De tre [SV]

Awesome!

Förlåt, det är inget illa menat, men jag dog bara lite. Bry er inte, jag dör typ hela tiden känns det som.
AWESOME!

Det gör jag inte
Går tillbaks i Rollspel forumet och skriver om det som står där ^^

Ofc, är det inte jobbigt?
Vi var väldigt oerfarna då. Nu är vi mästare! *host*

Har också lagt märke till det när jag kollar tillbaka i forumet/forumen, haha xD

Kapitel 6: Voldemorts återupplivelse och fall.

Då duvan lugnt sover jämte räven sitter kvarlevorna av Voldemort jämte James döda kropp i sjukhusflygeln, den sjunker in i James kropp och ersätter hans själ med sin egen. James kropp reser sig sakta upp, en nyans av rött glimmar till i hans blåa ögon. Jack, som är den enda som var vaken, skrek av åsynen. James/Voldemort tittade irriterat på henne och höjde sin trollstav, hans mun formade ordet "Avada..." Men i samma ögonblick som han skulle säga det andra ordet kände han en enorm smärta i sin näsa då duvan hade bitit tag i den med sin vassa näbb. Jack ligger helt stel i chocktillstånd medans duvan biter hårdare samtidigt som Voldemort i James kropp försöker vifta bort den. En Slytherin flicka satt gömd bakom en säng i sjukhusflygeln medans Moldemort vaknar upp med blodröda ögon, hennes onda sida hade tagit över henne och hon börjar skjuta förbannelser mot Jack och duvan. Då flickan bakom sängen råkar släppa ut ett skrik går Moldemort till henne och kastar en Imperio, men missar, hennes väsande rösty viskar "Josie..." medans flickan springer runt i cirklar för att undvika Moldemorts förbannelser. Ett ondskefullt flin sprids ut på James omedvetna ansikte då han lyckats slå bort duvan, sedan transfererar han sig bort.

James/Voldemort viftar graciöst med James trollstav ovanför sitt huvud så att alla som såg James kropp endast skulle se skepnaden av Voldemort. Sedan pekade han staven mot himmelen och skrek, med en röst lika ondeskefull som Vomldemorts själv:
- Morsmorde! en grön dödskalle med en orm som tunga bildade sig ovanför honom, och dödsätarna började komma dit direkt. Några bugade då de såg hans skepnad, några stod helt allvarliga. Sedan, en liten stund efter de andra, kom Moldemort framför James/Voldemort och tittade på honom med sinba blodröda ögon som nu matchade Voldemorts egna. Voldemort i James kropp välkomnar alla de dödsätare som kommit dit och skickar sedan iväg dem för att hitta fler anhängare. James och Moldemort transfererar sig sedan tillbaks till duvan och Jack för att antingen få dem som anhängare, eller för att döda dem. Moldemort hinner före James/Voldemort till duvan och Jack, hennes goda sida tar tillfälligt över och varnar dem att de måste sticka, att hennes onda sida kan ta över när som helst. Då James kommer till sjukhusflygeln och bara ser Moldemort förstår han vad hon gjort och torterar henne med Cruciates förbannelsen. Moldemort kämpar för att nå sin trollstav, hennes ögon blir plötsligt blodröda igen och hon når sin trollstav, hennes mun formar med svårighet ordet "Sectumsempra!"
Förhäxningen träffar James/Voldemorts mage som delas i två bitar. Duvan som antagligen inte hade transfererat sig bort, eftersom det är en duva, bet tag i Voldemorts/James öga och sliter ut halva ögat. James kropp helar sig själv och Voldemort i James kropp ställer sig upp och fortsätter att duellera med Moldemort. Moldemort verkar tänka att det är orättvist med två mot en och stannar upp, duvan biter henne i öran för att väcka upp henne. Moldemort blir irriterad, men fortsätter att duellera. Duvan flyger plötsligt iväg för att titta på alla dödsfall, men då den träffas av en cruciates förbannelse faller den ner moit marken.

Uppe i dödsriket lyckas James äntligen träffa Dumbledores stav med sin expelliarmus, och han dras kraftigt neråt tills han sjunker in i sin egen kropp precius då Voldemort tänkte förhäxa duvan. James tvingar ut Voldemort vars kvarlevor svävar iväg. Eftersom det inte är Voldemort längre i James kropp, utan James själv, splittras kroppen i två delar åter igen och James ligger och lider på marken. Duvan ligger medvetslöst jämte James och den faller in i en djup koma. En dödsätare springer in i rummet, James pekar sin stav med an darrande hand moit dödsätaren som tror att det är ute med James, James flinar svagt och stammar fram:
- A-Avada Kedavra... rummet fylls av ett grönt ljus samtidigt som James håller i en liten spegel som han antagligen fått med sig från dödsriket. Den börjar lysa grönt, när den slutat inser James att han skapat en horrokrux. Innan James svimmar viskar han med en hes röst: "För den goda sakens skull..."

Awesome! (igen)

(tackar ^^)

Kapitel 7: James återuppstår

James vaknade av ett hemskt skrik. Skriket kom från Moldemort, vars onda sida fortfarande styrde henne. Hon började skicka förbannelser mot duvan och James i sin ilska över att hennes bror försvunnit. Med en avancerad besvärjelse som Dumbledore lärt honom i dödsriket helade James ihop sina ben med sin kropp och ställde sig vingligt upp för att duellera mot Moldemort. Duvan fäller små tårar när den ser de olika förbannelserna, när den märker att ingen bryr sig om den börjar den bita James och Moldemort i tårna för att få dem att lägga märke till henne. James fortsätter att strida med spegeln i sin hand, de små såren från duvans bett läker snabbt ihop på grund av hans förhäxade spegel. Eftersom hans horrokrux var en spegel påverkades hans kropp av det faktumet. Alla dödsätarnas dödande förbannelser studsade bort från James kropp då de egentligen skulle ha dödat honom. Dödsätarna blir skrämda av det dem ser och transfererar sig bort tills det bara är Moldemort, James och duvan kvar. James pekade sin trollstav mot Moldemorts tinning och sade: "Obliviate"
Moldemort blir förvirrad och arg på grund avv att hon inte minns någonting, hon är dock fortfarande sitt onda jag och börjar skrika onda och galna ord. Ett skratt slinker fram ur duvans lilla mun, hon förstod inte att Voldemort nästan hade lyckats att få över Moldemort till sin sida. Moldemort viftar sin stav mot duvan och skriker förbannelser medans duvan chockat undviker dem. Duvan flyger iväg till Lunas hus.

James började snurra runt i tomma intet, han snurrade och snurrade tills han stod mitt framför sitt hus. Han var äntligen hemma. När han gått in i sitt gigantiska hus tittade han för första gången i sin spegel, hans ansikte var förvridet att se äckligt vackert ut och han tvingade sig själv att snabbt vända bort spegeln. Han antog att om han lade för mycket tid att titta på sig själv skulle han bli besatt, och spegeln skulle ta över hans själ.

Moldemort skriker högt av ilska, och då ilskan skulle fått henne att explodera blev hennes ögon åter bruna. Hon märkte vad hon gjort och skämdes. Hon letade desperat efter sina vänner i sjukhusflygeln då Voldemort visade sig framför henne, han hade sugit ut så mycket ondska och ilska ur henne att det hade skapat en ny kropp åt honom. Voldemort tar tag i Moldemorts arm och transfererar sig bort till ett ställe där Moldemort inte kan transferera sig tillbaks, hon tänkte på sina vänner. Voldemort torterar henne genom att använda cruciates förbannelsen medan han anklagar henne för att ha hjälpt de goda.
- De har ett hjärta... Broder... sade hon för att försvara sina vänner.

Något i James bakhuvud sade honom att Moldemort var i fara och hans kropp agerade omedvetet, efter mycket mer snurrande befann han sig framför ett litet ruckel, han hörde skrik från insidan. James kännde på handtaget, dörren var låst. Efter ett försök med förtrollningen Alohomora sökte han igenom Voldemorts minnen, de var det enda som stannat kvar sedan Voldemort hade tagit över hans kropp. Han gick snabbt igenom minnerna då Voldemort hade pratat ormspråk och lät ett djupt väsande ljud komma ut från hans mun, dörren öppnades försiktigt. Hans ögon möttes av Voldemorts rygg, hans såg Moldemort ligga på golvet, han förde sitt pek´finger till sina läppar för att teckna åt henne att vara tyst. James drog sin stav och pekade den mot Voldemorts nacke, men precis då James hade tänkt att ropa Lamslå vände sig Voldemort om och hans blodröda ögon mötte James blåa. Ett ondskefullt leende spred sig över Voldemorts läpplösa mun.

Awesome! (igen, igen)

Awesome! (Igen, igen, igen)

Men hade seriöst glömt den här delen i rollspelet :o