Irma Finnigan

Tack ♥

Nice

Tack Ska nog skriva mer imorgon Nu har jag nämligen lektion i örtlära, ni får gärna komma om ni har lust

*gilla* 8''3

Här kommer ett nytt kapitel! Lite extra långt
_________________________________________________

Kapitel 6

Flickan mittemot brast ut i skratt och Irma var inte sen att hänga på.
”Jag heter Irma”, sa hon när de slutat skratta.
”Jag är Amber”, svarade flickan.
”Är det ditt första år på Hogwarts?” frågade Irma.
”Japp”, svarade Amber. ”Ditt också va?”
”Japp”, sa Irma.
De pratade en stund innan en annan röst hördes:
”Vill ni ha något från vagnen?”
”Jag skulle vilja ha en påse ’Bertie Botts Bönor I Alla Smaker’ och en chokladgroda”, sa Amber.
”Jag tar tre chokladgrodor och tre lakritsstavar”, sa Irma.
Kvinnan med godisvagnen gav dem det de ville ha och de betalade.
”Är du fullblod?” frågade Amber.
”Nej halv”, svarade Irma.
”Så någon av dina föräldrar är mugglarfödda!” sa Amber. ”Coolt!”
”Nej”, svarade Irma. ”Eller jo mamma är född hos mugglare, men hon är inte häxa.”
”Jaha”, sa Amber.
”Du då?” frågade Irma och öppnade en chokladgrodeförpackning.
”Fullblod”, svarade Amber. ”Vill du smaka en böna?”
”Gärna!” svarade Irma.
Amber sträckte fram påsen åt Irma som fiskade upp en gyllenbrun böna.
”Hoppas det är kola”, sa hon innan hon stoppade den i munnen. ”Yes!”
”Blä!” utbrast Amber. ”Snorkråka!”
”Usch!” sa Irma. ”Stackars dig.”
Amber spottade ut sin böna i en pappersbit.
”Vill du ha en bit lakritsstav?” frågade Irma.
”Vore gott!” svarade Amber.
Irma bröt en av sina lakritsstavar i två delar och gav den ena till Amber.
De smaskade på sitt godis ett tag innan de bytte om till Hogwarts-klädnaderna.
”Jag ska nog äta min sista chokladgroda nu”, sa Irma.
”Jag med”, sa Amber.
Irma öppnade förpackningen och såg en bild på Harry Potter.
”Han gick samma år som min pappa”, berättade Irma.
”Coolt!” svarade Amber. ”Jag fick Albus Dumbledore.”
”Kul!” sa Irma. ”Jag har faktiskt ingen med honom.”
”Jag har fem”, svarade Amber.
Sedan kunde de se ett slott utanför fönstret.
”Hogwarts!” utbrast båda två samtidigt som tåget stannade. De var framme.
”Just ja! Packningen lämnar man på tåget”, sa Amber.
”Ja”, sa Irma.
Sedan klev de av tåget och följde med resten av förstaårseleverna till massor av små båtar. Amber och Irma satte sig i samma båt som en pojke med blont hår.
”Jag heter Sam”, sa han.
”Jag heter Irma”, sa Irma.
”Jag heter Amber”, sa Amber lite blygt.
”Vilket elevhem hoppas ni på att hamna i?” frågade Sam.
”Jag vet inte”, svarade Irma. ”Min pappa var i Gryffindor, men var jag kommer hamna har jag ingen aning om.”
”Vet inte”, sa Amber. ”Jag tycker alla elevhem verkar bra.”
”Jag hoppas på Gryffindor”, sa Sam. ”Jag har hört mycket bra om det, Harry Potter gick ju där.”
”Japp”, sa Irma. ”Gryffindor är för de modiga eleverna.”
”Hoppas jag hamnar där!” sa han glatt.
Irma blickade ut över vattnet. En bit bort från deras båt såg hon en båt med tre pojkar i. Den ena var han från tåget. Han hade rödbrunt hår, precis som en av de andra.
”Då var vi framme!” sa Amber.
De klev ur båten och gick bort mot skolan. I entrén möttes förstaårseleverna av en mycket kort man.
”Tystnad!” skrek han med en mycket pipig röst.
Barnen tystnade.
”Välkomna till Hogwarts! Jag heter Filius Flitwick”, sa den korta mannen. ”Sorteringsceremonin börjar alldeles strax. Inne i stora matsalen väntar resten av eleverna på att ni ska komma dit. Ni kommer att sätta er på en pall, sedan placerar jag en hatt på ert huvud. Hatten kommer att se efter vilket elevhem ni passar i. Ni kommer hamna i antingen Gryffindor, Slytherin, Rawenclaw eller Hufflepuff. Låt oss gå in i matsalen!”
Eleverna sattes i rörelse. De gick in genom en dörr och kom in i stort rum. I rummet stod fem bord. Vid ett satt lärarna. Vid de andra satt eleverna. Irma förstod att de satt i elevhemsordning. Hon tittade bort och såg en pall. På pallen låg en hatt. Den var sliten men ändå fin. Plötsligt började den sjunga! En mycket bra och rolig sång om Hogwarts och elevhemmen. När den slutat ställde sig Flitwick sig bredvid pallen och höll en mycket lång lista i handen.
”Fred Abbott!” ropade han och en pojke gick fram och satte sig på pallen.
Flitwick satte på hatten på hans huvud. Den började återigen röra på munnen. Irma tänkte att den nog pratade med Fred. Efter en liten stund ropade den:
”Hufflepuff!”
Det fortsatte så en stund. Sedan blev det Irmas tur.

Bra 8DDDD

Tack

BrA

Tack

Super!