Bellatrix: från barndom till död!

Ett Par dagar förflöt innan märket började bränna och jag log svagt, äntligen slapp jag ifrån detta och kunde fokusera på något annat än att låtsas gilla Rudolpho. Jag funderade på vad min herre sagt, vi skulle först ta oss till hans gömställe och Jag transfererade mig fort från hans herrgård och tog mig till gömstället där de andra som skulle ta sig till ministeriet stod och mörkrets herre satt i sin fåtölj som han gjort hela tiden under dessa dagarna.

Han förklarade ännu en gång planen innan vi alla fick vars en liten flaska med vätska som såg ut som något man hittat i ett träsk, Jag drack upp allt på en gång och kände direkt hur kroppen började förändras.

Jag blev längre, fick ljust hår som satt i en hård knut och jag fick mer kurvor på kroppen. Jag kollade ner på kroppen som jag nu fått och funderade på vilka kläder som skulle passa till denna kvinnan som jag inte ens visste vad hon hette. Jag trollade på mig en tajt svart kjol och en vit blus, kläder jag inte kände mig bekväm i men som var mycket prydligare än mina egna, säkert något som de hade på sig på ministeriet. Jag kollade runt på alla andra innan mörkrets herre sakta nickade och vi alla transfererade oss till ministeriet, äntligen skulle jag få möta den pojken som skapade min herres fall och jag hade lust att döda honom men undvek det eftersom Min herre ville döda honom själv.

När vi kom in på ministeriet kollade jag runt på alla människor, jag tror inte någon av oss visste riktigt hur vi skulle vara förutom Lucius som inte behövt dricka polyjuice eftersom han redan jobbade på ministeriet, Han kunde därför visa oss ner till rätt ställe. När vi kom in i det enorma rummet med små kristallkulor så började effekten av polyjuice-elexiret gå ur kroppen och jag fick tillbaka min egna kropp, något som gjorde mig riktigt glad. Jag kunde höra ljud, det var några ungdomar här inne, Potter och hans vänner.

Jag log svagt och kollade på de andra och vi höjde stavarna och när vi rundade hörnet såg vi Harry Potter med en rödhårig tjej och en rödhårig kille, en tjej med blondt hår, en tjej med brunt hår och en mörkhårig kille. Jag stod längst fram och log ett hånfullt leende.

- Jasså. Är det inte lilla Potter och hans Vänner? sa jag med ett glädjelöst skratt innan jag vände blicken till den mörkhåriga killen, han var så lik någon som jag sett men vem? Jag kom på det, mannen i familjen Longbottom, det måste vara deras son. Jag log ett falskt leende.
- Åh. Longbottom, är du lika svag som dina föräldrar var? Sa jag och jag såg ilskan i hans blick men innan han hunnit höja staven hade yaxley lamslagit honom. Det var då jag såg att Harry höll något i handen , en liten kristallkula och jag förstod, det måste vara den som mörkrets herre ville ha. Jag sträckte fram handen.

- Ge mig profetian så kommer vi gå härifrån sa jag men när han inte ens gjorde en ansats att ge mig den tog jag tillbaka handen.
- Visst! Vill du ha det på det svåra sättet så sa jag och riktade min stav mot en av hyllorna fulla med små kristallkulor och den välte rakt över ungdomarna som precis hann hoppa undan innan de började springa, de ville inte ens kämpa mot oss. Jag började följa efter och kom till en stor öppen plats och det var då jag började höra flera små pang och det kom människor som stod på Harrys sida,Bland annat min kusin Sirius.

Intressant att läsa om inbrottet på ministeriet ur den här synvinkeln. Bra beskrivning av polyjuice-elixiret:

en liten flaska med vätska som såg ut som något man hittat i ett träsk

Ledsen att jag inte skriver så ofta, ligger på sjukhus och internetet är inte toppen
~~~

Jag vände blicken mot Lucius.
- Du tar profetian medan vi andra uppehåller dem sa jag kyligt och han nickade och började följa efter Potter medan jag började duellera med min kusin Sirius. Jag ville döda honom, han tillhörde inte vår familj, inte sen han hamnade i gryffindor och gick med Dumbledore för att förhindra mörkrets herre. Därför var många av de besvärjelser jag kastade dödliga. Jag vände snabbt bort blicken och såg hur Harry kastade profetian och Lucius missade att fånga den, hur kunde han? Förstod han inte hur mycket mörkrets herre skulle straffa honom för att han tog sönder den.

- Medan jag kollade bort så kastade Sirius en förbannelse som gav mig fruktansvärt ont i axeln och han gav mig ett av sina typiska självbelåtna leende, ett leende han även hade när han varit yngre och försökte vara överlägsen alla andra barnen i vår familj. Jag tog chansen när han inte var lika koncentrerad och sa lågt
- Du kan väl hälsa Lily och James från mig, snart kommer din gudson också komma till dig. Jag visste att de två var en svag punkt hos honom och skulle skada honom, jag ville såra honom innan han dog, ju sämre de mådde innan de Dog desto bättre, jag menar mår du redan dåligt så kan Du lika gärna dö. Jag sa sedan tydligt "avada kedavra" och en grön stråle kom från min stav och träffade honom mitt i hjärtat medan hans leende försvann och han började försvinna in i ett moln, som en slöja.

I bakgrunden kunde jag höra Potter som skrek och jag såg hur en man fenrir pratat om som ett av sina bästa offer som hette Lupin hålla fast honom. Jag sprang snabbt ifrån striden och sjöng glatt "jag har dödat Sirius Black". Man måste ju fira att man lyckats döda någon och känslan jag fick när jag fick hämnas på någon jag inte tyckte om gav mig en sån sjuk kick. Jag höjde ögonbrynet när jag hörde någon följa efter mig och såg Harry springa efter mig ut i den enorma salen på ministeriet som hade en stor fontän och en reception. Jag såg honom rikta trollstaven och innan jag hann ta fram min hörde jag honom skrika "crucio" jag flög upp i luften men landade lika snabbt med ett retsamt leende.

- Stackars Potter kan inte ens använda crucio, du måste verkligen mena det, du måste verkligen vilja plåga någon och lilla söta Potter är för feg för det sa jag med ett litet skratt.

Super!

Verkligen spännande att följa allt det här från hennes perspektiv, speciellt hur hon ser på Sirius. Att hon använde Lily, James och Harry som en svag punkt. Det förklarar hur hon kunde lyckas.

Skickar en styrketanke till dig på sjukhuset! ♥

- Jag Såg hur fler som var på Potters sida kom springande och började kasta förbannelser mot mig och jag gled snabbt in i en av spisarna och tog mig tillbaka till stället där mörkrets herre var. Svetten droppade i min panna, både eftersom jag sprungit men också av upphetsning för att jag dödat min första mest betydelsefulla människa.

Jag var ivrig att berätta för honom att Lucius tagit sönder profetian, han skulle bli straffad och jag skulle säkerligen bli belönad. Jag var först på plats så Jag gick fram till honom.
- Min herre, vi lyckades döda några som inte var på vår sida började jag men han avbröt mig.
- Och profetian? Sa han.
- Jo, Lucius fick ansvar för den men han tappade den och den gick sönder, ingen hörde hur den löd så jag tycker ni ska straffa honom ordentligt sa jag ivrigt. Vår herre gav nästan till ett skrik av ilska.

- Du är bra på bestraffningar Bella. Du får välja ett passande sa han och jag började le. Både för att han hade ett förtroende för mig och att jag fick välja straff men också för att han kallade mig Bella, hade det varit någon annan som gjorde det hade jag blivit arg men när han gjorde det kändes det mer som en komplimang.
- Jag ska fundera ut det tills de andra är tillbaka sa jag med ett leende och sjönk ner på en stol och la benen på bordet medan jag pillade bort smuts under naglarna och väntade. Rudolpho och Yaxley var de som kom tillbaka efter mig och Rudolpho kramade om mig och berättade att han var så rädd att jag hade dött eftersom han inte hittade mig. Jag nickade bara, orkade inte med att tjafsa. En stund senare kom de andra tillbaka och sist kom Lucius som verkade helt förtvivlad. alla satte sig ner runt bordet och kollade mot mörkrets herre som började tala.

- Jag hörde att dagens uppdrag inte gick bra. Nästa uppdrag kommer vara betydligt viktigare och större. För att komma till makten måste vi döda Albud Dumbledore, rektorn för Hogwarts, Han är ett stort hinder för mig eftersom han som ni säkert vet är en mäktig trollkarl började han och jag räckte direkt upp handen som en ivrig skolelev och han nickade åt mig för att låta mig tala.
- Jag blev dödsätare när jag gick tredje året på Hogwarts och Lucius son går femte. Vad sägs om att vi introducerar honom och låter honom ta hand om Dumbledore? Det är ändå hans rektor eller hur? Sa jag ivrigt.

Jag visste att narcissas allra svagaste punkt var sin son och att det skulle vara ett bra straff. Jag satt närmst mörkrets herre och mumlade i hans öra
- Sen sätter vi Lucius i azkaban utan vetskap om hans son kommer överleva eller inte.
- Jag såg hur mörkrets herre började le.
- Bella, du är verkligen påhittig sa han och vände sig mot Lucius och Narcissa.
- Nästa gång vill jag att ni tar med er Draco så jag får berätta hans öde sa han och jag såg att Narcissa ville säga emot men att Lucius tryckte hennes hand för att få henne att låta Bli, hon stängde därför munnen och nickade bara.

Känns precis som att det kan ha varit Bella som fick den där idén om Draco. Det blir bara bättre och bättre beskrivningar av henne. Gillar små detaljer som:
- Jag ska fundera ut det tills de andra är tillbaka sa jag med ett leende och sjönk ner på en stol och la benen på bordet medan jag pillade bort smuts under naglarna och väntade. , vilket får det väldigt levande.

- Mötet var därmed avslutat och vi begav oss hem till Rudolpho och inget speciellt hände på flera veckor. Jag började fundera på vad som egentligen hände, om något gått fel i herrens plan eftersom han inte kallade oss till sig oss, eller om han bara behövde tid att planera. Dessutom hade jag inte mått så bra de senaste dagarna, Jag hade mått väldigt illa och behövt kissa enormt många gånger och dessutom börjat svullna om magen, i början trodde jag bara att jag blivit matförgiftad eller något men det gick ju inte över.

Jag funderade på vad det var men mina misstankar blev allt tydligare. Hur kollade man ens om man var gravid? Jag mindes när vi hade mugglarstudier att en från gryffindor frågade om hur mugglare tog reda på om de var gravida, mest på skoj såklart men läraren hade svarat att man hade en sticka som man skulle använda och blev det positivt var man gravid. Jag svalde hårt, jag var tvungen att ha ett även om jag bävade efter resultatet och att jag kände mig ytterst motsträvig att tvingas använda mugglarverktyg. Jag trollade till mig ett och gjorde som instruktionerna sa och när jag sen såg på Stickan och fick se plustecknet höll jag på att svimma, jag var gravid.

Jag kände hur jag började få svårt att andas, jag var definitivt inte redo för barn, jag ville inte ens ha barn egentligen.
Det måste vara rudolphos i alla fall eftersom han var den enda jag någonsin haft sällskap med, men vi hade ju aldrig haft sex så det kunde inte vara han heller.

Men vänta, där var den enda gången när jag kommit från ministeriet och gett Lucius sitt straff som han pratade om att han ville föra sina gener vidare med en väldigt respekterad häxa och han ville att det skulle vara jag och vi två hade... ja älskat med varandra, inte alls av kärlek men bara för att föra gener vidare, något vi båda ansåg var viktigt, det var dock något jag lovat honom att aldrig berätta för någon. Självklart gick det snabbt och det var inga känslor men jag var väldigt lycklig över att han valt mig och ingen annan. men det kunde inte hända, jag kunde inte vara gravid, hur skulle jag berätta detta för mörkrets herre och hur skulle jag berätta det för Rudolpho.

"Hej! Jag vet att jag är gift med dig men mörkrets herre ville ha barn och nu är jag gravid med hans barn".

Super! Bra med humor slutet, kändes som ett bra avslut!

Superspännande nu men stackars barn ...