I am Lily Evans {Svenska}

Super!!!!

Kapitel 7
Frågan om en dejt.

Oktober hade kommit med stormsteg, träden hade börjat tappa sina röda, gula, orangea och bruna löv över hela marken, och vinden hade börjat jaga iväg solen. Dessutom hade en lapp satts upp på Gryffindors anslagstavla: Det var snart dags för terminens första dag i Hogsmeade. Det här betydde att alla bjöd ut någon på dejt. Lily hade inte planerat att gå med någon, men Katie hade förtvivlat sett efter Remus varje dag, i hopp om att han på något mirakulöst sett skulle lägga märke till henne, bli kär och sedan bjuda ut henne. Troligt, eller hur?

"Hur lång tid ska det ta för killar att lägga märke till en? Det är ju inte klokt. Här har jag suttit och längtat efter honom sedan vårat första år, och han bara glor ner i sina böcker!" klagade hon, innan hon tryckte in ännu en gaffel med potatismos i munnen i ren förtvivlan. Det var lördag förmiddag, och alla satt och åt lunch. Förväntansfulla elever räknade ned timmarna tills det var söndag, då den efterlängtade utflykten skulle äga rum.

Lily var tvungen att skratta. "Varför kan inte du bjuda ut honom?" undrade hon. Minen som klistrades fast på Katies ansikte förklarade att det var en ren omöjlighet.

"JAG?, inte en chans Lily!"

Lily himlade med ögonen och drog fram en pergamentrulle ur väskan. Hon rev av en bit och skrev ned en liten textrad.

//Vill du gå med mig till Hogsmeade imorgon, Remus? /Katie Jackson//

"Lily, nej!" väste hon, men Lily flinade bara. "Joho, du". Hon vek ihop pappret till en liten fågel och pekade på den med sin trollstav. Hon muttrade fram en trollformel, och pappersfågeln flög fram till Remus. Den började picka honom i kinden med sin näbb innan han reagerade och den landade i hans handflata.

Katie gnydde till och grävde in ansiktet i hennes väska. Remus såg förundrat på fågeln innan han försiktigt vecklade upp den, med resten av marodörernas spända blickar på honom. Remus började läsa upp innehållet för sitt kompisgäng som plötsligt började flina. Han började själv le och vände blicken mot Katie som hade tittat upp från sin väska. De gröna ögonen mötte de blåa, och han nickade svagt, med leendet lekandes på hans läppar innan han vände sig mot sina vänner igen.

Lily log stort och knuffade till Katie som hade rodnat kraftigt. "Jag VISSTE det. Jag visste att han skulle säga ja!" sade Lily och reste sig upp när de hade ätit klart.

"Jaja, du hade rätt." mumlade Katie, men kunde inte låta bli att skratta och dansa runt Lily av glädje. "Han sa ja, han sa ja!" kvittrade hon. Lily flinade och började släpa med sig sin kompis ut. De hade kommit utanför dörren när någon ropade.

"Evans, Evans!" Lily vände sig om och fick syn på Potter som kom rusandes. Han flåsade av anstängning och stannade när flickorna vänt sig om. Katie flinade och såg på sin väninna. "Jag lämnar er ifred. Kom till uppehållsrummet sen, Lily". Sedan vände hon sig om och började gå upp för trappan.

"Evans, jag undrar om du vill gå med mig till Hogsmeade imorgon." Lily såg fundersamt på honom och lade armarna i kors.

"Varför skulle jag, Potter?" undrade hon och såg honom i ansiktet. "Vart kommer alla ärren ifrån?" frågade hon sedan.
Potter tog sig själv för ansiktet och ryckte sedan på axlarna. "Äsch, det är inget särskilt. Jag råkade bara springa in det piskande pilträdet när Sirius jagade mig. Jag hade gömt hans hårvax. Du vet hur han är när det gäller håret." förklarade han och flinade. Lily kunde inte undgå tanken att han inte sade hela sanningen, men lade det åt sidan.

"Jaha, men varför skulle jag följa med dig, Potter?" undrade hon igen.

"För att jag kan förgylla hela din dag" förklarade han, med självsäkerhet i rösten.

"Jaha du, det skulle jag vilja se. Möt mig vid marmorstrappan klockan tio imorgon bitti, Potter" svarade hon och skrattade lågt, innan hon vände sig om och började gå upp för trappan för att ta sig till uppehållsrummmet.

James såg chockat efter henne, och blinkade för att kunna hantera informationen han nyss fått reda på. Efter några sekunder vände han sig om och rusade mot sina vänner som fortfarande satt och åt lunch.

"Hon sa ja, Sirius älskling. HON SA JA!!" tjöt han och sträckte armarna i luften i en segergest. Sirius såg chockat på honom men flinade sedan.

"Bra jobbat, raring. Hälften är redan vunnet!"

Superbra

Jag tänkte gilla ditt inlägg, men jag får upp en lapp "du kan inte rösta på fler inlägg idag". Men i alla fall, bra kapitel, och så måste jag berömma dig för dina fina 'övergångar' mellan tidsperioder, personligen är det något jag behöver träna på

Super!

Jättebra!!!!

Mycket bra kapitel! Och berättelse! Du är jätteduktig på att skriva. Karaktärerna känns så äkta på något sätt.

Dock vill jag att du tänker på några saker.

Om du inte ska ha ett utropstecken eller frågetecken, ska du ha ett komma-tecken när du avslutar samtalet. Du ska alltså inte skriva sa, viskade, mumlade eller liknande om du har punkt i samtalet.

Exempel om du inte ska ha något frågetecken eller utropstecken i samtalet: "Kom nu. Det är middag", sa Mary otåligt.

Om du vill ha en punkt som avslutar samtalet:
"Men kom nu då! Middagen är klar." Mary lät otålig på rösten.

Hoppas du förstod det där. Jag är inte så jätteduktig på att förklara.


Mcgonagall

Stavfel. Det ska stå McGonagall

Berättelsen är som sagt bra. Men tänk på att läsa igenom texten innan du postar den. Då hittar du kanske eventuella slarvfel. Du kan även be en vän läsa igenom texten och komma med tips.

Tack för tipsen! c:

Super!!!!

Tack för alla kommentarer. Nästa kapitel har dröjt eftersom jag har skrivit på min bok, som jag förhoppningsvis kommer att ge ut. Här kommer iallafall nästa kapitel!
~~
Kapitel 8
Hogsmeade

Dagen passerade lika fort som den kom, och det var redan dags för Lily och Katie att möta upp deras dejter. Eller ja, Lily var iallafall redo. Katie stod otåligt och speglade sig själv. Hon hade dragit på sig ett par svarta leggings och en vinröd långärmad tröja. Själv hade Lily på sig en simpel smaragdgrön klänning med en svart bomberjacka. Det var skönt att slippa skoluniformen ibland, hur bekväm den än var.

"Kommer Remus gilla det här, Lily? Är du VERKLIGEN säker?" Katie trummade förtvivlat med hennes högra fot i golvet.

Lily himlade med ögonen. "För hudrafemtionde gången Katie, ja, det kommer han. Om inte annat så gör jag det. Seså, kom nu", sade Lily och släpade med sig Katie ut ur deras sovsal och vidare genom det nu tomma uppehållsrummet. De klättrade ut genom porträtthålet och såg sig omkring. Även skolan ekade tom, vilket tydde på att de var rätt så försenade.

"Kunde du inte ha lagt fram dina kläder igår kväll, Katie?" Lily skakade på huvudet.

Katie såg förolämpat på henne. "Lätt för dig att säga, som är så jäkla perfekt."

De skyndade sig ned för trapporna där de stötte på Potter och Black, eller som de i deras sällskap var tvungna att säga James, och Sirius. Bredvid dem stod Remus och Peter.

"Tjena, Evans!" James log charmigt mot Lily, och de började gå. Katie hade även hon hittat till sin dejt, och Sirius och Peter gick bredvid dem.

"Snälla James, kalla mig Lily när vi umgås", bad hon. "Om det nu blir någon nästa gång", lade hon till. Lily flinade åt den besvärade blicken som prydde James annars arroganta ansikte. Sedan var han tvungen att skratta till. "Då får jag väl se till att göra det bästa av dagen." Han lade retsamt sin arm över Lilys axel, och de närmade sig den lilla byn.

Det hade börjat spöregna, och Hogsmeade var tomt på folk. Alla hade förmodligen sökt skydd i de små butikerna eller caféerna.

"Vi går in hit, allihop", ropade Sirius och höll upp dörren till tre kvastar. Det krävdes inte särskilt stor övertalan, utan alla rusade in i det varma och mysiga caféet.

"Hitta ett bord ni, jag och Katie går iväg och beställer honungsöl till allihop", sade Remus och gick iväg, sida vid sida med den högröda Katie.

Lily, James, Sirius och Peter gick iväg och hittade ett bord längst bak i caféet, där de slog sig ned. Det dröjde inte särskilt länge innan Remus och Katie kom iväg med tre honungshöl i var sin famn, som de sedan ställde ned på träbordet innan även de satte sig.

"Du har ett löv i håret, Lily", påstod James och böjde sig över bordet för att plocka ur det. Hon kände ett ilande i magen när han rörde vid henne, men hon kunde inte sätta fingret på vad det var. Istället försökte hon leda in gruppen på ett samtalsämne.

"Så, killar. Jag har sett er smyga i uppehållsrummet med ett slags pergament. Vad är det för något?"

"Äsch, inget särskilt. Det är inget som skulle intressera er iallafall", påstod Sirius.

Ett skräll fyllde caféet, och allas blickar föll genast på Peter, som hade tappat sin flaska med honungsöl så att den gick i kras. De vek sig alla dubbla av skratt åt den generade pojken.

"Åh Peter, det är så typiskt dig!" Remus skakade på huvudet.
~~
Det blev ett kort kapitel idag, men jag hoppas det blir bra ändå.