Rose Weasley börjar på Hogwarts (SV)

kommer *bevaka*

Vad roligt ♥
Det kommer kanske mer imorron
Usch! Jag har hatt fullt upp hela veckorna nu!...
Det kom tyvärr inte mer idag, men snart ska jag skriva, någon av dagarna framåt kommer det
Håll ut♥

det gör vi ♥

Nu kommer det♥ Det är så här att jag kommer inte vara inne på hela 2 veckor eftersom jag ska bila ner till Italien nu vid middag.
Men efter min semester kommer det att komma mer♥
_________________________________________




Kapitel 33

De sprang, och sprang. Tills det inte fanns många krafter kvar, men ett litet hopp håll upp famijen Weasley. Ett hopp att kunna rädda alla, Hermione, hedrarna och Lovisa.
Rose hade fått tid att prata med massa personer under färden, och vid dem olika "stoppen" dem hade kunde Rose prata ännu mer med familjen som inte Rose hade träffat alla samtidigt.
Fleur Weasley visade henne hur man svingade med trollstaven så det kom fina knistor ur den.
Alla var ledsna, men ändå rättså taggade. Men det var en som bara satt på en sten och grät tyst. Ron.
Rose visste att hon var lika ledsen som honom innombords men hon var för rädd och vaksam för att bara sitta och gråta.
När dem fortsatt att springa var alltid Ron i täten.
Rose försökte springa så snabbt hon kunde, men hon sprang mest med Molly, farmor, Weasley.
En dag när hon var längst bak, hörde hon ett ljud längre bak i skogen.
-Vem där? Skrek Rose i skogen så att det ekade.
Det kom en röd blixt och Rose trillade ner på marken.
En man kom fram till henne och sa:
Nu har vi dig allt! Lilla Rose. Jag ska berätta detta för min herre , åh jag känner för att dansa. Haha. Nu så ska jag döda dig, sen så blir min herre stolt över mig. För första gången. Ingen kan rädda dig nu.
-Jo jag kan. Sa Molly som stod brevid ett träd bakom Rose. Molly svängde med trollstaven och mannen flög bort i skogen, långt bort från där Rose och Molly stod.
Rose satt sig upp och Molly sa:
Vi måste hinna ikapp dem andra nu. Och berätta att dem ligger i bakhåll.
Rose och Molly sprang ifatt dem och berättade allt om den dödsätaren som inte kunde vara tyst och allt om att dem ligger i bakhåll.
När det plötsligt hörde ett ljud bakom dem.
Alla tog upp trollstavarna. En klar röst sa:
Ni tänker väll inte döda er gamla lärare. Jag tänker hjälpa till.
Rose kunde inte hejda sig och sprang och kramade sin lärare, professor Mcgonnagall.
Nu tändes en låga hopp igen.
------------------------------------------------------------

Kapitel 33, bra eller dåligt?♥

Jättebra, bara några enstaka stavfel.
Ha en bra semester!

SUPER

Jätte bra, mer

ja mer

meeeeeeeeeeeeeeeer