I don't believe you [SV]

Jag blev inte så nöjd med den här delen, men lägger upp den ändå. Tack för alla fina kommentarer. ♥

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Del 4 - Rose Weasley

Vilka kunde man lita på, när man inte ens kunde lita på sin bästa vän? Tankarna snurrade i Roses huvud när hon kastade sig på sin säng i sovsalen. Hon bankade förstrött huvudet i den hårda kudden och försökte tappert att hålla tillbaka tårarna. Nej, hon tänkte minsann inte gråta. Hon var tvungen att vara stark, man skulle inte ligga och gråta över småsaker som det där. Men det skulle kännas skönt att gråta ut trots allt, så Rose släppte till slut fram tårarna. Hon lät dem rinna längst kinderna och slöt sedan ögonen när det verkade som om hon inte kunde klämma fram några mer tårar. Trots att ögonlocken kändes tunga som bly, tänkte hon inte sova. Mest rädd för vad hon skulle drömma om. Nej, det ville hon inte ens tänka på. Det var nog med att se honom i verkligheten, hon ville inte drömma en massa hemska drömmar om Scorpius bara för att hon tänkte mycket på honom. Nej, rättade hon sig själv. Hon tänkte inte på honom, utan vad han ville henne. Så var det. Hon bet sig i läppen, varför var allt så komplicerat? Varför kunde Scorpius Malfoy inte bara lämna henne ifred? Med en snabb rörelse torkade hon bort tårarna som ännu inte hade torkat, för just då hade någon klivit in i sovsalen.
"Vem där, är det du Anastasia?", muttrade Rose trött medan hon höll ögonen stängda.
"Ja, det är jag. Mår du bättre nu, har du sovit lite?"
Rose skakade på huvudet så att de röda lockarna täckte hennes ansikte.
"Nej, det har jag inte. Jag skulle faktiskt behöva plugga lite till, så sängen får vänta."
Anastasia kunde som vanligt inte hålla inne en suck, och sjönk sedan ner bredvid Rose.
"Förlåt för mitt beteende, men du vet ju hur jag är. Jag hoppas att du inte uppfattar det som att jag pressar dig, jag vill ju bara att du ska vara lycklig... Du har varit så nedstämd på sista tiden."
Det hade Anastasia envisats med att säga hela veckan, kändes det som, och Rose hade börjat tröttna lite på det snacket. Men hon ville ändå inte berätta för någon... hur dåligt hon mådde över att hennes föräldrar bråkade så mycket.
"Ja... okej då", sa Rose, som godtog ursäkten. Hon satte sig upp och tog bort håret ur ansiktet. Hon såg rakt på sin vän, skulle hon verkligen berätta? Hon bet sig i läppen.
"Du vet att du kan berätta allt för mig", sa Anastasia, som om hon hade läst Roses tankar.
"Mina föräldrar har bråkat en massa på senaste tiden", sa Rose, hon ville snabbt ha allting sagt.
"Jag börjar nästan bli rädd för att de ska skilja sig, jag..." Anastasia lade tröstande armarna om sin vän.
"Åh sötnos, jag är ledsen. Det är ju hemskt tråkigt, men säkert inget att oroa sig för. Mina föräldrar bråkar jämt, men de håller minsann ihop." Hennes ord var inte mycket tröst för Rose, men hon kände sig ändå lite bättre.
"Tack", sa hon och drog sig långsamt undan. "Men jag måste allvarligt plugga nu, som jag sa, sängen får vänta."
Anastasia brast ut i ett gapskratt, och först fattade Rose inte vad det var frågan om. Höll Anastasia på att bli galen, eller vad var det frågan om? När hon sedan förstod så himlade hon med ögonen och knuffade ner Anastasia på golvet.
"Anastasia din idiot, ibland undrar jag vad du tänker med", sa Rose och skrattade. Även om Anastasia var fånig, så hade hon lyckat få sin vän på bättre humör.
Anastasia slutade att skratta och reste sig upp, men hon hade fortfarande ett leende på läpparna.
"Kila iväg nu, så att du får lite sömn sedan", sa Anastasia. Rose nickade och skyndade ut ur rummet.

Till sin stora besvikelse så höll Jaqueline och hennes gäng med Slytherin vänner till i biblioteket, och de pratade högljutt om något som Rose inte förstod sig på. Trots att hon blängde på dem så slutade de inte att tjattra, så Rose gav helt enkelt upp och försökte läsa i boken om Örtlära änd å.
"Alltså va, är det sant Jackie?", pep en av Slytherin tjejerna.
Rose lyfte blicken och såg att Jaqueline nickade med ett belåtet leende.
"O ja, det är lika sant som att Scorpius är den snyggaste killen på Hogwarts."
Tjejerna fnissade. "Javisst, och det är han ju."
Rose himlade med ögonen och spottade. Ja, säkert. Idiotiska Slytherinare, hade det inget roligare att göra vid den här tiden? Som att mobba förstaårselever från Gryffindor eller Hufflepuff? Det var väl sånt de sysslade med om dagarna? Utan att hon hade lagt märke till det så hade någon slagit sig ner bredvid henne. För ett ögonblick trodde hon att det var Malfoy, men när hon vred på huvudet så satt Albus Potter bredvid henne och log mot henne. Hon pustade ut av lättnad.
"Åh, hej Albus", sa hon och log. "Vad gör du här?"
Albus ryckte på axlarna. "Samma som dig, pluggar Örtlära. Det är ett ganska långtråkigt ämne, tycker du inte?"
Och så var det inne i en lång disskusion om Örtlära. Det var först en och en halv timme senare som Rose anlände till sovsalen, där Anastasia satt på sin säng med en tjock bok i knäet.
"Gick det bra?", frågade Anastasia utan att titta upp från boken.
"Javisst", sa Rose. "Jag träffade Albus i biblioteket, så vi satt och pratade lite." Anastasia nickade.
"Vad trevligt." Rose svarade inte, utan kastade sig på sin säng. Hon sov innan huvudet träffade kudden.

Super bra.

Otroligt bra. ♥

^This♥

suuuuper!

Super mega bra.

LOVE IT! ♥♥♥

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeerr.

Braa