Robin Hood och hans glada gäng

"Charlie letar efter dig" sa Guy
"det gör han säkert. Men han får hitta nån annan som passar upp honom" sa hon uttråkat
"vad gör du ens i skogen?" sa Guy
"vad gör du själv här?" frågade Nicci
"jag letar eter Robin Hood har du sätt honom?" sa Guy
"tror du verkligen jag skulle ha något med en tjuv att göra? Jag gillat kanske inte Charlie men jag sjunker i te så lågt at ja umgås med rövare" sa Nicci kallt
"då kan du följa med till slottet" sa Guy och såg på henne och Nicci funderade
"nej jag funderar på att åka hem" sa hon bara
"men lite kul kan vi väll ha även om du inte gillar Sheriffen" sa Guy och kysste henne och hon drog sig undan för andra gången
"vad är det med er engelsmän? Har ni ingen hyfs nån av er?" sa hon ilsket och drog en kniv när Guy närmade sig och hon backade sär ifrån och försvann sen in i skogen. Vad var det här för land egentligen?

Adina såg efter Nicci och suckade, män var visst lika var man än var någonstans.
Mannen gick efter Nicci och Adina ställde sig upp med spänd båge.
- Jag skulle lämna henne om jag var du, sa hon kallt och han vände sig om.
- Hotar du mig?, sa han kyligt och hon logkyligt.
- Du tar det som ett hot om du vill, antingen går du tillbaka där du kom ifrån eller annars dör du, sa hon lugnt och riktade pilen mot hanns hjärta.
Han såg på henne och backade sedan ut ur skogen där han kom från, hon kunde höra honom ropa till sina män och de försvann, för denna gång.

Nicci hörde Adina och log lite hon började tröttna på idioter a här. Bara för att hon var vacker betydde det inte att hon var nån vara. Särskilt inte åt Gisborne, men hon tänkte på Robin och log svagt men skakade sen på huvudet, han hade ändå inte rätt att behandla henne som han gjorde. Hon fortsatte längs skogen och önskade hon hade tagit med sig en av hästarna. Hon borde kanske åka hem till Vercal och hovet där det var ju ändå där hon var uppväxt och hon är uppfostrad för att bo i ett slott. Hon satte sig ner på marken och suckade. Hon drog upp huvan och släppte ut håret

Adina följde efter den väg Nicci hade tagit och hittade henne strax sittande på marken.
Hon visste inte riktigt hur honskulle behandla Nicci, hade det vart i vanliga fall med en adelsdam, hade hon bugat, eller nigit.
Men det tänkte hon inte göa med Nicci, hon gick fram till henne och slog sig ner på en sten i närheten.
- Hur är det med dig?, sa hon vänligt och la ifrån sig kogret och pilbågen.

Nicci hörde steg och drog kniven men låtsades inte hört personen men hon såg upp när det va Adam eller ja Adina
"jag är bara lite trött på manfolk och jag funderar på att åka hem, jag hör ju ändå inte hemma i en skog" sa hon och ryckte på axlarna och trasslade ut håret "tack för hjälpen med Gisborne" sa hon leende och sträckte på sig "hur är de själv? Det var modigt gjort att avslöja att du egentligen är kvinna" sa hon vänligt

Adina såg på Nicci och skakade på huvudet.
- Det tycker jaginte att du skagöra, då visar du bara dem att de hade rätt.
Att man som tjejinte klarar av något, och särskilt du som är adelsdam, bevisa motsattsen, sa Adina leende och ryckte på axlarna.
- Inget att tala om, gillar inte när män beter sig sådär bara för att få vad de vill ha, varför tror du jag går runt som man?, sa hon lätt och ryckte på axlarna.
- Med mig är det väll bra antar jag, sa honfrånvarande och log sedan.
- De skulle säkert komma på mig ändå, och jag annsåg att det var bättre att göra det med en gång än att de upptäcker det på annat vis, sa Adina och flinade.

Nicci log lite snett "jag antar att du har rätt, det är bara det att ja anser det lite jobbigt när de behandlar mig som ett barn" sa hon och log sen "i mina kretsar är det ganska vanligt, det var därför mina föräldrar skickade i väg mig, för att jag skulle lära mig lite vett och ätticket. Ja och inte vara så envis" erkände Nicci och log sen "ja jag är ändå tacksam och ja det är väll sant men det var ändå modigt att erkänna" sa Nicci och ställde sig upp och rättade till kläderna men lät håret hänga över ryggen "bäst vi går tillbaka till killarna" sa Nicci och började gå med huvudet högt mot lägret och mänen såg på dem men hon igronerade dem och gick till sin sovplats
"här" sa Much och gav henne en skål "Robin är ledsen"
"synd för honom" sa Nicci och tog lite av maten
"om jag ber om ursäkt själv då?" sa Robin och hon såg på honom

- Klart jag har rätt, det har jag alltid.
Förutom när jag har fel, men det sker inte så ofta, sa Adina leende och nickade.
- Ja, kan hända att det är så i dina kretsar, men gillar det fortfarande inte och tänker inte acceptera det, sa hon flinande och följde med henne tillbaka till killarna.
Hon himlade med ögonen åt Nicci, snacka om att vara envis.
Men hon gillade inte som Robin höll på heller, så hon tyckte bara att det var kul när Nicci behandlade honom som hon gjorde.
Hon satte sig på sin sovplats och löste upp flätan, det var skönt att ha håret utsläppt även om hon föredrog att ha det urvägen på dagarna.

"det låter sunt och jag gillar det inte heller, det därför mina föräldrar skickade iväg mig" sa hon och såg sen på Robin och log lite
"om du inte gör på samma sätt som förut" sa hon allvarligt
"jag ber om ursäkt för det med, det var inte meningen att göra dig upprörd" sa han uppriktigt och Nicci vände bort blicken och log ut i mörkret
"ursäkten godtas, här var vänlig och ta min skål nu så jag kan sova" sa hon och gav Robin skålen och han tänkte säga något men hon la sig bara ner och slöt ögonen. Hon hörde Robin försvinna och hur han muttrade något och log roat och försökte sen somna

Adina suckade och såg på Nicci.
Ena minuten ville hon inte bli behandlad som en adelsdam och i nästa minut, ber hon någon ta sin skål.
Vilket hon borde göra själv, och nu fick Robin diska den med.
Hon borde sluta med sina herrskapsfasoner, om hon ville bli accepterad som alla andra.
Adina la sig ner och bestämde sig för att prata med Nicci nästa dag.
De kunde nog lära sig ett och ett annat av varandra.