När folk blev stora och Voldemort vann.

- Det ska vi allt bli två om, jag tänker leva sa jag surt och kände mig genast mycket bättre när jag hade bestämt det.
Jag såg på Jezebel och undrade vem denna Alexis var som han var så hatfull mot.
- Cara kan jag låna eran dusch och kläder, la jag till.
- Jag vägrar att ha kjol på mig, sa jag lätt.

"Jaså? ja jag tänker inte hindra dig från att leva, men jag vet inte om du klarar av världen" sa han elakt och jag himlade med ögonen
"Man vänjer sig" skrattade jag och log roat "klart vi har och jag undrade när du skulle reagera över kjolen" sa jag och hjälpte Laura up och gick rakt över hallen och in i ett stort badrum som gick i svart
"Ja om det är vitt så syns blodet så mycket" skrattade jag och tog fram ett par svarta byxor och ett vitt linne "duger det?"

Jag himlade med ögonen åt honom.
- Jag kan bara ana hur den är med Voldemort som härskare och erat idiotiska sätt att skära i mugglare.
Men nog kommer jag vänja mig allt, men med det menas inte att jag tänker göra som er och vad Voldemort vill, sa jag roat och såg på badrummet och sen på Cara.
- Jag vill inte ens veta vad ni gör med dem här inne, sa jag och nickade åt kläderna.
- De duger utmärkt, jag vägrar att ha kjol på mig en enda minut till, sa jag roat och drog mig i håret.
- Du hjälper mig väll att reda ut det när jag duschat klart?, sa jag till Cara.

"du kan ju försöka" sa Jezebel roat och gick ut till köket och jag såg på Laura
"här inna gör vi väll inte så mycket men när vi kommer tillbaka eller jag oftas Jezebel" sa jag och ryckte på axlarna och nickade sen "klart jag gör, jag blir inte förvånad om det flyger ut några kråkor ur det" flinade jag och stängde dörren och gick ut till Jezebel
"är du glad nu?" sa han och kysste mig
"gladare än på länge" sa jag leende

Jag flinade glatt åt Cara när hon försvann ut ur badrummet.
Sen klädde jag av mig och gick in i duschen, och det var underbart.
Det var så skönt att bli av med allt det känndes som att jag duschade av mitt liv och det var underbart.
Jag torkade av mig och tog sedan på mig kläderna.
Jag kunde knappast föreställa mig hur skönt det var att äntligen sätta på sig ett par byxor igen.
när jag hade klätt på mig såg jag mig i spegeln, jag såg hemsk ut jag hade inte anat att jag såg aå illa ut och förstod varför Cara sett så oroligt på mig när de hittade mig.
Men nu skulle jag allt börja leva, tänkte jag glatt och gick ut i halllen.

"Ska du berätta för de andra att Laura är tillbaka?" sa Jezebel och jag funderade
"Inte just nu! jag vill ta reda på vem som har hållt henne fånge och jag vill att hon ska må bättre innan jag låter alla gamar kasta sig över henne" sa jag och vände mig om när jag hörde steg och drog staven men log när det var Laura "sorry, jag är inte van vid att det är nån annan här än jag och Jezebel" sa jag och ryckte på axlarna och såg på Jezebel innan jag vände mig åter mot Laura "känns det bättre?"

Jag ryggade tillbaka när hon riktade staven mot mig men slappnade sedan av när hon sänkte den.
Jag nickade och log sedan.
- Ja det var underbart att ducha och sätta på sig ett par byxor, sa jag glatt och slog mig ner på en stol.
- Nu får du hjälpa mig att read ut håret, jag vill inte se ut som ett skatbo i det och jag vill ha det som förr, sa jag leende mot Cara.

Jag skrattade lite åt Laura "ja vi får väll se vad jag kan göra" sa jag leende och tog fram några borstar och började reda ut Lauras hår
"det ser jobbigt ut" sa Jezebel och lutade sig mot köksbänken
"äh ditt hår är inte lättare att reda ut" flinade jag retsamt och kammade ut håret och log sen
"så där nu är håret klart" sa jag och ställde mig bredvid Jezebel "hur mycket kommer du ihåg?" frågade jag Laura

- Tack, sa jag leende och drog fingrarna genom det röda håret, det var inte lika tjockt och glänsande som det var förr men det skulle nog komma tillbaka.
Jag funderade och såg på Cara.
- Det är en man, han dödade Dean och höll mig fången för jag hade dödat hanns mor, så jag antar att det är Alecto Carrows son, sa jag tyst och kröp ihop på stolen.
- Vi bodde i ett hus, ganska litet, ingen kom och besökte oss och bara han fick lämna huset.
Varje kväll matade han miig med någon dryck så jag inte kunde bestämma själv.
Allt blev liksom luddigt och jag funderade aldrig på något bara gjorde som jag blev tillsagd.
Sen så var han borta och jag glömde och ta drycken, det var då jag blev klar i huvudet igen.
Och märkte i vilken situation jag befann mig i, sa jag svagt och gömde mitt ansikte för dem.

Jag bara stirrade på Laura
"vänta tills jag får ta på honom" sa jag argt och Jezebel la en hand på min axel
"ta det lugnt. Vi måste hitta honom först" sa Jezebel och jag nickade ochgick fram till Laura och tog hennes händer
"det är ingen fara gumman, du behöver inte skämmas" sa jag och kramade om henne "jag är bara glad att du lever" sa jag leende