Vad gör vi här?

Vid den tanken får hon plötsligt den irriterande tanken och insikten.
"Var är mitt skepp!?" Säger hon och stormar ut ur det tomma utrymmet och skrämmer slag på ett par småflickor med vippande guldlockar och hon påminns om sin tid på internatet och ryser ofrivilligt. "Var far denna farkost, månntro?" Frågar hon en av de längsta och synar denne med sina stålgrå ögon och flickan hasplar ur sig något om Hogwarts. Flickan är borta innan Art kan ställa sina frågor som bara bubblar inom henne och väntar på att ställas.

(( Dunno. XD ))

(På kvällen xD haha Cara ger alltid så bra svar *host*)

Sebastian måste ha somnat, inte för att han behövde sova, han gjorde det för att fördriva tiden. han märkte att tåget bromsade in och han antog att de hade nått ändhållplatsen. han gick ut ur kupén och tanken slog honom att det här kanske var en av Ciels idéer, hans herre älskade att testa honom. även om detta var ett underligt sätt, men på något sätt tvivlade han på att det var Ciel som låg bakom det här. han tittade upp och såg att stationen var full med folk. han såg en stor man som tillkallade sig första års elever. men han bestämde sig att det inte gällde honom och han gick mot några vagnar med konstiga hästar fastspända. han förstod att hästarna inte var normala hästar, de var kopplade till döden. han ryckte på axlarna och hoppade upp och satte sig i en vagn

Laxus hade fördrivit sin tid på tåget genom att stappla från kupé till kupé i jakt på en toalett så att han kunde fått kräkas där men han letade förgäves. Efter en lång tids plågsamt guppande stannade farkosten och illamåendet upphörde. Underbart, med nya krafter och utan en mindre storm i magen steg han ut ur tåget. När han gick ut hörde han ett par unga flickor viska något om "Hogwarts", "Magi" och "kvastar". Detta gladde honom ordentligt, fanns det magi på detta stället så skulle han nog trivas till han kom fram till var han hade hamnat. I full tro att dessa flickor var städare i en byggnad för ett magiskt sällskap gick han mot en vagn, som tillsynes inte drogs av något och hoppade upp. Förfärad över tanken på vad som snart skulle ske beredde han sig på det värsta och samlade ihop en ordentlig hög med viljestyrka innan den guppande rörelsen skulle börja igen.

Natasha klev av tåget. Hon tittade sig förvirrat omkring. Hon fick syn på en vagn. tveksamt gick hon fram och satte sig. Hon tittade sig omkring. Ingen körde vagnen.

Då tåget äntligen stannade var Klaus snabbt ute, han hade använt sig av sin vampyr-speed för att slippa allt trängsel och svärande ungar. Han hatade ungar, de var alltid i vägen och oftast inte så respektfulla.
Då han kom ut hörde han hur flera elever pratade om magi, så typiskt att det ändå hade med häxor att göra. Han himlade med ögonen, förmodligen var det en av Bonnies idéer att skicka hit honom, att alltid den mini-häxan var tvungen att vara i vägen.

Sebastian såg på slottet som uppenbarade sig när vagnen nästan var framme. Det var stort det var det, men inte som Phantomhives gods och han skulle inte ha några problem att gå vilse. Han kände blickarna han fick på sig men han struntade i dem. han lämnade vagnen och bestämde sig för att han inte skulle stå ute i kylan, inte för att den störde honom. Han kände inte av den men han hade ingen lust att stå i blåsten i onödan. han kom in i en stor entré och han funderade på vart han skulle ta vägen.
"Sebastian" sa en röst och hans blick fastnade genast på en äldre man med vitt skägg och glasögon. "Jag har svaren du söker unga man" sa han och Sebastian sa inget, men han undrade om mannen visste vem han var? han nickade och gick mot honom "vi skall bara vänta på de andra"
"vem är du?" frågade Sebastian rakt på sak
"Mitt namn är Dumbledore" sa han bara och Sebastian antog att han fick nöja sig med det för stunden

Klaus rättade nonchalant till sin skjorta då han hade sprungit efter vagnarna upp till ett slott. Han hade aldrig sett möjligheten att åka en vagn dragandes av fula gestalter som en möjlighet. Han kunde lika bra springa och komma fram på mindre än några få sekunder.
Han följde efter de andra ungarna in till slottet, endast för att det verkade vara den enda möjligheten för tillfället. Han stannade genast då hans öron uppfattade något som "jag har svaren du söker." Genast vände han blicken mot det hållet och gick fram till en ytterst gammal man där även en annan pojke stod.

Sebastians blick fastnade på en annan man som kom emot dem, eller snarare pojke. Han kände genast att han inte var mänsklig, han var en vampyr. han hade aldrig stött på några innan. men han visste vilka de var, de var varelser som levde på blod. till skillnad från honom behövde de äta regelbundet men även de kallades varelser från helvetet. han sa dock inget, det var nog bäst att låtsas inte veta för mycket. han undrade om alla de andra var speciella personer. han tog fram en kniv och började leka med den. han hade egentligen inte tid, men han förstod att han inte skulle komma hem fortare för att han stressade mannen

Natasha kliver av vagnen och följer efter dom andra barnen. Hon stannas av en gammal man.
"Jag har svaren du söker." han pekar mot 2 personer.
Natasha höjde ena ögonbrynet och gick mot de 2.

(( Lite tjatig Dumbledore ^^ ))

"Niklaus", sade den gamle då Klaus hade kommit fram med höjt huvud och stannat framför dem. Klaus gav inte den andre pojken en enda blick, han intresserade honom inte. Kniven däremot fick Klaus att börja le, så patetiskt. En annan flicka hade även hittat dit, som var till lika lite intresse som pojken.
"Jag gissar att det är du som har svaret på frågan varför jag har kommit hit", sade Klaus lugnt. "Och jag råder dig att skicka tillbaka mig snabbt innan ungarna hänger från taket med ett rep runt nacken."