Deathly Hallows: George Weasleys perspektiv [SV]

aaahh meer klarar inte en minut till utan mer!!

hehe...

Ja, ska skriva mer nu!

yeey!

jippie!!

And here it comes!

__________

Solen hade knappt gått upp när jag vaknade och disigt halvmörker mötte mina ögon när jag såg ut genom fönstret. Fred sov fortfarande och då huset var knäpptyst, bortsett från de vanliga knarrande och knakande ljuden, drog jag slutsatsen att det var väldigt tidigt.
Jag suckade och drog fram en kartong från under sängen. Den var full av skämtartiklar vi aldrig riktigt lyckats få att funka som vi tänkt oss. Jag tog upp ett intetsägande litet teleskop, knackade på linsen och klämde försiktigt på det. Jag väjde vant undan för slaget som den lilla boxningshandsken på en fjäder måttat mot mitt högra öga.
Jag försökte trycka tillbaka handsken bakom linsen - och fjädern lossnade. Jag svor tyst och sträckte mig efter trollstaven på sängbordet. “Reparo”, muttrade jag och teleskopet var helt igen. Vi skulle aldrig kunna fixa det. Tur att efterfrågan inte var så stor.
Nästa sak jag tog ut ur lådan var den första versionen av kräkskaramellen. Jag log för mig själv vid tanken på hur oerfarna vi varit när vi först tagit fram skolkgodispåsen, som nu var en storsäljare. Denna tidiga kräkskaramell var motbjudande brungrå eftersom vi inte tagit fram det rätta färgämnet ännu, och effekten var så svag att man bara blev illamående om man sög på den.
Jag släppte ner den klibbiga karamellen bland lådans olika färgglada, trasiga varor och sköt in lådan under sängen igen.
Fred gäspade och satte sig upp.
“God morgon”, sa jag med ett flin.
“God morgon, käre bror”, svarade han och sträckte på sig. “I dag är det dags!”
“Japp”, log jag. Det gällde att självförtroendet inte sviktade.
Denna dag var nämligen dagen då vi skulle genomföra planen för att få Harry i säkerhet. Planen var invecklad och innehöll kvastflygning och polyjuiceelixir. Till skillnad från vissa andra hade jag och Fred varit pigga på att göra det från första början; vi kunde gott ha lite action.
Jag hoppade till. Detta var på grund av ett irriterat “ååh!”, väldigt gällt och ilsket, från våningen under. Jag såg frågande på Fred och vi smög ut ur rummet och ner för trappan.
“Är du inte färdig snart?” Det var Fleur som bankade på badrumsdörren. Ett dovt mummel svarade henne. Fleur var iklädd morgonrock och det silverskimrande hårsvallet hängde stripigt längs hennes rygg. Hon såg ilsket på mig och Fred, uppenbarligen arg för att ha blivit påkommen innan hon fått möjlighet att sminka sig.
“Det är Ginny”, förklarade hon irriterat. “‘On vill inte släppa in mig, men ‘on har varit där inne i snart tio minuter.”
Fred gav mig en uppgiven blick. Han använde “alohomora” på låset, öppnade badrumsdörren utan att knacka och jag slank in efter honom.
Ginny, som satt hopkurad till en liten boll på golvet, gav oss en enda blick. “Gå ut.”
“Glöm det, Gin”, flinade Fred, “Fleur river huset om du inte kommer ut ur badrummet.”
“Men jag kommer inte ut ur badrummet!” Ginny var sexton, men i det ögonblicket såg hon ut att vara högst åtta, med stora valpögon och darrande underläpp.
“Men varför?” suckade jag. “Ginny, du använder varken toan, duschen, badkaret eller tandborsten. Sura kan du göra i ditt eget sovrum.”
“Tänk om planen går fel?” viskade hon och skräcken dansade i hennes blick när hon borrade fast den i mig. “Tänk om de ligger i bakhåll, tänk om någon råkar berätta om planen inför dödsätare och de vet hur ni tänker göra, tänk om skyddsförtrollningarna inte funkar, tänk om det misslyckas och Harry dödas, tänk om ni alla dör!”
“Ingen dör, Ginny”, försäkrade Fred henne. “Planen är ju hur bra som helst, även om Dödsätarna fått nys om det på något väldigt konstigt sätt, så har de ingen chans! Jag menar, vi har Moody! Han är expert! Lupin, Tonks, Hagrid... Som om de nånsin skulle låta något hända någon av oss!”
“Planen är säker, Gin”, tröstade jag. “Alla kommer att klara sig fint.”
Efter att vi lovat och försäkrat henne om detta i flera minuter, lät hon äntligen sina läppar forma ett litet sorgset leende, och försvann ut ur badrummet.
“Tack”, snäste Fleur kort till oss innan hon gick in i badrummet och låste om sig.

____________

Jättebra! Meeer!

Patience, Knizz, patience!

Meeen, det är ju bara så bra!

meer snälla!

Du är så BÄST på att skriva, GinnyOlivia!
MermerMER! ♥♥♥