Rollspel från värld till värld

Haha jag hade svårt att bestämma mig, men jag spelar bäst som honom Så de har typ kommit till en annan värld nu, men Klaus var ju inte med från början? Så vi kan väl säga att han typ redan är i den världen som ny skickades till och väntade där på er?

Klaus stod lutad mot ett träd vid skogskanten, nedanför honom fanns en stor borg. Han visste exakt vart han befann sig, men han visste inte varför. En kvinna hade tagit hans ring, den som han tagit från en häxa för många år sedan. Hon hade berättat att de andra skulle komma, men att han skulle vara där först eftersom han hade svårt att komma överens med folk.
Han klagade inte, han behövde komma bort från sin värld ett tag, sin värld där alla hatade honom. Men han var fortfarande mycket misstänksam, skulle han någonsin slippa tillbaka igen? Han litade inte på någon och skulle aldrig göra det heller. Plötsligt dök även fyra andra upp mitt framför honom. En man hade frågat vart de var och Klaus förstod genast att det var dem som kvinnan hade talat om. Förmodligen skulle de förstå att han inte kom från den här världen han heller, med tanke på hur han såg ut. Både till klädseln och annars bara utseendet.
"Ni är på 1200-talets början", sade Klaus med sin milda spinnande röst med brittisk accent. "Robin Hoods tid."

Richard såg på mannen, han var definitivt inte där ifrån. Richard märkte direkt att mannen inte var att lita på. Men människor kunde alltid ändra sig, Nicci hade varit dödens älskarinna och nu va hon en av hans bästa vänner
"det sa oss inte så mycket och vem är du om jag får fråga?" sa Richard misstänksamt

Klaus gick fram till dem och log snett.
"Mitt namn är Niklaus Mikaelson", sade han lugnt och lät blicken vandra över varenda en av dem. Han hade säkert sett någon förut, men han kom inte ihåg att han hade gjort det.
"Ni är?"frågade han så artigt han kunde, fast han egentligen fann situationen skrattretande.

Richard la handen på svärdet och undrade vad personen var för något
"Richard Rahl" sa han och såg sig omkring "du är inte männsklig" sa han inte som en fråga utan som ett konstaterande. Han undrade om han var en av bevararens skapelser. Han kanske var oartig men just nu spelade det inte så stor roll
"förresten hur vet du vart vi är?" sa han misstänksamt

"Jag har varit här förut, för mycket länge sedan. 800 hundra år faktiskt", sade Klaus facinerat och tittade ut över landskapet.
"Mänsklig? Jag är en ikke-levande-levande person, om du förstår vad jag menar", sade Klaus hemlighetsfullt och lade sedan blicken ner på svärdet vid Richards midja. "Försök du, men den där leksaken kan inte döda mig så stoppa undan den innan du petar någon i ögat." Han lade huvudet på sned och log lurigt.

Richard såg på honom "hur då? Har du pratat med Yuko förut?" sa han misstänksamt och nickade sen
"du kommer från bevararen" sa han enkelt, han var inte säker på vad han var men något som var levande fast man egentligen var död kunde leva. Han log sen roat
"det är inget vanligt svärd, jag har dödat saker som redan har varit död med det innan" sa han leende "och jag vet hur man hanterar de så oroa dig inte" sa han leende

"Aldrig i mitt tidiga liv", svarade Klaus roat. "Jag har varit så här ung enda sedna 1000-talet."
Han suckade, skulle han berätta för dem? Nej, han skulle vänta ett tag än.
"Vem är bevararen?"frågade han misstänksamt, han hade aldrig hört något sådant förut. "Du kan endast döda mig med ett visst träslag, som råkar vara borta för all framtid. Vilket nu betyder att jag är odödlig."
"Vad ska vi göra här förresten?"frågade han och lade huvudet på sned.

Richard såg misstänksamt på honom, hur kannan vara så gammal utan att det syns? Nathan var tusen år men det syntes i alla fall på honom
"bevararen är han i underjorden som tar hand om alla som dör och han som skickar upp saker och försöker döda alla som lever" sa Richard och såg förvånat på honom, hur kan man inte veta det? Han log sen roat
"säg inte det. Jag har mött andra som säger att de är odödliga, men de är döda nu" sa Richard och tänkte på alla som stått i hans väg
"jag letar efter Kahlan" sa han och såg sig runt "jag måste hitta nån som kan hjälpa mig leta" sa Richard

"Djävulen menar du?"sade Klaus roat och suckade sedan.
"Då har du inte mött en hybrid", sade han enkelt och drog på munnen. "En vampyr korsat med varulv, det vill säga och så är jag en original, vilket gör att allt det tillsammans gör så att jag blir odödlig."
Han hade inte menat att de skulle förstå, det var komplicerat. Men det var ju ändå som det var.

Richard såg på honom "det är kanske så han heter i eran värld" sa han och ryckte på axlarna, deras världar var antagligen väldigt annorlunda
"jag känner inte till de varelserna, men de kan inte vara så annorlunda än andra saker jag mött" sa Richard och såg sig runt omkring, han hade inte tid att små prata
"jag måste få tag på nån som kan hjälpa oss. Du har ju varit här förut Klaus så kan du vara så vänlig att hjälpa oss hitta nån eller ska jag behöva göra det själv?" sa han undrande