Rollspel med egna karaktärer

(det är sant men de känns som man kan fler av dem ändå xD nej hon är lite kass på o nämna de andra elevhemmen xD)

"konstigt vore väll annars" sa jag och log rost åt Roxanne-san och tittade sedan på läraren o svarade ja när mot namn nämndes och väntade sedan på att han skulle prata
"ni har alla fått en fjäder framför er och idag ska vi öva på wingardium leviosa" sa senpi Flitwick och jag nickade och han började visa hur man skulle göra och jag log
"det ser inte så svårt ut" viskade jag till mina vänner

( Jo, eller hur?, knäppt är det, ja hon borde nämna dem mer, mena hufflarnas sällskapsrumm är de inte ens inne i )

- Kom ihåg handledsrörelserna, sväng lätt och vrid, sa Flitwick och vi började.
Det såg lätt ut men det var inte så lätt, och ett irreterat mummel började höras i klassrumet.
- Ta det lugnt, elever, det är inte meningen att ni ska klara det med en gång, sa Flitwick skrockande.

(nej lr hu :s det är jätte konstigt ungefär som om hon vill att man inte ska prata med de andra elevhemmen :s)

Jag såg på honom, vilken konstig formel egentligen. När har man nytta för den? Jag vred på handen men inget hände och jag kollade på fjädern och log, fjädrar ska inte flyga av sig själva utan sitta på en fågel
"wingardium leviosa" sa jag och viftade på handen och såg förvånat på fjädern när den lyfte några centimeter "det gick" sa jag paff och tappade koncentrationen och fjädern föll tillbaka på bänken
"utmärkt fröken Riddle, 10 poäng till Slytherin" sa senpi Flitwick och jag nickade förvånat
"jag trodde inte det skulle gå" skrattade jag lätt och log mot mina vänner "hur går det för er?"

( Ja, knäppt är det, jag mena de är ju minst lika viktiga )

Jag såg på Cara som hade fixat formeln och provade igen.
- Utmärkt, svarade jag henne irreterat och hoppade till vid ett högt pang.
En Ravenclaw kille hade tänt eld på sin fjäder.
- Det är lugnt mr Boot, sa Flitwick och släckte elden med sin stav och klockan ringde ut.
- Till nästa gång vill jag se att alla klarar formelen, sa Flitwick och vi gick ut.
- Toppen, trolldrycksuppsats och den här formelen och det är bara första dagen, undra vad det blir på trolldomshistorian, sa jag irreterat och vi styrde stegen dit.

(ja eller hur. Det är lite dumt av henne)

Jag såg på Roxanne-san och lät bli att svara. Bäst hon får tid att lugna sig. Jag såg på fjädern som brann och suckade, man måste hitta balansen. Det är kanske det som är fel med Roxanne-san hennes inre balans kanske är upp och ner och hon blir irriterad? Vi lämnade rummet och jag la huvudet på sned
"Roxanne-san lugna dig, jag hjälper dig klara formeln och du visste att vi skulle få läxor. Det hjälper om du ordnar din inre balans, den verkar vara i oordnig" sa jag och log vänligt, killarna såg på varandra och började sedan skratta
"seriös Cara vet du hur du själv låter?" sa Blaise-kun
"ja det gör jag! Och bara för att ni inte har balans i era liv så behöver ni inte skratta åt mig" sa jag bestämt och satte mig ner i bänken och tittade u genom fönstret och igronerade dem

Jag såg irreterat på henne.
- Jag klarar mig nog själv tack, du behöver inte förbarma dig över mig bara för att du kan allt.
Och klart jag visste att vi skulle få läxor men det gör väll inte det hela bättre,
Och nej jag tänker inte ordna nån balans, sa jag irreterat och satte mig vid en egen bänk och väntade på att klassen skulle komma.

Jag såg sårat på Roxanne-san jag hade bara försökt hjälpa henne och jag kan inte allt, men vill hon inte prata med mig tänker jag inte hindra henne. Jag to fram en kaststjärna och lekte med den i handen och killarna försökte se allvarliga ut, Draco-san lyckades betydligt bättre än Blaise-kun. Resten av klassen som visade sig vara Gryffindor kom in och jag så på dem men sa inget. Jag såg dock förvånat på vår senpi som visade sig vara ett spöke! Han kom rakt ut från tavlan och pressenterade sig som Binns, och började ropa upp klassen. Men resten av lektionen var riktigt tråkig och jag bara stirrade rakt fram och sa inget

Gryffindorarna kom in och satte sig och läraren kom.
Det visade sig vara ett spöke, som hade långsam och malande röst och jag fattade inte hälften utav vad han sa.
Och jag orkade inte koncentrera mig heller, jag var för irreterad.
Jag tog fram staven och viskade,
- Wingardium Leviosa, och riktade staven mot ett av pergamenten som låg på kateden.
Jag provade om och om igen, tills det funkade och jag släppte det åter och kände mig mycket glad.
Jag såg sorgset på Cara, och skämdes för hur jag hade betett mig, hon ville ju bara vara vänlig.
Jag rev av en bit av mitt eget pergament och skrev, Förlåt Cara, vänner? på det tog fram staven och svävade det över till Caras bänk.
Binns malde på och märkte inget.

Jag såg en lapp komma flygande och såg undrande på den och läste sedan meddelandet som var från Roxanne-san och log
Självklart är vi vänner! Det är ingen fara jag är inte arg på dig, det var inte meningen o göra dig irriterad
Jag skickade över brevet till Roxanne-san och hoppades hon inte var arg på mig

Lappen kom tillbaka och jag log.
Visst, det gör inget.
Jag vet att du ville vara snäll och jag uppskattar det.
Har bara svårt att inte bli irreterad på mig själv när jag inte klarar av saker.
Så det var egentligen mig själv jag var irreterad på och inte dig.
Jag skickade åter över lappen till henne.