rollspel femte året.

Angel sitter fortfarande ihopkrupen med den svarta luvan över håret. Men det svarta långa håret hänger ned så man ser det också.
"Jag går i gryffindor, ingen gillar mig och jag är sjuk i huvudet..." Tänkte hon med ett deprimerat flin. Att vara sjuk i huvudet var kanske det bästa som fanns!

Jag såg en tjej gå förbi kupé dörren, hon hade samma längd på sitt hår som jag, fast hon hade brunt och jag röt. Jag ska alltid komma på olika likheter mellan olika människor.

Jag tittade in genom en dörr och såg att en flicka, i min ålder, med likadant hår som mig,fast rött, tittade intresserad på mig. Jag log mot henne och tittade mig omkring. Jag var i den ljusare delen av tåget, solen strömmade in hemtrevligt genom fönstrena.

Angel slutar självömka sig när hennes ben blir lite nippriga. Hon är i den mörkare delen av tåget men ändå skiner solen starkt utanför tågets väggar. Kanske var det så att Angel bara såg allt mörkare eftersom hennes tankar var mörkare än en natt i december utan snö.
Hon suckar, hennes konstiga liknelser...

Helt plötsligt vänder sig flickan sig om och tittar på mig, hon log. Jag blev väldigt glad helt plötsligt, och vinkade åt henne att sätta sig ner.

Den rödhåriga flickan vinkar till mig, hon vill att jag ska komma och sätta mig med henne. Jag drar försiktig upp dörren och sätter mig på sätet.
"Hej, jag heter Samantha", säger jag försiktigt. "Vad heter du?"

Angel rycker upp sin kupé och ett par andraårselever hoppar skrämt till. Angel hånflinar åt dem.
"Vaddå? Har ni aldrig sett en tjej komma ut ur sin kupé?" Frågar hon spydigt och börjar gå till den ljusare delen av tåget.
Hon behövde lite D-vitamin hon är väldigt tröttoch D-vitamin ska vara bra för enegin.

-Sara svarar jag glatt.
-Vilket elevhem tillhör du? frågade jag glatt, jag var på väldigt bra humör just nu.

(Förresten, är det vårt femte år oxå? För jag är i Ravenclaw...)

Angel går förstrött framåt och ser hur vissa viskar och pekar på henne, puckade ungar. Dem kan väl skvallra om Harry Potter!