Hur kunde det bli så (privat roll)

Egrewia låter rösten bli gäll och frågar varför Ted inte ens kan stå till det han gjort. Hon säger tat hon bara föll ner från trädet för att hon försökte klättra undan när han angrep henne. Hon såg sig om och såg så förtvivlad ut som möjligt.
"Ni tror mig väl. Han angrep mig, varför skulle jag ljuga"? frågar hon de andra alverna med bedjande förtvivlad röst. Hon visste att hon var nära att spela över och såg noga till att hon inte gjorde det.

"jag angriper inte folk. Jag trodde du visste det"

"Jag klarar inte det här längre, jag har inte gjort dig något", snyftar Egrewia och går snabbt därifrån. En av alverna lägger tröstande handen på hennes axel.

Ted går hemmåt.
Han spänner käkarna och går med stora steg.

Den natten har Egrewia svårt att sova. Ted hade ett mycket gott rykte innan hon förstörde det med en lögn, och han var mycket godhjärtad. Han förtjänar inte det förakt som Egrewia har skapat mot honom. I morgon tänker hon återställa det. Hon tänker berätta sanningen och be om ursäkt.

Ted kände sig frestad att besöka Egrewia i hennes dröm.

När Egrewia bestämt sig för det så somnade hon snabbt, men drömmarna var fortfarande oroliga. Hon drömde om vad som skulle kunna hända med henne som straff för det hon gjort Ted.

Ted bestämde sig.
Han fokuserade sig på en trädgård. Det var lätt eftersom att hon sov.
Snart stod Egrewia i trädgården. Ted tittade på blommorna.
"hej.." sa han.
"en snabb fråga. Varför ljög du?"

"Jag ville inte hamna i knipa", svarade hon.
Hon visste att det var en dröm, för så skulle hon aldrig svara i verklighet även om det var sant. I verklighet skulle hon ha sagt att det är hennes ensak.
Varför kändes det egentligen som om hon inte var ensam?

"Du fick mig nästan på nerverna"