Somewhere only we know - Scorbus/Drarry (SV)

Nu är jag klar med sammanfattningen av storyn så den ska bara skrivas klart nu. Här kommer nästa del nu iaf :3
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 12.

Albus perspektiv

Den sista sommarveckan gick fort och det var redan första September. Albus och resten av familjen var på King's cross påväg mot perrong 9 3/4. Vid perrongen stötte dom på Scorpius och Draco.
"Hej!" sa Albus och Scorpius till varandra samtidigt och omfamnade varandra. Dom tittade mot tegelväggen och sen på varandra.
"Efter dig", sa Albus. Scorpius tog tag i bagagevagnen, började springa mot väggen och efter honom sprang Albus. Dom hade kommit igenom väggen och bakom dom kom resten springande.
"Där är dom ju!" sa Lily exalterat när hon fick syn på Ron, Hermione, Rose och Hugo.
"Innan du försvinner ur sikte, Lily", började Harry och försökte stoppa henne, som höll på att springa i full fart. "Här är din lapp angående Hogsmeade."
"Just det. Tack pappa!" sa hon och rusade fram till Hugo.
"Ja och 'hejdå'", sa Harry när han såg dom kliva på tåget.
"Jag säger som du sa till mig. Jag tror man skäms av att bli sedd med sina föräldrar i den åldern", sa Albus ironiskt. "Vi ses i jul", fortsatte han och började gå mot tåget han också.
"Den här gången stannar du på tåget hela vägen! Jag vill inte få fler brev om att du har misskött dig", sa Harry bestämt.
"Pappa!" sa Albus irriterat.
"Det är lugnt. Jag ska ha koll på honom", sa Scorpius och vände sig därefter mot Draco. "Hejdå, pappa."
"Hejdå Scorpius", sa Draco innan dom klev på tåget.

Albus och Scorpius hade precis satt sig i en egen kupé.
"Jag kom och tänka på en sak därute", sa Albus. "Folk stirrade inte på mig sådär som dom brukar."
"Dom flesta har väl antagligen vant sig nu. Att du är Harry Potters lilla Slytherin-son", sa Scorpius. "Jag har själv än så länge inte hört något 'Voldemorts son'."
"Det är säkert bara för att dom har hört det där om..." Albus kunde inte avsluta meningen.
"Delphi?" fortsatte Scorpius åt honom. Albus fick rysningar av att tänka på henne.
"Vi skulle ha dödat henne när vi hade chansen."
"Vi är inga mördare, Albus", påminde Scorpius.
"Men hon är", sa Albus och fick en bild i huvudet av Craigs döda kropp, och mindes vilken hemsk upplevelse det var att se. "Tänk om hon inte har gett upp än? Tänk om hon kommer tillbaka och vill något värre!" Scorpius försökte lugna ner honom.
"Det gör hon inte. Det har snart gått ett år sen vi lämnade Godric's hollow, och ingenting har hänt sen dess."
"Men ändå", sa Albus spänt.

Godishäxan gick förbi och både Albus och Scorpius tittade upp skräckslagna.
"Ska ni ha något från vagnen pojk-", men innan hon han avsluta frågan avbröt Albus henne.
"Vi är kvar! Vi ska ingenstans, jag lovar. Du kan gå nu." Hon nickade och gick därifrån. Varken Albus eller Scorpius kunde hålla sig för skratt.

Tåget var framme vid Hogsmeade-stationen, och utanför stod vagnarna och väntade. Albus rös till av synen på testralerna. Han hade under en lång tid varit rädd för dom, och det var efter Craigs död han faktiskt kunde se dom.
"Jag vet", sa Scorpius lugnande. "Jag ser dom också." Dom gick och satte sig i en ledig vagn och Albus försökte ignorera testralerna.
"Är det ledigt hos er?" Det var Joseph Price, en Slytherin-elev från deras årskurs, och en tjej som såg ut att vara hans syster.
"Ja då", sa Scorpius. Joseph var en av dom få eleverna som Albus kunde stå ut med.
"Just det, det här är Albus och Scorpius, som du säkert har hörttalas om", sa Joseph till tjejen. "Det här är Bianca. Min lillasyster."
"Går inte du i årskurs fyra?" gissade Scorpius. "Jag tror jag har sett dig förut."
"Jo det stämmer", sa Bianca och log. "Jag brukar se dig också i biblioteket. Och det är du som är-."
"Hans pojkvän", avbröt Albus när hon tittade åt hans håll. "Albus Potter, trevligt att träffas."
"Det var det jag tänkte säga. Det är du som är Harry Potters son."
"Det stämmer", sa Albus som om det inte vore något speciellt med det.
"Du borde vara stolt", sa Joseph. "Våran pappa var med i kriget när Voldemort besegrades. Din pappa räddade hans liv, har han sagt."
"Ja, dom flesta har ju sett mig som hans misslyckade Slytherin-son."
"Men det är du inte. Jag trodde inte heller att jag skulle bli en Slytherin. Pappa var en Ravenclaw, precis som Bea", sa Joseph och pekade på Bianca.
"Tur att man inte är helt ensam då", sa Albus.
Testralerna började röra sig mot slottet, och Albus började undra om det här verkligen skulle bli så illa i år som tidigare.

Awesome!!!

Super

Bra!

Kapitel 13.

Harrys perspektiv - Flashback

Harry kunde inte sluta tänka på kvällen med Draco. Nu skulle han snart inte träffa honom förrän efter jullovet. Harry och Ron skulle just kliva på tåget vid Hogsmeade-stationen, men då hörde han en bekant röst.
"Harry!" Der var Draco som stod en bit ifrån.
"Vad vill han nu då?" suckade Ron. Harry hade fortfarande inte berättat något för honom.
"Kliv på så länge, så kommer jag sen", sa Harry och gick fram till Draco.
"Jag tänkte på det där mellan oss", sa Draco. Harry förstod direkt vad han menade. "Jag bara undrade... om det betydde något för dig?" Harry kände hur det pirrade i hela kroppen. Han kunde nästan inte få fram orden.
"Vill du att jag ska tycka det?" Han ville vara säker innan han svarade ärligt.
"Är det här ditt sätt att fråga chans?" sa Draco och log. "Isåfall är jag din." Harry fann inga ord. Allt han ville var att slå armarna om honom och kyssa honom. Men han vågade inte ta risken när så många såg på.
"Ha ett bra lov", sa Draco.
"Du med. Vi ses", sa Harry och klev på tåget för att leta reda på Ron.

"Här är jag", sa Ron som stod vi öppningen av kupén. Dom gick in och satte sig. "Så vad var det Malfoy ville?"
"Det vanliga", ljög Harry. Han ville berätta sanningen för Ron men han kunde bara inte.
"Ge honom en käftsmäll nästa gång", sa Ron.
"Jag ska komma ihåg det", sa Harry. Han kände på sig redan nu att någon gång måste han berätta. Men han lät det vänta.
"Harry. Harry!" hördes en bekant röst.


Harry vaknade till och satt i sitt sovrum. Vid dörröppningen stod Ginny.
"Hur mår du egentligen?"
"Jag mår bra", sa Harry. "Lite ont i huvudet bara."
"Är du säker på att det bara är det? Du ser alltid så bekymrad ut."
"Det har varit mycket med jobbet bara", ljög Harry. "Det är inget annat än det."

Scorpius perspektiv

Albus och Scorpius satt i Slytherns uppehållsrum. Det var sent på kvällen så dom flesta hade gått och lagt sig. Scorpius satt i soffan med Albus liggande med huvudet i hans knä.
"Du somnar inte va?" sa Scorpius.
"Nej då", sa Albus och tittade upp på honom. "Jag är bara begravd i tankar."
"Om den där drömmen du hade i somras?" gissade Scorpius. Det var något som Albus pratade om varje gång han var trött.
"Om att vi borde ta en åktur på den där motorcykeln. Jag har alltid velat testa den. Tänk vad roligt vi skulle ha."
"På tal om roligt", sa Scorpius. "Vad sägs om att vi hittar på något i helgen? Förutom att sitta här hela dagarna."
"Det är Lilys första Hogsmeade-helg då, och hon vill att jag och James följer med", sa Albus. "Men du kan ju också följa med."
"Men... McGonagall förbjöd ju oss Hogsmeade-besök?" sa Scorpius förvirrat.
"Det är lugnt. Jag lyckades övertala henne att ge oss en chans till."
"Gjorde du det?" Albus nickade. "Jag trodde du hatade Hogsmeade."
"Man kan väl ändra sig. Och vad vet vi? Vi har ju inte ens varit där."
"Du har en poäng", sa Scorpius och strök handen genom håret på Albus.

Sjukt bra!!! Älskade den delen då Draco kom upp från ingenstans xD

Jätte bra

Jag tror inte att jag kommer hinna skriva imorgon men har vi tur så kommer ett till kapitel redan ikväll. Känner just nu att vi börjar komma in i storyn så pass bra att det snart kommer börja hända saker! ^^
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Kapitel 14.

Albus perspektiv

Albus befann sig nu i Hogsmeade för första gången, med Lily, James och Scorpius.
"Kan vi inte gå in på honeydukes först?" föreslog Lily.
"Klart vi ska!" sa James. "Vi måste ju passa på när inte mamma är här. Sen tycker jag att vi drar till zonkos." Dom gick in på honeydukes alla fyra, och tittade sig omkring.
"Köp inte för mycket nu", rådde Albus Scorpius.
"Nej då. Bara så det räcker i ett år. Då räcker det längre ju oftare vi kommer hit", sa Scorpius.
"Du borde öppna en egen godisbutik", föreslog Albus.
"Du och jag borde göra det", sa Scorpius och tänkte efter en stund. "Det var faktiskt ingen dum idé."

Ut ur butiken kom dom sen med påsar fulla med godis.
"Det här lär väl räcka ett bra tag nu", sa Scorpius.
"Hoppas vi", tillade Albus. "Vad säger du om att vi går och tar varsin honungsöl?"
"Okej", sa Scorpius och log.

Medan James och Lily gick till zonkos, gick Albus och Scorpius till Tre kvastar. Dom köpte varsin honungsöl och gick och satte sig vid ett bord.
"Det här var ju ett ganska mysigt ställe ändå", sa Albus och tittade sig omkring.
"Ja. Det är det", sa Scorpius. "Du. Jag har tänkt på en sak."
"Vadå?"
"Jag tänker göra ett till försök att komma med i quidditchlaget. Jag tänkte pröva på som slagman."
"Det tycker jag att du ska göra", sa Albus. "Se det som en hämnd och slå ner alla som mobbat dig."
"Det var ingen dum idé det heller", skämtade Scorpius. "Du borde också hänga med och provspela." Albus fnissade.
"Aldrig. Om jag på ett och annat sätt måste delta, så kan jag vara din personliga cheerleader."
"Det kan ju bli din Halloween-kostym", tipsade Scorpius om. "Det börjar ju närma sig nu."
"Varför skulle jag klä ut mig på Halloween?" skrattade Albus. "Vi har ju inte ens något planerat den dagen."
"Jag tror jag hörde nånting om en Halloweenfest häromdan. Och jag tror Joseph skulle vara med och hålla det."
"Du vill alltså att jag kommer dit som en cheerleader?" sa Albus och flinade.
"Inte vet jag", sa Scorpius. "Det är ju upp till dig."
"Scorpius, ibland har du en galen fantasi, vet du det?"
"Jag har iallafall inte drömt om en hippogriff som sprutar mig i ansiktet." Albus började skratta så mycket att han nästan spottade ut sin honungsöl.

Du skriver sjukt bra! Jag trodde Albus skulle säga "Jag som trodde vi avskydde Quidditch?" men de är sjukt gulliga tillsammans!!!♥

toppen