Typ häxa eller?

Nejdå

Bra!

Oki... Piggelinisen, Hermionez-04 och ellisen05 nu skriver jag ett nytt kapitel!

Kapitel 13
Jag biter mig hårt i läppen. Finns det vampyrer också? Vem vet då vilka farliga djur som kan finnas därute? Jag tittar på rektorn. Hon sitter helt stilla och ser ut att fortsätta jobba, samtidigt som hon blir utstirrad av Noora.

Noora står mitt på golvet, med armarna i kors och stirrar på rektorn. Själv sitter jag på en stol bredvid skrivbordet. Jag försöker andas lugnt, medans jag tänker på mr Rose. Han som var så snäll. Vad ska hända med honom nu? Är det han som har dödat eleverna? Jag vet att Noora har sagt att det är han, så har jag inte vågat tro henne. Inte förrän nu.

Det knackar på dörren.
-Kom in, säger rektorn, men hon tittar inte upp. Dörren öppnas och in kommer mr Rose med mrs Weasley på släp. Jag ser hur han slickar bort en röd vätska från mungipan. Noora hade rätt. Jag kämpar för att inte börja gråta.
-Mr Rose... Rektorn ställer sig upp och går runt skrivbordet. Hon trollar fram en stol till mr Rose och en till mrs Weasley. "Sätt er är ni snälla." Rektorn ler när mr Rose sätter sig ner. Hon börjar gå runt stolen i en fast takt."Jag har ju pratat med dig förrut." Säger hon. "Låt oss slippa göra det igen."
-Jag kan inte hjälpa det, mumlar mr Rose knappt hörbart.
-Fortsätter det så här är jag tvungen att stänga av dig, det vet du. Det här är din sista chans. Rektorn står framför honom. Hon böjer sig ner över honon och stirrar honom i ögonen.
-Jag vet, viskar mr Rose.Han stirrar tillbaka på henne och jag ser hans ögon chifta i rött. Sedan blir allting svart.

Hoppas ni tyckte om det! Måste tyvärr gå och lägga mig snart...

BRAAAA!

Jättebra kapitel!!!

Bäst !

Nytt kapitel! Ni som jag taggar innan kapitlen, ska jag fortsätta tagga? Piggelinisen, Hermionez-04 och ellisen05

Kapitel 14
Tre veckor senare vaknar jag, med en hemsk tyngd i bröstet.
-Hon har vaknat, hör jag hur någon viskar bredvid mig.
-Noora? frågar jag, men orkar inte öppna ögonen. Jag är så trött.
-Jag är här, säger hon. "Och Simon också!" Jag ler. Jag har saknat honom. Varför blev inte han Gryffindor elev?
-Jag har saknat er, viskar jag innan jag somnar igen.

Nästa gång jag vaknar är jag piggare. Jag öppnar ögonen och tittar mig omkring. Det står en massa paket nedanför sängen.
-Titta du är vaken, säger en dam med blont hår och förkläde. "Jag är Hogwarts sjuksköterska Merida Brown, men alla kallar mig för madam Merida."
-Tack mrs Brown, säger jag och ler.
-Miss Brown faktiskt. Seså, lägg dig nu ner och vila. Jag har satt mig upp i sängen medan vi pratar, men jag lägger mig fort ner igen. Jag tittar på miss Brown när hon städar och tar hand om alla passienter.

Hennes blonda hår är uppsatt i en knut och hennes lugg räcker ner mot hennes isblå ögon. Hon är väldigt vacker och jag kan inte sluta le när jag tittar på henne. Synd bara att hon märker att jag tittar på henne och kommer fram till mig.
-Vill du något särskilt? frågar hon med famnen full av medicin askar.
-Eh... det vore trevligt med... eh... något att läsa, jag tittar på henne med en osäker min.
-Okej, säger hon bara och skyndar iväg. Knappt 30 sekunder efter kommer hon fram med en bok. Jag läser titeln. Dumma missfoster. Jag tar boken och börjar läsa.

Boken handlar om en flicka som föds som en ynk. Jag har lite svårt att komma in i boken eftersom jag inte har den blekaste aning om vad en ynk är.

(Nooras perspektiv)

Vi smyger efter Rose. Den dumma idioten fick min kompis att svimma. Ååå, vad jag är arg! Så fort hon föll ihop medvetslös hoppade han fram till henne. Vilken tur att rektor Ross var där. Hon sa bara nej också gick han tillbaka och satte sig på sin stol. Om inte mamma varit där inne kan jag lova att jag hade klått upp honom tills han var blodigare än en mördad människa.
-Är du säker på att vi ska göra det här? viskar Simon bakom min rygg.
-Självklart, viskar jag tillbaka. "Vi gör ju det här för Debbys skull." Simon nickar bara tillbaks.

Så helt plötsligt är Rose borta.
-Vars tog han vägen? viskar Simon och jag kan höra på rösten att han är rädd. Jag tar hans hand i min för att få honom att må lite bättre. Det får åtminstone mig att må bättre. Men jag låtsas inte om någonting.
-Dumma övernaturliga vampyr krafter, säger jag tyst. "Och vi som skulle se till så han inte dödar någon fler mugglarfödd."
-Varför dödar han bara mugglarfödda? frågar Simon och ser en gnutta förvåna ut.
-Vampyrer är sådana. De dör av att dricka en trollkarls eller en häxas blod, förklarar jag och tittar på honom med ett leende.
-Och jag som trodde att han skulle döda oss, skrattar Simon. Jag skrattar jag med, men mest för att jag är glad att han inte släpper min hand...

Så ännu ett kapitel. Har bara en liten fråga som jag vill att ni svarar på... märks det att Noora och Debby är olika genom sättet att berätta saker?

Fortsätt att tagga mig .Bra!

Fortsätt gärna att tagga mig! Jättebra!

Fortsätt gärna att tagga mig också! Superbra!