Den onämnda magiska trekampen (SV)

Tack allihopa! blir super glad av era kommentarer! ni gör min dag♥

Här har ni som jag lovat kapitel 11 och jag har ljugit för er ... det är 6 worddokument!!

hope you like it!

Kapitel: 11 lovet(blandat 1: Lily Luna, 2: Albus 3: James S : 4 Ginny 5: Harry)

1: Klockan var halv 8 när jag vaknade och jag var den ända som var vaken. Jag rullade runt i min säng och tittade ner på golvet där Dizzy sov på madrassen, hennes långa blonda lockiga hår låg rufsigt över hennes ansikte och hennes ljusa arm med massor av blåmärken låg nere vid golvet. Hon var väldigt lik Hannah men var väldigt klumpig som hon ärvt av Neville.

Jag reste mig upp för att gå på toa då jag hörde ljud från James rum. Han brukade aldrig vara uppe vid denna tiden och han brukade sova till minst klockan tolv varje dag han var ledig. Jag smög till hans rum och såg att han satt och läste. Min bror James Sirius Potter sitta och läsa?! Jag gick in till honom och han märkte inte mig förrens jag stod rakt framför honom.

- Och vad vill du då? Frågade hans surt.
- Jag ville se vad du gjorde, sa jag glatt och satt mig jämte honom i hans säng.
- Men gå och lek med Dizzy, jag har inte tid med dig!
- Men hon sover, och ingen annan är vaken förutom du!
- Men hörde du? Det lät som mamma börja baka där nere! Sa han och jag rusade ut från rummet för att se om det stämde då jag hörde hur James dörr stängas och låstes.
- SLÄPP IN MIG! Skrek jag utan att tänka på alla andra.
- Skyll dig själv att du är en liten unge som går på allt, hörde jag honom skratta där inne.
- JAG GÅR INGENSTANS JAG TÄNKER STÅ HÄR UTE OCH SKRIKA!
- Muffalito
- MAMMA! vrålar jag.
- LILY LUNA POTTER OCH JAMES SIRIUS POTTER KLOCKAN ÄR ÅTTA OCH NI BRÅKAR REDAN!?! Hörde jag mamma skrika till svars.
- MEN JAMES LÅSTE UTE MIG FRÅN SITT RUM! Skriker jag tillbaks.

Pappa kommer ut och lyfter upp mig in till mitt rum och hur mycket jag än sprattlar lyckas han bära mig hela vägen. När vi kommit in i rummet ser jag att Dizzy vaknat och tittar frågande på oss.

- Lily, jag ska prata med James men eftersom Albus sover fortfarande måste ni du vara tystare. Du har redan väckt oss alla andra så lek med Dizzy eller kom och ät frukost men strunta i James, okej?
- Det var hans fel! Dessutom tror jag han är sjuk!
- Det var bådas fel, men varför tror du han är sjuk?
- Han läser.
- Lilla gumman, Du har nog rätt. Jag går och kollar hur det är med honom, skrattar han.
- Bara för han är favoriten i huset! Skriker jag efter pappa och han vänder sig om
- Just nu Lily, är nog Dizzy favoriten, skrattar han och går.
- Varför bråkade du och James? Frågade Dizzy drömskt.
- Han är konstig, elak och allt dåligt! Var glad att du inte har en storebror Dizzy!
- Jag hade gärna velat ha syskon, suckar Dizzy och börjar riva på en gammal sårskorpa.

Vi bestämde oss för att gå ner och äta frukost. När vi kom ner satt redan mamma, pappa och mina bröder vid bordet och åt. James flinade åt mig och slevade i sig gröt och mackor. Jag och Dizzy satte oss ner och började ta för oss av maten.

- Sovit gått tjejer? Frågade mamma.
- Jag har gjort det i alla fall, om man inte räknar med narglarna som fanns över allt i Lilys rum. Men gudmor Luna kan nog ta hand om det någon dag om ni vill. Pladdrade Dizzy på.
- Ja det kan hon nog , säger mamma med ett leende, vi hade blivit vana av Luna och Dizzys tjat om narglar och smygpruttar och allt som fanns. Luna hade nämligen blivit gudmor åt Dizzy och lärt henne allt som var så ''viktigt''.
------------------------------------------------------------

Del 2( Albus)
Medan mamma, Lily och Dizzy pratade om allt möjligt åt jag och James så mycket vi orkade och hällde i oss mjölk.

- Ginny, vad är det för svin vi uppfostrat? Skrattar pappa och jag ser att jag och James säkert spillt ut hälften av gröten på bordet och mjölk här och där.
- Jadu Harry, det är i alla fall inte mig de ärvt det ifrån, skrattar mamma och viftar med trollstaven så allt försvinner.
- Jaja men nu ska svinen gå och plugga eller hur Al? Säger James och tar sina saker till diskhon.
- Japp, svarar jag och gör likadant.

Och vi gick upp till våra rum, fixade i ordning oss och satte oss inne i mitt rum för att fortsätta läsa i boken. James hade redan läst lite i morse innan han och Lily började bråka.
- Men hon kommer från norra Bulgarien från någon trollkarlsstad. Hon var femton år när hon var med i en magisk trekamp på Hogwarts där hon sedan vann tävlingen bla bla bla.
- James har du läst eller skummat texten?
- Jag läste halva sammanfattningen och om hennes barndom och skummade lite. Men gud vilken karriär hon hade! Världens bästa sökare, rik och mäktig familj och allt!
- Jaja nu läser vi!

Vi satt säkert över en timme och läste högt för varandra och det tog över 3 dagar att komma förbi hennes barndom innan vi kom tills hon var 15 år och var på Hogwarts. När vi en dag satt och läste kom vi till ett stycke som blev plötsligt väldigt intressant.

’’ Gabryella Krum hade ett förhållande med Sirius Black som senare rymde från Azkaban och deras förhållande blev så pass att de förlovade sig men han aldrig gifta sig. På bilderna nedan för kan man se de båda och deras vänner James Potter, Lily Evans, Remus Lupin och Peter Pettigrew och alla vet ju att pojken som överlevde Harry Potter är son till James och Lily Potter.’’

Det fanns två svartvita bilder som rörde sig och på det första var professorn och Sirius Black: pappas gudfar, tillsammans på och såg väldigt lyckliga ut. Och på det andra var det ett foto på när de 6 var utan för Hogwarts vid sjön och alla skrattade och man den James höll på med en kvick men detta rörde sig inte.

Jag och James kollade på varandra och sprang ner till vardagsrummet där det fanns ett flertal foton på väggen över spisen och fyra meter över spisen en hylla med ännu fler foton, inklusive bilder på farmor, farfar, Sirius och Remus. Vi stod där och tittade på då vi såg ett identiskt foto som vi sett i boken fast detta rörde sig! Men det fanns ett problem. Hur skulle vi få ner det? Då kom James på det. Lily.

Det var så fel att det blev genialiskt! Hon skulle ju göra vad som helst så länge hon verkade stor, duktig och modig. Så vi hämtade henne.

- Hej Lils, vill du hjälpa oss med en sak? Frågade jag.
- Ja! Vad är det jag ska göra? Frågade Lily nyfiket.
- Kom med så får du se.

Vi gick tillbaks till vardagsrummet och förklarade för Lily vilket foto vi behövde och att mamma och pappa inte fick veta något om detta. För att mamma och pappa inte skulle märka något så hämtade vi inte stegen utan ställde Lily på James axlar och jag skulle berätta för de hur de skulle göra. Jag hjälpte Lily upp på James axlar och Lily behövde stå upp för att ens försöka nå tavlan.

- Mer åt höger, nej vänster, höger, vänster, höger, höger, inte så mycket! Så!
- Albus tänk på vem det är som håller i ungen och vem som får skiten om hon skadar sig!, fräser James åt mig.
- Lily kan du försöka ställa dig på hyllan så du når bättre?
- Albus! Trillar hon ner så är det ditt fel!
- JAMES VI MÅSTE HA BILDEN!

Okej, måste och måste men vi var nyfikna. Men Lily gjorde som jag sa och klättrade upp på hyllan, och till slut fick hon tag i bilden.

- Albus! James! Jag har den! Jag har den!
- Du har vad? Säger en röst bakom mig och jag vänder mig om och ser Teddy stå där.
- Teddy, håll käften om detta okej?! Säger James och man hör paniken i hans röst.

Teddy svara inte utan går fram till hyllan och befaller Lily hoppa ner och han tar emot henne när hon hoppar.
------------------------------------------------------------
3: James

Jag svor för mig själv när hon landat i Teddys famn och utan bilden vad jag såg. Teddy vände sig mot mig och Al och såg ut att vara rätt förbannad.
- James Sirius Potter och Albus Severus Potter, hur kan ni låta er syster klättra upp fyra meter över den öppna spisen med andra ord sex meter i luften?! Vad tänker ni med? Skulle detta föreställa roligt?! Jag trodde ni var mognare än så!
- Teddy, lyssna nu vi har en förklaring…
- Det var jag som gjorde det, James och Al kom för att stoppa mig min jag lyssnade inte, säger Lily och inte ens jag hade gått på den lögnen.
- Lily, sanningen. Säger Teddy och fortsätter
- Om ni berättar varför skvallrar jag inget för era föräldrar.
- James och Al behövde fotot och bad mig hämta det eftersom James var lång nog för att jag skulle nå om jag stod på hans axlar och Al skulle förklara hur vi skulle fixa ner det.
- Vilket av dom och varför?
- Mamma och pappas bröllopsfoto, vi släktforskar och skulle ta med foton på våra föräldrar.
- Vilket ämne?
- Spelar det nån roll? Men mugglarstudier, vi ska använda datorer.
- Jaså du… men låt gå då, sa Teddy och gick mot köket och jag och Al pustade ut av lättnad.
- James, är det sant det du sa? Frågade Lily
- Skit i det du snorunge! Du fick ju inte med fotot! Fräser jag till svar och Lilys ögon tåras.
- Det gjorde jag visst! Här har du ditt idiotiska foto och du är elak! Jag säger till mamma att du lura upp mig sex meter! skriker Lily och springer iväg snyftandes.
------------------------------------------------------------
4: Ginny
Jag satt i köket och väntade på att Teddy skulle komma och skulle senare sitta barnvakt åt barnen eftersom jag och Harry skulle ut och äta.
- Hej Ginny, säger Teddy som kommit in i köket.
- Hej Ted, svarar jag och ger honom en kram.
- Hur är det med dig då? Undra Teddy,
- Jo det är bra, dig?
- Det är helt okej, men du vet att dina ungar faktiskt är med varandra i vardagsrummet och de verkade inte bråka när jag gått!
- Du måste skoja! Skrattar jag och Teddy börjar också skratta.
- Vad skrattar ni åt då? Kommer Harry in i rummet med ett leende.
- Våra barn är tydligen sams för en gångs skull, skrattar jag och hör sedan ett skrikande och en gråtande Lily slänger sig i min famn.
- Mamma, James är elak mot mig! Snyftar hon.
- Såja gumman, berätta vad som hänt, säger jag mjukt.
- Han- lurade- mig -så -att -jag – skulle- klättra- upp- på- hyllan- över- spisen- och – Albus- hjälpte- till!– Och- sen- så- kallade James- mig – dumma- snorunge! Snyftade hon och det var knappt att man hörde vad hon sa.

Jag tittade menande på Harry som nickade tillbaks och jag antog att han skulle prata med killarna. Jag satte Lily ner vid borden och Teddy fortsatte trösta henne medan jag kokade lite te åt oss.
------------------------------------------------------------
5: Harry
Jag gick upp för trappan till James rum där dörren var stängd men jag hörde att Albus också satt där inne. När jag öppnade dörren satt de med ett foto och en bok.
- Vad gör ni då? Frågade jag.
- Ehm vi –vi Ehm pluggar, stammar Albus fram.
- Japp, pluggar! Säger James onaturligt entusiastiskt
- Var det därför ni lurade upp er syster sex meter högt luften och sedan förolämpa henne?
- 1. Vi lurade inte henne 2. Hon var irriterande, säger James lugnt.
- Gå ner och be om ursäkt.
- Ja pappa, suckar de samtidigt.

De rusade ner för trappan och jag var tvungen att se vad de läste. Jag tappade hakan. Det var allvarliga och livsfarliga förbannelser och personer med dess förhäxningar och förbannelser, och på sidan som låg uppe var en bild på mina föräldrar, Remus, Slingersvans och en främmande flicka i armarna på Sirius. Jag tänkte just börja bläddra då jag hörde Ginny ropa på mig så jag gick ner till min familj.

Och när jag kom ner såg jag en grå kattuggla som hade ett brev med Hogwarts emblemet på. Jag öppnade brevet och läste högt

Kära potters
Måndagen den 16 oktober är det dags för era barn James och Albus Potter att komma tillbaks till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Klockan 11.00 går tåget från King’s cross station från perrong 9 ¾ till Hogsmeade. Och på tisdag börjar alla lektioner som vanligt samma tid.

Med vänlig hälsning: Gabryella Krum Black
Föreståndare och professor

- Jaha killar då var det roliga över och det blir skola på Måndag.
- Det blir bara skönt att slippa er igen, säger James glatt.
- Precis, skrattar Albus och båda två rusar upp igen.
- Killar ni sköter er när vi är borta och glöm inte att Teddy kan dem oförlåtliga förbannelserna! Skriker Ginny till de och ler när hon ser Lilys min.

Jag och Ginny gav oss i väg en halvtimme senare och jag hade inte slutat fundera över fotot jag sett tidigare, men bestämde mig för att sluta tänka på det och bara ha det trevligt med min fru och förhoppningsvis hade ungarna och Teddy kul. Stackars stackars Teddy var själv med ungarna. Ja, bara inte huset var borta när vi kom hem och alla levde.

WOHO! supermegafoxyawesome!

Jättebra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Fortsätt!!!!!!!!!!!!!!!
SuperMegaAwesomeBra!!!!!!!!!!!!!!!!
Du har verkligen fantasi!
Du är jätte duktig på att skriva!!!!!!!!!!!!!!!!!
Super!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kapitel 12-14 kommer senare och imorgon kommer uppenbarligen kapitel 15 om jag blir klar med den idag

Jätte bra Katta och du får inte tala osanning för mig! Katri är inte alls fult! men kan jag få lite kapitel maybe?

(Refrängen av Call me maybe)

Hey,i just love this
and this is crazy
SO here am i
SO GIVE ME A CHAPTER

NymphadoraTonksLupin : Haha va söt du är ♥ och du får inte tala osanning mitt namn är JÄTTE FULT! gissa vad?! nu spelas Call me maybe! :O scary... men jaja du ska väl få Kapitel 12 och 13 men någon annan får kommentera till sig kapitel 14


måste säga att jag verkligen HATAR HARRYS TAL! KOM INTE PÅ NÅGOT BÄTTRE SÅ HACKA INTE NER MIG XD


men när jag ändå är i gång måste jag tipsa er om två grejer!

1. Swefilmer.com är en sida man kan streama film och tv-serier gratis med svensktext!

2. TV-serien The Walking dead! OMP! va bra det är! ni måste titta på det! asså det verka kanske skit dåligt men det är jätte bra och spännande! säsong 3 börjar i morgon på tv (TV11 klockan 22.00) fast dom 3 första avsnitten finns på Swefilmer men måste säga att antingen är säsong 2 eller 3 min favorit och Daryl Dixon är bäst!♥

aja här kommer kapitel 12-13

Hope you like it!

Kapitel 12: Skolstarten, igen (James Sirius Potters perspektiv)

- Har ni med er allt? Frågade mamma oroligt och jag suckade.
- Ja, mamma för femte gången vi har allt.
- När blev ni så stora?
- Mamma bli inte sentimental nu, skrattade Albus och gav mamma en kram
- Killar det är nog bäst att ni går på tåget nu, säger pappa som håller armen om Lily.

Jag och Al ger mamma, Lily och pappa en kram och rusar i väg med våra koffertar för att få en bra kupé. När vi hittat en tom kupé satte vi oss i den och väntade på att våra släktingar skulle komma. Först kom Rose och Molly, sen Roxanne och Fred, men Victoire och Dominique syntes inte till. Jag hade sett framemot att reta systrarna lite och fråga hur deras familjeträff varit eftersom senast vi sågs var på festmiddagen för ungefär två veckor sedan, men de kanske satt med sina vänner, men vi hade ju alltid suttit tillsammans och vänner fick ju sitta med oss. Detta var som en oskriven regel.

Jag avbröts av att Fred började prata Quidditch med mig, Chudley Cannons hade vunnit matchen mot Puddlemere United med en fantastisk seger.
Nästan hela resan till skolan satt vi och diskuterade Quidditch och allt mellan himmel och jord.

När vi var framme var det en stor festmåltid och den var utsök som vanligt. Gud vad jag skulle gärna vilja ha Hogwarts husalver, men tanke på Hermione skulle hon nog strypa oss alla för den tanken.

- Eller hur James? Säger Roxanne
- Visst Roxy, svara jag utan att ha nån aning om vad hon sagt.
- Där ser du Fred! James tycker också att vi borde ha en hyllning till de som dog under Hogwarts slaget, vi är fler som tycker det och om vi berättar det för rektorn och professor Krum Black kanske vi kan fixa det! Många förlorade ju släktingar under slaget, som till exempel farbror Fred, Teddys föräldrar och många fler! Personer vi aldrig kommer kunna träffa och inte de som förlorat dem heller! säger Roxanne och andas inte när hon säger allt detta på raken.

När vi ätit och McGonagall gått igenom allt nytt som hänt, gick vi mot uppehållsrummen och när jag var på väg mot sovsalen såg jag Dominique och Sabina gå jämte varandra och prata. Dom ignorerar väl mig inte för att jag dissade Sabina inför nästa Hogwarts tur? Det var ju inte mitt fel att jag ska gå med Haley, skolans snyggaste tjej, men det blir nog bättre i morgon då skolan blir som vanligt igen. Jag gick och la mig och somnade fort.

Blev det bättre dagen efter? Nej. Första lektionen hade vi försvar mot svartkonster och Dom kollade inte ens på mig. Jag, Dan, Greg, Max och John hade kul i alla fall. Vi satt och lekte med Lauras hår och då och då förvandlade vi det grönt. Varje gång fick hon ett raseriutbrott och hennes blonda hår såg ut som ett kråkbo efter att Professorn gett oss straffkommentering.

- Men professorn! Det är ju första dagen, var lite schysst, försöker Dan.
- Om inte Mr. Simmons slutar klaga lär det bli poäng avdrag, hotar Professorn och vi tystnar genast och i stället får jag en lapp från Haley.

’’om du fortfaranade vill gå ut sluta leka med min kusins hår!’’

Jag hade inte haft någon som helst aning om att de var släkt och fick en tankeställare på om Haley var den rätta av de två. Det skulle jag få se efter våt dejt.

När lektionen var slut kom Roxanne och stoppade mig.
- James, kom, sa hon bestämt.
- Vad är det Roxy? Frågar jag då jag skrattar när jag ser Greg blir nervös, han har gillat Roxy sen vi började här.
- Vi ska till rektorn alla andra vänta redan är.
- Vilka andra?
- om jag säger dina släktingar? ditt miffo, svarar hon.

Vi gick mot McGonagalls kontor där inte bara Albus, Fred, Molly, Victoire och Dom väntade utan också Neville och Krum Black. Jag visste inte vad eller varför vi var där så jag ställde mig snällt jämte Dom som flyttade sig närmare Vic, vad va det med henne?

- Ni ville prata med mig? Säger Mcgonnagall vänligt.
- Jo, vi tänkte att eftersom det snart är 20 år sedan striden på Hogwarts var tänkte vi att vi kanske kunde hylla de som dött, eftersom flera hade någon släkting som dog under slaget, säger Roxanne nervöst.
- Syftar ni på er farbror Fred och paret Lupin? Frågade rektorn snällt.
- Bland annat, men det finns många fler så som Miranda Creevys farbror dog trots att han egentligen inte ens fick delta i striden! Men eftersom dagen slaget var är ju alla lediga i landet och i världen för att fira att Voldemort stoppades och vi eller jag i alla fall, tycker det vore en bra idé och vi kan ju be folk som var med i slaget kommer och berätta om det, fortsätter Roxy.
- Hmm jag förstår, svarar McGonnagall.
- Och i så fall kanske Ron, Hermione och Harry skulle kunns komma och prata om hur de såg striden, Neville kan också berätta om det och Luna och många fler! säger Roxanne.
- Vad tycker ni om detta Professor Longbottom och Professor Krum Black? Frågade Mcgonnagall.
- Jag tycker det låter som en bra idé, säger Krum Black och ler.
- Jag instämmer med Gabryella, säger Neville.
- Ja, vi kan höra om folk är intresserade av att komma och berätta om det och så får vi sedan se hur det går. Något ska vi nog kunna göra, kanske till och med innan jul? säger McGonnagall optimistiskt.
- Tack rektorn och professorna som lyssnade på oss, säger Roxanne och vi går nöjda och stolta över oss själva som övertalat Rektorn och just när jag tänkte prata med Dom gick hon snabbt i väg mot spådomskonsten.
Jag suckade och gick mot min lektion.

Eftersom jag inte orka skriva så mycket under denna perioden hoppar vi till slutet av April - Maj 2017

Kapitel 13 Hedra till de som dog under slaget om Hogwarts (Harry)

Kära Mr. och Mrs. Potter
Vi ska ordna en festlighet inför att det snart är 20 år sen Lord Voldemort besegrades och vi på Hogwarts undrar om ni skulle kunna hålla företal med fler från striden och senare hylla de som föll under slaget. Givetvis fixar skolan rum åt er gratis. Meddela när ni bestämt er.

Mvh: Rektor Minerva McGonagall och lärarkåren på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.

Jag satt i köket tillsammans med Ginny och brevet som just kommit med en ståtlig kattuggla. Vi hade suttit med ett pergament för att svara på Mrs. Weasleys brev om att äta middag med de på lördag kväll, men vi bestämde oss för att svara på brevet till Hogwarts före. Svaret var självklart för oss båda, ett enkelt ja. Det var ju trots allt snart 20 år sen och vi får inte glömma bort den dagen. När vi skrapat ihop ett svar bestämde vi oss för att ringa till Mr. Weasley som skaffat en mobil nyligen. Vi satte på högtalaren och Ginny slog numret.

- Hallå? Svara Mr. Weasley onödigt högt.
- Hej pappa det är Ginny och Harry.
- Nämen hej på er! Hur är det med er då?
- Jo det är bra men vi tänkte höra med er om ni fått brev från Hogwarts om hyllning till de som dog under slaget, säger Ginny.
- Jag ska höra med din mor, MOLLY! HAR VI FÅTT BREV FRÅN HOGWARTS OM NÅGON HYLLNING TILL DE SOM DOG UNDER SLAGET?! Skrek han.
- Ja, det har vi och varför skriker du? Hörde jag Mrs. Weasley säga.
- JAG PRATAR I TELEFON MED GINNY OCH HARRY, svarar Mr. Weasley.
- Ska man skrika då?
- Ja, vi har fått brevet, ska ni göra det? Frågade han oss återigen.
- Ja, det ska vi, svara jag denna gång.
- Ja, men då gör vi nog det med. Vet ni om de andra ska göra det? Eller om de ens fått brevet…
- Ingen aning, vi kan ringa de, säger Ginny.
- Ja gör det, svarar han.
- Arthur fråga om de ville äta middag med oss på lördag! Ropar Mrs. Weasley.
- Molly undrar om ni vill äta middag med oss på lördag.
- Ja det kan vi men nu måste vi nog ringa vidare till Ron och Hermione. Hejdå pappa, säger Ginny
- Hejdå.

Vi la på telefonen och slog sedan Ron och Hermiones nummer. Det var Hermione som svarade efter tre toner.

- Weasleys.
- Hej Hermione, det är Ginny och Harry.
- Hej, svara hon glatt.
- Har ni fått något brev från Hogwarts om hyllningen till de som dog underslaget? frågar jag.
- Ja det har vi och vi ska göra det , ska ni?
- Ja, det ska vi men vet du vilka andra som har fått brevet?
- Percy och Audrey, Bill och Fleur, Luna och Rolf, Neville och Hannah, George och Angelina, och alla ska göra det, svarar hon.
- Okej bra, svara Ginny glatt.
- Vänta lite Hugo ropar på mig, strax tillbaks.
Efter några minuter kom Hermione tillbaka.
- På lördag alltså.
- Vad?
- Ja hyllningen är på lördag. Fick ni inte ett brev nyss?
- Harry gå och kolla, beordra Ginny mig och jag gjorde som hon sade, och i köket stod en ny kattuggla med ett nytt brev som Lily trasslat bort.
- Pappa det är ett brev till oss, kraxar hon hest eftersom hon var sjuk.
- Till mig och mamma, säger jag.
- Nej, det står till Mr. Harry, Mrs. Ginny och Ms. Lily Potter.
- Jaså, säger jag och tar brevet där det står precis som hon sagt.

Jag läser brevet samtidigt som jag går tillbaka till Ginny med brevet som hon läste snabbt och svarade Hermione

- Jo, vi hade fått brevet och du har rätt. Ska ni ta med Hugo? Frågade hon.
- Ja, eftersom vi inte vet hur länge vi stannar vågar vi inte lämna honom själv med någon, svarar Hermione.
- Ja, vi tar med oss Lily, svarar Ginny bestämt.
- Pappa, ska vi ta tåget till Hogwarts? Säger Lily och drar i min tröja.
- Jag vet inte gumman, svarar jag och tar med henne till vardagsrummet och sätter på tv:n.

Vi börjar kolla på något mugglarbarnprogram och jag går tillbaks till köket för att koka te åt mig och Lily. Ginny sitter vi det runda bordet i vårat röriga kök i alla möjliga färger och jag ser att hon redan kokat vatten åt sig själv så det räcker till oss med. När jag hällt upp te till oss går jag tillbaks till vardagsrummet där Lily sitter och tittar fascinerat på tv skärmen.

- Här, säger jag och räcker över koppen till henne och vi fortsätter kolla på tv.
- När ni druckit upp erat te gå upp och packa för en fem dagars resa. Vi åker på fredag till Hogsmeade tillsammans med Ron, Hermione och Hugo. Vi övernattar hos Andromeda, sedan på lördag fixar McGonagall rum någonstans, ropar Ginny från köket.
- Mamma jag är sjuk, gnäller Lily.
- Jag hjälper dig gumman och du hinner nog bli frisk annars kan nog Andromeda någon formel, svara hon med ett leende när hon kommer in i rummet.

Jag dricker upp mitt te och går upp för att börja packa, men min blick faller på ett foto som fanns i min mors dagbok. En bild på mina föräldrar, Sirius och Remus. Det ända fotot på dom som inte Slingersvans är med på från deras tid på Hogwarts. Jag log för mig själv av att Sirius verka flörta med fotografen, Remus skratta åt Sirius, min far titta på min mor som om hon var det vackraste han sett och min mor skrattar åt min far. De verkade så lyckliga.
-----------------------------------------------------------
Fredag morgon

Klockan var tio på morgonen och jag, Ron och Ginny satt i köket medan Hermione var stirrig som vanligt för att de inte skulle ha glömt något. Lily och Hugo sprang runt och lekte och tjoade i hela huset vilket gjorde Ginny smått irriterad.
- Andromeda kommer vilken sekund som helst så sätt dig ner ’mione, suckar Ron.
- Jag vet, men jag har inte lust att sitta ner, svara hon.

Och direkt efter dök Andromeda upp och hon hade med sig Teddy. De hjälpte oss med packningen och vi satte satt ett finger var på flyttnyckeln de kommit med och gav oss av till Andromeda.

När vi kommit in till huset där jag varit för första gången dagen innan min sjuttonårsdag, men efter varit där så många gånger.

- Ron och Hermione ni får gästrummet vid mitt sovrum och Harry och Ginny ni tar det som är närmast Teddys gamla sovrum, säger Andromeda.

Teddy, jag och Ron fixar upp bagaget och Andromeda börja koka te och duka upp lite tekakor med mera. Vi pratar om allt möjligt och Andromeda ser ovanligt ledsen ut, så när barnet gått ut för att leka frågar jag vad det är.

- Andromeda, är något fel? Frågar jag ömt.
- På söndag skulle Dora fyllt 44 år, suckar hon och jag ser en tår falla ner för hennes kind som hon snabbt torkar bort och Teddy lägger en arm om sin mormor.
- Mormor, det är okej att gråta, säger han till henne.
- Ja ,älskling det är det, men nu tänker vi på annat, säger hon och börja genast fråga Ginny om sin nya plats på avdelningen för magiska sporter.

Vi sitter i flera timmar och pratar, äter och dricker te, faktiskt tills klockan är nio och Hugo och Lily somnat i soffan. Jag och Ron bär upp våra barn och bäddar ner dom och går ner för att fortsätta prata med de övriga.

När vi pratat i en halvtimme beslöt vi oss för att gå och lägga oss eftersom i morgon var ceremonin på Hogwarts och vi skulle vara där klockan tio och ceremonin började klockan sex, men vi skulle hålla några lektioner.
--------------------------------------------------------------------

Klockan var tio i sex och vi hade hållit alla lektioner vi skulle och allt hade gått bra, och snart skulle själv ceremonin börja och alla var uppspelta och såg fram emot det.

Jag började tänka på det Andromeda sagt i går kväll om att på söndag skulle Tonks blivit 44 år, Remus 57, mina föräldrar skulle ha varit 57 år, och Sirius skulle fyllt 58 år i år, Fred skulle varit 39, Colin Creevy skulle varit 35 och Lavender Brown skulle varit 36.

Det var flera jag kände igen här, Seamus Finnigan var här med sin fru och son , Dean Thomas med sin familj, Parvati med sin familj, Padma med sin fästman, Cho Chang med sin familj, Katie Bell och hennes man och son och många fler och när dörrarna öppnades för oss som skulle hålla i själva ceremonin gick vi fram och det kändes nästan som vi skulle bli sorterade och jag log åt minnet.

När Mcgonagall sammanfattat striden började vi berätta om hur vi såg striden och vilka vi förlorat. En efter en gick vi fram och flera började gråta när George berättade om att han förlorat Fred och Percy berättade också om Fred.

När det var min tur såg jag att en väldigt ung kvinna satt vid lärarna och såg ut att kunna bryta ut i skratt vilket ögonblick som helst.

- Jag heter Harry Potter och är mest känd som pojken som överlevde och han som dödade Lord Voldemort, jag var ett år när mina föräldrar blev mördade av Voldemort och fick bo hos min moster och hennes familj. I hela mitt liv har jag vetat att det varit något annorlunda med mig som att jag under mitt andra år fick reda på att jag kunde prata parselspråk och på senare år om horrocruxer som Voldemort skapat. Jag visste att jag var tvungen att förgöra dem för den forna rektorn Albus Dumbledore berättat det så istället för att gå mitt sista år här på Hogwarts började jag, Ron Weasley och Hermione då varandra Granger leta efter dem och förgöra dem. När vi skulle förgöra den sista som fanns här på Hogwarts, Rowena Ravenclaws försvunna diadem, fick Voldemort reda på det och slaget började. Under slaget förlorade många livet och under slaget fick jag reda på att jag var en av horrocruxerna av Severus Snape som då var rektor. Han blev mördad av Voldemort, Snape som varit en av hans tjänare blev mördad för att Voldemort skulle ha mest makt. När Voldemort sedan sa åt mig att komma till den förbjudna skogen för att möta mitt öde, gjorde jag det. Jag gick ut till skogen och lät han använda den dödliga förbannelsen mot mig igen, men jag dog inte. Bara hans horrocrux dog. Under slaget gjorde han fler och fler horrocruxer och den sista blev hans orm, Nagini, och den förgjorde eran egen professor i örtlära Neville Longbottom! säger jag och i salen utbrast ett jubel och Neville gjorde ett tecken att jag inte var klar, men log glatt mot mig och jag fortsatte:
- Och under tiden Nagini förgjordes duellerade jag och Voldemort och han blev så svag att jag vann. Och han var borta. Jag hade fått min hämnd mot honom och hjälpt trollkarlsvärlden. Jag har förlorat många i mitt liv, men jag vet att de som älskar oss lämnar oss aldrig, avslutade jag efter att citerat Sirius ord och såg att flera var tårögda och eleverna applåderade och jag såg mina söner applådera starkast och jag log mot de.

När alla hållit sina tal tände vi ljus för de som dött under slaget och höjde ljusen mot himmelen och lämnade ljus vid ställen där kroppar hittats och lappar med deras namn. Alla uppehållsrum var öppna och när jag klev in i Hufflepuff för första gången såg jag två lappar där det stod Remus Lupin, far, make och varulv, 38 år och en lapp jämte Nymphadora Tonks, Mor, hustru och Auror, 25 år.

Runt lapparna log det andra lappar med hälsningar och blommor men två lappar fastnade min blick på den första stod det :

Ni är aldrig glömda och jag kommer alltid att älska er och tänka på er! Älskar er mamma och pappa vila i frid

Er Ted Remus Lupin

Och den andra stod det:

Saknade, men aldrig glömda, Måntand och Tonks
Jag svär högtidligt att jag bara har rackartyg på gång.

Vem var den andra ifrån? Uppenbarligen någon som känt till marodörkartan. När jag vände mig om stod den unga kvinnan.

- Fint tal, Potter, säger hon och räcker fram handen.
- Gabryella Krum Black, säger hon.
- Harry Potter, svara jag.
- Du är otroligt lik James, men du har Lilys ögon, säger hon och jag hör en brytning som liknade Viktor Krums.
- Kände du dom? Fråga jag.
- Känner, säger hon och ler så som hon gjorde innan jag höll mitt tal.
- Som jag sa tidigare, så är de tyvärr döda.
- Döda kanske, men inte borta, precis som Sirius, Remus, Tonks och Fred Weasley, säger hon.
- Hur kan de inte vara borta om de är döda? Fråga jag förbryllat.
- Det finns magi som gör att levande som dör aldrig dör, viskar hon och fortsätter.
- Jag vet att du har hört att man aldrig kan återuppliva någon från det döda, men tro mig, det går.
- Uppståelse stenen, men när någon dött, blir den väl olycklig? om den måste vara kvar på jordlivet? Frågar jag förbryllat.
- Det finns magi, inte bara en sten säger hon och börja gå sin väg.
- Vänta ,säger jag och börja följa efter henne.

Scary! :O men va fan då ska jag döpa min unge till det! xD♥♥ bra skrivet! min duktiga Katta!♥

Jättebra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Du borde skriva den här som en bok och sedan sälja. Då skulle jag köpa den!!!!!
Och jag skulle vilja säga att man skriver Miss när man är inte är gift (du skrev Mrs till Lily).
SuperMegaAwesomeJätteBra är din ff!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

ojsan , märkte inte det, tack för att du sa det!

kapitel 14 kommer när jag kollat klart på mitt avsnitt av walking dead men ni får kapitel 15 imorgon! jag är inte klar med det ännu men hittills är det 7 worddokument så det är det längsta hittills

Varsegod!