Kontaktannons (på skojj :P)

Sirius som var van vid ännu kallare miljöer på ställen som han helst inte ville tänka på för stunden, uppskattade huset och tyckte inte att det var kallt alls.
Han tog tacksamt emot honungsölen. Han kände sig gammal i jämförelse med henne. Hon var så ung, vacker, en madonna.
Hans ögon tindrade lätt och han höjde glasetr artigt för att initiera en skål.
"Skål, och tack för ditt inbjudande!"

Skål! Och, ja, det var så lite så. Det är verkligen väldigt sällan jag träffar människor här ute, och man vill känna ibland att man inte är ensam... *hon tog en klunk* Ibland undrar jag varför jag ens bor här.

"Varför ser du det så? Det finns säkert en rimlig anledning till att du vant att ty dig till detta ställe? Ibland känner man sig helt enkelt hemmastadd på vissa områden. Om du inte trivs så vet jag ett ställe som ska säljas snart men jag skulle nog trivas om jag bodde här, hehe." Han log och smakade på den underbart goda och smakrika ölen. "Detta var inte helt fel måste jag säga."

Ja, jo, men samtidigt så kan man undra varför man fortsätter i samma spår, om och om.
*tog en klunk*
Jag menar, jag kunde ju flytta till ett mindre hus, nen jag tror att det är barndomsminnen som håller mig kvar här *hon suckade*

Det har du rätt i. Det är oftast boven i dramat, minnen.
Har du också allt för många utav dem eller?
Han uppskattade hennes djuphet. Ennu en zipp slank ned för hans strupe.

Alldeles för många minnen, ja. Ibland önskar jag att jag kunde glömma... men när jag tänker efter, allt det där har format mig.