Den tredje generationen

Jag läser hela tiden, överallt och närsomhelst!!!!!!!!!!!!

Åh så bra!! Längst verkligen till nästa kapitel! Det är så spännande!!!

Så bra/ska bevaka tråden

Väldigt bra kapitel och spännande

Men så kan du ju inte sluta (fast tydligen kan du det eftersom du gjorde det) Superbra!

Tack till alla ni fina läsare! Det gör mej verkligen jätteglad att läsa er respons! Nu är det då dags för Kapitel 9, verkar som att det hettar till mellan Fredrika och Sara!

Kapitel 9 – Besvärjelser

’’Jag förstår inte alls… Jag lovar er jag har inte gjort någonting!’’ utbrast Fredrika och kollade vilt runt på alla i rummet. Saras blick var nu iskall och ifall blickar kunde mörda skulle Fredrika vara begraven just nu.

’’Nähä, och vad är det Eline säger nudå?’’ morrade Sara.
’’Jag lovar er, jag har ingen aning!!’’ sa Fredrika.
’’Nä eller hur. Inte undra på att du inte ville berätta vad som hänt när jag frågade hur hon hade blivit förhäxad!’’ vrålade Sara som nu stigit upp. Hon tog stora kliv mot utgången och Fredrika tittade förtvivlat efter. James tittade på Oliver.
’’Blev Eline förhäxad?’’ viskade Oliver som uppenbarligen inte hade någon aning om vad som hände för tillfället. James ryckte på axlarna, han förstod verkligen ingenting.

De kommande dagarna blev bortom stela. Sara undvek Fredrika på alla sätt, Sara sov tillochmed nere i sällskapsrummet på soffan så att hon skulle slippa Fredrika. Fredrika försökte jämt tala med de tre vännerna för att förklara, men ingen ville lyssna, allra minst Sara.

En dag när James och Oliver satt vid frukosten tillsammans med Tristan Dale och Pontus Rosser sa plötsligt Oliver:
’’Tror du att det var Fredrika som förhäxade Eline?’’. James sneglade på honom.
’’Jag vet inte. Om det var Fredrika, begriper jag inte varifrån hon lärt sig sådana trollformler, det måste ha varit någon riktigt kraftig om hon fick Eline dödssjuk’’ sa James.
’’Jag måste erkänna att när jag först hörde att hon blivit förhäxad så trodde jag att det var…’’ började Oliver.
’’Andreas Hewitt. Jag vet, det gjorde jag också. Ända tills vi hälsade på Eline. Det Sara har berättat för oss är ju förstås också ganska övertygande…’’ fortsatte James.
James sneglade bort mot Ravenclaws frukostbord där han fick syn på Andreas Hewitt. Andreas märkte iakttagelsen och flinade åt honom. Andreas ryckte i hans kompisar som satt bredvid och tillsammans gick de fram mot Gryffindor bordet.
’’Jaså, din flickvän är dödssjuk hörde jag minsann? Det är rätt åt dig Potter, synd va att du inte ärvde din pappas förmågor’’ sa Andreas stöddigt.
James övervägde att slå till honom eller åtminstone förhäxa honom allvarligt.
’’Stick och brinn Hewitt’’ sa Oliver. Andreas fnös och vände på klacken tätt förföljd av sina två vänner. James förstod verkligen inte, hur han än funderade, hur någon någonsin kunde gilla Andreas.

Veckorna gick och det verkade inte som att Eline blev bättre och relationen mellan Fredrika och Sara var nu precis likadan som om den aldrig skulle ha existerat. James var väldigt orolig för Eline, och flera gånger hade James varit på besök till Sangt Mungos med Sara och Oliver, men besöken hade upphört när Sara hade funnit Fredrika vid Elines sida. Ett storbråk bröt ut och stämningen i hela Gryffindor tornet var nu allt annat än trevlig.
Det enda som höll humöret uppe för James var att snart var tävlingen mellan Gryffindor och Hufflepuff på väg att äga rum.

Det var en lördag eftermiddag när James var på väg till omklädningsrummet vid quidditchplan när han märkte att det kom röster inifrån. James tänkte snabbt till, nog hade han väl bokat till den här tiden? Han lutade sig närmare mot dörren för att höra bättre, han hörde Andreas röst och några andra Ravenclawares.
’’Såg ni Potters min? Idioten skulle förstås aldrig anat att hans egna patetiska flickvän skulle bli skadad, det var rätt åt honom. Fan vad duktig du var på Confundus besvärjelsen!’’ skrattade någon inifrån. James antog att det var Hewitts kompis.
’’Äsch, det var väl inget! Men det var värt det, att se Potter och hans patetiska vänner tro att det var deras egna kompis som gjorde det, jag skulle aldrig byta bort det här minnet för något i världen!’’ sa Andreas.
James kunde inte fatta vad han just hört. Plötsligt öppnades dörren och Andreas fick syn på James.
’’Det här ska du få sota för Hewitt’’ vrålade James. Andreas blev helt kritvit. Andreas hade precis tagit fram trollstaven, men James var snabbare.
’’PETRIFICUS TOTALUS!’’ skrek James och riktade sitt trollspö mot Andreas. Andreas föll som en marionett till marken. Nu gällde det att vara snabb, han måste berätta det här för McGonagall!

Älskar kapitlet så himla mycket, du borde bli författare!!!!!

Okej.. Svara på min uggla så jag kan fråga dig en fråga.. ANNARS CYKLAT JAG TILL DIG (int fö ja veit vann du boor men ja hittar noo ti slut.. Ja känner ju edar i stan xD)

Aså så bra att he e sjukt. ♥_♥

Du e sjukt bra på att skriva!!
Längtar super mycket tills nästa! ♥

Så spännade och bra! Längtar verkligen till nästa kapitel och jag hoppas att Andreas dör! (inte alls för brutalt) Andreas är en idiot (förlåt men jag är sur på honom)