Rollspel med egna karaktärer

Jag log mot henne
"vad coolt, men om ni bor här finns de inte några renblodiga kvar i Australien så?" sa jag och log och la sen huvudet på sned
"i Japan så finns de olika magiklaner och de har olika mycket makt och min mors familj är en av de som har mest makt och i historien har de använt den och inte alltid till något bra och de lägre klanerna ville hämnas" sa jag lätt och ryckte på axlarna
"ja då är det fler än jag och Draco som kom in" skrattade jag glatt och såg sedan på Lanc
"självklart vi kan ju inte lämna honom här" sa jag och vi började gå "jag har ingen uggla men du kan få låna min Falk om du vill" sa jag vänligt och vi kom fram till huset och jag gick in genom grinden och öppnade dörren och hängde av mig kappan och og på ett par tofflor och gav ett par till Roxanne och log sen "ja här bor jag"

- Jodå, det finns det pappas bror och syster bor fortfarande kvar med sina familjer, sa jag leende ochnickade åt hennes förklaring.
Det förvånade mig inte renblodiga brukade ha den manin att vilj ha makt.
- Draco, Draco Malfoy?, sa jag frågande och tog tag i kopplet och följde efter henne.
- Ja en falk funkar väll lika bra som en uggla, sa jag leende och vi kom fram till huset och gick in.
Jag tog av mig skorna och tog på mig tofflorna jag hade fått låna av Cara.
Jag såg mig om, huset var inrätt i Japansk stil, ja jag antog att det var det eftersom att de var från Japan.
- Vad fint ni har, sa jag vänligt och väntade på att hon skulle visa vägen.

"det var ju bra det ni kan ju inte lämna Australien åt sitt eget öde" skrattade jag men kom sedan på att det antagligen inte var som i Japan "hur mycket mackt har de renblodiga i Australien?" sa jag undrande och kom på att det antagligen inte var som i Japan
"ja den Draco. Förvånar det sig?" sa jag lite roat och undrade om hon var en av dem som inte gillade familjen Malfoy
"falkar är snabbare än ugglor" sa jag roat och lo sedan mot henne "tack, vi har försökt att återskapa den japanska kännslan så det ska kännas lite som hemme" sa jag och log och en husalf kom fram
"hej Sebastian det här är Roxanne jag mötte henne i skogen. Skulle du kunna baka något till oss?" frågade jag och log
"hai" sa han och bugade och jag besvarade bugningen
"vi kan ju skriva brevet först" sa jag och gick mot mitt rum och öppnade dörren och Ryuk såg på oss och jag gav honom en äppelbit och räckte sedan över en bit pergament
"här" sa jag och log

- Vi har all makt eftersom vi är den enda renblodiga familjen.
Vi är typ som kungligheter när vi kommer dit om somrarna.
Farfar styr landet och är deras minister.
Och alla viktiga befatningar har min släkt, men folket verkar trivas ändå.
Vi är ju inte sånna som dödar eller så, vi försöker få så att alla har det någorlunda bra, sa jag förklaraande och visste inte riktigt vad jag skulle säga om Draco.
- Ja det förvånar väll mig, men jag ska inte säga något försen jag har träffat honom.
Mamma och pappa drar inte jämt med hanns familj, de är båda aurorer.
Men det betyder ju inte att Draco skulle vara dålig, sa jag leende, log mot alfen och gick in i hennes rum.
Jag tog emot pergamentet och skrev brevet och gav det till Cara så att hon kunde fästa det på falken.

"coolt det är lite som min familj, fast med allt dödande då. Familje historien är fläckad av blod och jag förstår verkligen inte varför de måste slås med varandra" sa jag och ryckte på axlarna och log sedan
"jag förstår att de inte gillar varandra om dina föräldrar är aurorer. Min far är överläkare på Sankt mungus fast han föredrar och att operera och min mor jobbar på ministeriet med relationer mellan England och Japan" sa jag och log och fäste brevet på Ryuk och och han flög iväg
"vill du se huset?" sa jag och log

- Jo vi har ju aldrig behövt försvara vår makt, men skulle någon komma och ta våran makt.
Så lär det inte bli trevligt för den som gör det, sa jag med ett elakt flin.
- Vi har tränas i strid sen vi var små, och sedan när jag får min stav så lär jag mig att strida med den med, sa jag förklarande.
- Gillar och gillar de tror väll på olika saker och Malfoy har ju valt sida och vi står lite och väger.
Så de är aurorer men det betyder inte att vi valt sida vilket Malfoys tycks tro, sa jag leende och nickade åt förklaringen om vad hennes föräldrar gjorde.
Och hon skickade iväg falken med brevet och jag log mot henne.
- Jo, jag vill gärna se ditt hus, det verkar så fint, sa jag och följde henne ut ur rummet.

"det hoppas jag ni slipper försvara er, det är hemskt med krig" sa jag och log mot henne och nickade sedan "samma här fast jag har väll mer lärt mig använda katana, pilbåge, karate o kaststjärnor sen jag var liten men jag ska lära mig duellera när jag kommer hem nästa sommar" sa jag och log mot henne
"kom då" sa jag och började gå igenom huset "du kan få se träningshallen först" sa jag och gick mot hallen som jag stort i imorse. Det var ett mjukt bambugolv, väggarna var målade med ett japanskt landskap på och jag hade fortfarande kvar måltavlorna och dockorna kvar
"ja här tränar jag" log jag

Jag nickade.
- Jo det är väll därför ingen har vågat anfalla vår släkt.
Vi är kända i strid och alla barn lär sig att försvara och gå till anfall.
Jag kan hantera långsvärd, dolk och pilbåge, och jag ska också lära mig att duelera till sommaren, sa jag leende.
Jag nickade åt det hon kunde använda jag kände till vad det var men hade aldrig använt det.
Vi gick till hennes träningshall och jag log.
- Fint, mycket finare än våran den ser mest ut som ett vanligt rum med massa träningsredskap, sa jag leende och gick runt om i rummet.

"tänk egentligen vad sjukt det är att lära sina barn slåss md vapen" sa jag lite roat och nickade åt hennes vapen "dolkar är säkert bra men jag föredrar kaststjärnor de är lättare att gömma och svårare för fienden att få ut" sa jag och log sedan mot henne "tack, ja mina föräldrar ville påminna mig om mit hemland och ändå få mig att gilla o vara här inne och träna" sa jag vänligt och gick sedan mot min fars arbetsrum och alla hans konstiga saker på väggarna och ryste till lite. Jag förstod inte varför han hade velat inreda det så mörkt. Visst det var mysigt men de gjorde ex de lusande ögonen läskigare. Jag log mot min gäst "det här är min fars arbetsrum. Jag gillar egentligen inte det här rummet"

- Ja det är det men användbart, ingen makt inga fieender, mycket makt mycket fiender, sa jag leende och nickade åt hennes förklaring.
- Jo, du har antagligen rätt men jag har aldrig använt sådana och dolkar funkar ganska bra ändå.
Du ser ju inte vad jag har dem eller hur?, sa jag flinande till henne.
Jag såg mig om och tyckte inte att det var särskilt trevligt.
- Varför inreda så här?, sa jag och rynkade på näsan.