Everything has change [SV]

Jättebra!!

Mega jätte bra! längtar!!!!!!

Nu har jag sträckläst, så bra! Är riktigt nyfiken på hur det går! *bevakar*

Varning för lite äckligt i detta kapitel, så ni vet det. Det är inte så detaljerat beskrivet, så ni tål det nog, men jag ville bara varna er så att ni inte blir för äcklade.

Kapitel tio
Harrys perspektiv
Höstterminen skulle börja imorgon, och Hogwartsexpressen hade kommit till Hogwarts med elever. Ryktet om att Ginny Weasley, Ron Weasleys syster, låg i koma hade på något konstigt vis läckt ut.
Många hade hälsat på Ginny, gratulerat att hon vaknat och några hade haft med sig presenter också.
Presenterna innehöll för det mesta Bertie Botts bönor i alla smaker, chokladgrodor, sockervaddsfjäderpennor, kackerlacksbönor och annat snask, men också böcker och till och med en mycket vacker liten fjäderpenna.
De flesta var Ginnys flickkompisar, men några generade pojkar hade också besökt hennes sjukbedd, som Harry omedvetet blängt ut tills de gick tillbaka ut ur sjukhusflygeln med ett generat litet "hejdå" till Ginny.
Ginny var inte den enda som var populär.
Så fort Harry kom ut i korridoren för att gå till matsalen eller något annat ställe, han var inte så mycket vid Ginny längre, då hon inte verkade vilja ha hans sällskap när de var i kråkboet, följde viskningar, fniss och blickar från klungor av tjejer. Ryktet om att han skulle gå klart sin utbildning på Hogwarts hade på något sätt läckt ut, och var ett vanligt samtalsområde bland tjejerna i Ginnys årskurs, som skulle gå det sjunde året tillsammans med Harry. Harry befann sig för närvarande i en korridor tillsammans med Ron, pratande och skrattande. Harry låtsades inte om alla flickor som betraktade dem. Det fanns bara en flicka som Harry älskade, och det var Rons syster Ginny.
Harry och Ron klev in genom Gryffindors stora porträtt av en fet dam i rosa sidenklänning och in i Gryffindors husliga sällskapsrum.
De slog sig ner i en soffa framför den otända eldstaden.
Folk kom fram för att skaka Harrys hand. Harry lade märke till en liten krabat som satt i ett hörn och stirrade tomt framför sig. Dennis, Collins bror.
Harry slog sig ner bredvid Dennis.
-Hej... sade han osäkert, i hopp om att trösta. Först trodde Harry att Dennis inte låtsades om honom. Sedan var det som om han vaknade upp ur en dröm.
-Hej...?
-Harry heter jag, sade Harry, bekymrad över att Dennis inte kom ihåg hans namn. Inte för att han ville vara mer känd, utan för att Dennis sörjde så djupt över Collins död, vad det verkade som.
Men då såg det ut som om Dennis kom ihåg någonting.
-Den... den Harry? Harry Potter?
-Mm... mumlade Harry medan han betraktade sina skor.
Dennis flämtade.
-Hej... Harry! sade han och log nästan. Harry hatade sig själv. Det var ju hans fel att Collin dog.
-Jag beklagar verkligen... sade Harry, och menade det verkligen. Sedan började Collins fanclub anfalla honom, nu ville de till och med ha autografer. Harry skrev osäkert sitt namn på många block med många uppspelta ägare. Sedan gick han ner till sjukhusflygeln. Ron stannade kvar i Gryffindors sällskapsrum med ett flin på läpparna, autografjägarna ville ha autografer av honom också.
Harry hade köpt en present till henne på godisbaronen, den innehöll några konstigt formade chokladbitar. Han hade slagit in dem i pistagegrönt papper.
När han kom dit hade låg Ginny och sov. Harry beslutade sig för att vänta på att hon skulle vakna. Efter cirka femton minuter öppnades sjukhusflygelns dörr igen, och en brunhårig pojke trädde in.
Dean klev fram till Ginnys säng med långa steg. Han ruskade henne vaken, och skrattade bara när hon lade en hand mot sin panna och stönade.
-Äsch, lite får man väl tåla sade han och flinade aningen elakt. Jag hörde att du hamnat i koma. Hade nån slagit till dig eller? Dean frustade av skratt åt sitt eget skämt. Ginnys ansikte var oläsbart.
Harry undrade vad i all världen som hade flugit i Dean, men satt kvar på bänken som var ungefär sju meter ifrån dem. Dean hade inte lagt märke till Harry än.
Dean högg med huvudet ner mot Ginny med prutande läppar.
Innan Ginny hann göra motstånd stack han in tungan i hennes mun.
Det var som om någon hade slagit Harry hårt i magen. Han mådde illa. Det blev svart för hans ögon i en sekund, sedan såg han hur Dean reste sig upp. Ginny hade massor av Deans saliv runt läpparna.
Hon såg enormt äcklad ut, men hämtade sig snabbt.
Harry visste inte vad han skulle göra. Han ville springa. Springa, springa runt i Hogwarts korridorer ut på gården.
Han försökte smyga, men Ginny upptäckte honom när han gått hälften av sträckan till dörren. Då var det bara att springa. Innan han satte iväg skickade han ett ögonkast mot Ginny och fick ögonkontakt. Om Harry kunde se det som Ginny kunde se skulle han se en svarthårig, förkrossad pojke med gröna ögon, som inte längre lyste.

JÄTTEBRA!!!

Tack så mycket

stackars Harry.
jätte bra skrivet!!

Från 1-10000000000= 10000000000
Den är meeeeega bra!!!!!!

du skriver jättebra!! längtar till nästa kapitel!!