Sagan om rollspelet

Jag skuttade in i valvet till Diagongränden med mina föräldrar efter mig. "Var ska vi gå först?" sa jag. "Var vill du gå först?" sa min mamma. Jag tänkte en liten stund, sedan sa jag: "Ollivanders!" sa jag, och började gå mot en skylt där det stod "Ollivanders" med mina föräldrar bakom mig.

Jag tittade på de båda flickorna men tog sedan mod till mig och trängde mig in i butiken. Där stannade jag och såg mig omkring. Bakom kassan stod en man med stora glasartade ögon.
"En till?" log han. Jag förstod att de båda andra flickorna måste varit i butiken innan mig.
"Öh", sade jag osäkert, "Jag skulle köpa en trollstav..."
Mannen log och gick in bakom hyllorna. Jag stod väntande kvar framför disken och kliade Odeth bakom halsen.



Lite senare kom han tillbaka med en hel hög med trollstavar och jag satte igång med att pröva alla.
Plötsligt, när jag tog en stav i handen (äppelträd, 11 1/2 tum drakhjärtesträng, böjlig) flög det ut hundra svarta duvor ur spetsen som sedan försvann med ett litet "poff".
Jag betalade och gick stolt ut ur butiken, sedan fortsatte vi våra inköp.

Sorry för att jag inte kunde tidigare men jag kör nu om det är okej??

Jag höll mamma hårt i handen när vi gick ner längs diagongränden.
"Vad mycket folk det är mamma!" sa jag till mamma.
Mamma värkade inte ha hört mig för hon bara fortsatte att gå rakt fram.
Jag förstod inte riktigt varför vi bara gick förbi alla affärer. Vi gick bara rakt fram.
"Mamma, varför går vi förbi alla affärer?"
Den här gången hörde hon mig för hon svarade.
"Vi ska ta ut lite pengar!"
Mamma fortsatte att gå och jag följde efter.

Mamma stannade hemma. Pappa var på Hogwarts och hade ett möte med de andra lärarna. För drygt en vecka sedan fick jag mitt Hogwarts-brev. Jag gick mellan affärerna i Diagon-gränden. Jag hade handlat det mesta nu, det enda som var kvar var ett nytt djur. Jag hade redan min älskade uggla Noamba, som var gråspräcklig. Pappa tyckte att jag skulle köpa en padda, precis som han hade haft, men av någon konstig anledning så ville jag inte det. Jag hade redan bestämt mig för att jag skulle köpa en kattunge. Jag gick in i djuraffären. Det var inte speciellt tyst där inne, eftersom alla ugglor skränade, råttorna pep och katterna jamade. Trots allt detta oväsen hörde jag längst inne i affären ett litet ynkligt "mjau". Jag gick dit, och på en liten matta låg det två jääääättesöta kattungar. Den ena var svart som natten, och den andra var lika vit som ett moln utan regn. Trots att de var så olika kände jag på mig att jag inte kunde köpa den ena utan att köpa den andra. Jag lyfte försiktigt upp dem och tog med dem till kassan.

Jag log mot flickan som hette Ofelia, förvånad över att hon vågade och ville prata med mig, det syntes ju så tydligt att hon visste vem min mor var.
- Jag heter Alexandra Lestrange, trevligt att träffas, det är mitt första år med.
Jag ska också köpa trollstav, sa jag vänligt och gick sedan in i butiken.
Olivander hoppade till när han såg mig, verkade vara ännu än av dem som hade stiftat bekantskap med min mor.
Jag var allt för lik henne, så jag var van vid att folk ryggade tillbaka eller hotade mig, vissa till och med ville starta ett nytt dödsätargäng och ville ha mig med.
Men jag ville inte, jag ville inte vara som hon, jag hatade att folk uppträdde som Olivander.
- Miss Lestrange, jag minns er mor, sa han och log svagt.
- Jo jag märker det, sa jag och suckade tungt och log sedan svagt.
Olivander gick bak i butiken och kom fram med ett antal askar.
Jag provade mig fram och tillsist hittade jag den rätta, ett pirrande känndes i fingrarna och Olivander log nöjt.
- Bra val miss Lestrange, lik din mors men ändå inte.
Din mors var 12 3/4 tum, valnöt med drakhjärtesträng som kärna.
Din är däremot 10 tum järnek och med drakhjärtesträng som kärna, sa Olivander och slog in staven och jag betalade honom.
- Ha en bra dag, miss Lestrange, sa han och bugade.
- Snälla buga inte, jag är inte min mor, sa jag vänligt och vi gick ut ur affären.

"Här ska vi in" sa mamma och styrde stegen mot ett stort vitt hus. "Det är Gringotts, trollkarlsbanken"
Vi gick upp för den stora marmortrappan och in genom dörren. Vi kom in i en stor sal. I salen stod det höga skrivbord där det satt svartalfer.
Mamma började gå mot skrivbordet längst fram där det ochså satt en svartalf och tittade ner på några papper.

Efter en lång dag släpar jag mig hemåt med mamma (vi bor bara några kvarter bort så vi kan gå). Jag känner mig glad och upprymd, och i morgon börjar resan till Hogwarts!

När vi handlat allt bär vi på många paket, och i en bur sitter min kattunge som jag ska ha med mig på Hogwarts, Morgana heter hon.
Hon kanske kan trösta mig, om folk inte vill umgås med mig.
Föreståndaren tar rag i min axel och vi transfererar oss hem till barnhemmet.
Jag går upp på mitt rumm med alla saker, låser dörren och börjar läsa böckerna.
Ingen har ju ändå ingen lusta att umgås med mig så varför kan jag inte läsa då?
Jag älskar ju att läsa, jag fingrar på ormhalsbandet och ser på ormens röda rubin öga.
Jag hoppas att detta bådar gott, att jag hamnar i Gryffindor i alla fall inte i Slytherin.
Jag vill inte bli som min mor, jag drar av mig den långärmade tröjan och ser på märket och suckar.
Varför var de tvugna att bränna in det?, jag vill inte, vad ska de andra tro?.

Ok, alla rollare! Komm ihåg att Hogwarts expressen går 11.00 i morgon! Och glömm inte att kolla in dagens tema i första inlägget (under rödmarkerad rubrik). Där står det alltid vad som händer varge dag!

PS: Ni är jätteduktiga på att rolla!

Jag ska spela piano kl.11.30 imorron så jag tror inte att jag kan..