Sjunde året, det värsta, bästa året

Jättebra!^^

Ett mega jättebra kapitel!
Draco, ditt lilla badass
*Ny läsare*

Awesome! Vill definitivt läsa mer

Tackar ödmjukast för era kommentarer! ♥

Men här är ett nytt kapitel, fick en bra idé och ja, här är resultatet



Kapitel 5


Vid middagen samma kväll satt Ida, fortfarande fuktig i håret efter att ha varit haft dubbeltimme i vård och skötsel av magiska djur. Hennes klass bestod endast av två andra elever, varav båda var från Hufflepuff. Hagrid hade idag låtit dem ta hand om hippogrifferna, tvätta dem och rida på dem. Ida hade alltid gillat hippogrifferna och tyckt att det varit en lätt men rolig uppgift.
Hennes vänner satt omkring henne och förde ett himla oväsen samtidigt som de åt. Ida hade varit noga med att för en gångs skull sätta sig med ryggen mot Slytherinbordet. Klockan hade börjat närma sig sex när Ida, Harry, Ron och Hermione började att gå upp mot Gryffindors sällskapsrum, där de tillsammans skulle ta sig igenom trolldryckskonstens uppsats om veritaserum som de fått utav Snigelhorn.
De slog sig ner framför brasan och turades om att läsa högt för varandra ur böckerna de lånat från biblioteket.

Halv nio var allas uppsatser nästan klara och Ida kom på att hon måste gå. Hon hade redan innan tänkt ut vad hon skulle säga.
”Jag måste till uggletornet kom jag på nu!” utbrast Ida och slog sig för pannan. ”Jag måste skicka ett brev till mamma och pappa!”
”Okej, men gå nu innan utegångsförbudet träder i kraft!” sade Ron och fort satte med sin uppsats.
”Okej vi ses senare!” sade Hermione och log.
Ida vinkade och lämnade uppehållsrummet. Med bultande hjärta styrde hon stegen mot uggletornet.

Tre minuter över nio stiger Ida in i uggletornets enda rum. Malfoy var förstås redan där. Han stod vid fönstret och blickade ut över det månbelysta skolområdet. När han hörde att Ida kom vände han sig långsamt om och ett varmt leende spred sig sakta över hans läppar.
”Trodde inte att du skulle komma.” sade han och började långsamt att gå närmare henne.
”Funderade först på att inte göra det” svarade Ida spydigt. ”Men jag vill helst ha tillbaka mitt halsband nu.”
”Inte så fort, du kan väll inte tro att du bara kan få det sådär?” sade han och log retfullt.
Ida suckade.
”Vad vill du ha då?” frågade Ida och tittade frågande på honom.
Han log och svarade inte.
”Vad vill du ha Malfoy?”
”En kyss” viskade han och gick närmare henne.
Ida kände hur det sög till i magen av nervositet och att det plötsligt blev svårt att andas.
”En kyss, vill du inte ha något annat?”
”Inte något annat från dig”
Det här kunde inte vara sant. Här stod hon i uggletornet, med Malfoy som endast skulle ge tillbaka henne hennes halsband om hon kysste honom. Nej, detta kan omöjligt vara sant.
”Är du seriös?” frågade hon och såg in i hans grå ögon.
”Helt seriös!” svarade han och nu stod han precis framför henne. Väldigt nära också.
”Har du halsbandet här?” frågade hon och fortsatte att titta honom i ögonen.
”Japp” svarade han och log ett snett leende.
Det var nu eller aldrig. Ida tog ett djupt andetag, hjärtat slog snabbt och hon strök håret ur ansiktet.
Ida ställde sig på tå och kysste honom snabbt på kinden. Hon kände hur hon blev alldeles röd i ansiktet men tittade honom bestämt i ögonen.
”Mitt halsband, tack!”
Malfoy skrattade.
”Inte förrän jag fått en riktig kyss, på munnen!”
Ida fnös irriterat, hjärtat dunkade vildare än någonsin. Hon ställde sig på tå och gav honom en snabb kyss på munnen, lik den första hon gav honom.
”Crawett, måste jag visa hur jag menar?” sade Malfoy och innan Ida ens hann svara hade Malfoy böjt sig lätt ner, lyft upp hennes haka och han hade kysst henne. En varm ilning hade farit genom kroppen på Ida när deras läppar hade mötts. Malfoy kysste henne mjukt och försiktigt. Det sög till i mellangärdet när hans tunga letade sig in i hennes mun. Ida drog in hans doft och uppfattade killparfym och en annan doft som hon kände igen…
Malfoy avslutade kyssen men de stod fortfarande tätt ihop.
”Du kan ju Crawett, nu kan du få ditt halsband.” viskade han och fiskade upp det ur fickan och knäppte det om halsen på henne.
Så fort han gjort det började Ida snabbt att gå ifrån honom, men stannade framme vid dörren och vände sig om.
”Malfoy, det här stannar mellan oss! Annars förhäxar jag dig!” hotade hon honom.
”Visst, jag lovar att det stannar mellan oss!” skrattade han och visade en rad av perfekta vita tänder.

”Varför dröjde du så länge?” frågade Harry när Ida kom tillbaka.
”Peeves” muttrade Ida och det var delvis sant, för Ida hade faktiskt hört Peeves när hon gick tillbaka.
”Är det okej om jag går och lägger mig?” fortsatte hon.
”Absolut! Du vaknade ju vid fem så gå och lägg dig nu!” sade Hermione och log.
”Tack, god natt hörni!” sade Ida och log.
”God natt Ida” sade de i kör och alla skrattade.

När Ida sen låg i sängen kunde hon inte sluta tänka på kyssen i uggletornet. Den hade varit så jäkla onödig! Hon hade bara kunnat använda Accio och sen kunnat gå igen. Men nej, hon kysste honom och nu kommer hon ju verkligen kunna glömma honom.
Varför var hon tvungen att bada? Bada…
Ida kom plötsligt på något som fick hjärtat att rusa. Malfoy hade luktat som hennes favoritbadvatten. En blandning av havssalt, skog och friska frukter.

Sitter med ett stort leende på läpparna. Älskar fanfictions med Draco, och jag älskar denna fanfiction!

Jag med Och jag satt med värsta flinet när jag skrev det

Hihi, fortsätt så! Du är grym på att skriva

Tackar så mycket! ♥

Oh! Jättebra! Fick själv en klump i magen när hon skulle kyssa honom Antingen gillar han henne eller är som han, alltid varit, en playboy och vill bara "leka" med henne Men jättebra!

Yeah! Awesome!^^