt... typ.

Längtar efter mer iaf