Egna personer rollspel

Jag kollade ut ur fönstret och såg att det regnade.
(PS. Vi är med i tredje boken)
Tåget stannade plötsligt.
"Vi är väll inte framme än?" Frågade en av mina kompisar.
"Kolla på fönstret!" Sa jag och såg frost på fönstret.

Jag ryckte till när tåget plötsligt stannade. Jag kollade på klockan, mitt pass skulle börja nu.
"Passande!" tänkte jag ironiskt och lade undan boken för att börja gå. När jag reste mig upp blev allt plötsligt svart och jag skymtade konturer i korridoren. Jag tänkte gå ut för att kolla vad det var, men en av prefekterna drog tillbaka mig och jag såg en skelletliknande hand på sidan av dörren.

((kan jag hoppa in? isåfall å heter jag nog som jag heter på ett annat men vill heta de om det funkar: Zandra Serias .))

Lamporna släktes. Jag såg någonting utanför fönstret som var svart. Jag började känna mig lite rädd och jag tror att mina kompisar var det också. Jag såg någon eller någonting som hade sin hand på våran öppna kupé dörr.
"En dementor!" Skrek en av mina kompisar.
"En vadå?" Frågade en annan.
"Fel tid att förklara vad det är för nått." Sa min kompis.

Jag backade tillbaka till min plats. Någon skrek, jag kände inte igen rösten och den lät avlägsen, troligen från någon annan vagn, för skriket var avlägset. Några prefekter - inklusive en elak Slytherinprefekt - hade krupit in under sina säten. Jag skulle precis följa deras exempel, men då försvann handen och det blev genast varmare.

Plötsligt så kom ett ljus från kupén bredvid våran. Ljuset skrämde iväg dementorn. Jag gick dit för att kolla vad som hände.

Jag vill vara med!
Förnamn: Kevin
Efternamn: Remin

* Ljuset var väldigt starkt men försvann när jag kollade efter det *
* Jag bestämmde mig att inte fästa så stor uppmärksamhet *
* Av ljuset kunde det varit en patronus eller något annat *
* Just nu var det inte mitt pass *

*Jag såg Harry som låg på soffan som om inget hade hänt*
"Vad hände?" Frågade jag.
"Harry svimmade av dementorn" Sa Hermione.

Dementorn hade bara svävat förbi Nathan och hans vänners kupé, men det hade varit en hemsk känsla ändå. Han hade upplevt minnet då hans mamma fick sparken från ministeriet och många andra hemska minnen hade blixtrat förbi.
"Usch, det där var hemskt... Eller hur?" Sade jag till Amanda, min bästa kompis.