I Will Always Love You (roooolspeeel)

Hannah försöker, som varenda jäkla gång det hänt, att inte avskärma ljudet först. Men när hon inser att det är omöjligt pressar hon irriterat händerna mot öronen, fast det inte hjälper överhuvudtaget.

Tillslut slutade ljudet och Kiara kände att hon var i luften och ramlade. Hon landade hårt på marken, men gjorde ändå inte illa sig.

Jacob landade med en duns. Han undrade var han var de hade transfererat sig den här gången. Han öppnade ögonen och såg tills sin förfäran att han befann sig utanför hans gamla hus, och natten var lika mörk som den natten hans far mördades.

Det var mörkt.
"Var är vi nu då?" frågade Kiara

"Vid mitt hus", mumlade Jacob.
På sätt och vis var det sant, även om han inte ägde det längre.

"Ditt... hus?" Kiara sänker rösten på det sista ordet. Hon är säker på att något väldigt otrevligt kommer hända.

"Ja", sa Jacob och svepte med blicken över landskapet. Allting var tyst och mörkret sänkte sig över dem. "Det här var sista dagen jag såg det"
Han visste vad som skulle hända. Det var fruktansvärt. Han ville det inte, han ville slippa... Men det gick inte. Han visste att det skulle hända...

Hannah reser sig kvickt från marken och rättar till glasögonen som nu hamnat på sned.
"Jag antar att det kommer hända något konstigt nu också." Mumlar hon snabbt, men folk med otroligt bra hörsel ska troligen uppfatta svagt vad hon sagt.
"Du ser ut som om du vet som ska hända, vad är det?" Frågar Hannah och lägger armarna i kors och tittar på Jacob.

Kiara följde Hannahs exempel och stod med armarna i kors och tittade på Jacob.
"Ja, vad har hänt?"

Jacob mötte inte deras blick. Till slut mumlade han:
"Min far kommer mördas" och tittade bort så att de inte skulle se tårarna som snart rann över hans smutsiga ansikte och ritade spår i det.