privat mellan Nepflite och Rei Hino

Han ser henne innan han faler till marken

Jane flämtade och satte sig vid hans sida och lyssnade efter hans hjärtskag och efter några sekunder så förstod hon att han inte skulle klara sig.
Hon visste inte om hon var redo men hon måste försöka men hon måste ge hoom en chans att välja så hon sa.
-Vincent, de där bären kommer att sluta med din död.
De var tydligen giftiga.
Men...det finbs 2 alternativ...ett är att jag sitter här med dig tills...ja ditt hjärta slutar slå.
Eller att jag ger dig evigt liv som dock ger 3 dagars tortyr.
Men du måste bestämma dig snabbt...om ditt hjärta slutar slä är drt för sent.

Han vill verkligen inte dö. "Gör det" sa han med ansträngd röst

Jane såg på honom och var ledsen över att han aldrig skulle få en chans att träffa sina föräldrar igen.
Inte ens säga farväl och hon nickade och sa.
- Okej som du vill.

Hon satte fingrarna försiktigt mot hans hals och letade efter vars pulsen kändes på hans hals och hittade den och hon sänkte huvudet mot hans hals och sa.
- Är du helt säker....om jag biter...så finns det ingen återvändo.

Han nickade. Han ville verkligen inte dö så om detta var vad han skulle göra för att slipa dö så var detta vad han ville

Hon kände hans nick och försökte ansiktet ännu närmare hals hals och och öppnade munnen och placerade munnen mot hans hals och slöt ögonen hoppades att hon var redo för detta och att hon inte skulle döda honom i stället.
Men hon var tvungen att göra detta eftersom han ville det och sedan satte hon tänderna mot hans hals och bet hårt i hans hals och kände blodet som började rinna nedför hans hals och hon kände hur begäret började och hon ville verkligen men sedan kom hon på att han betydde mer för henne än on ville erkänna så hon höll bara kvar tills hon kände att hur giftkörtlarna hade släppt ut rätt mängd gift och sedan drog hon sig tillbaka och visste att hon hade flera samtal att ringa medan han skulle vrida sig i plågor.
Men hon visste att hans föräldrar inte fick höra honom om han skulle skrika så hon lyfte upp honom och började springa i rasande fart mot en hemligh plats där de kunde gömma sig.

Han kände hennes vassa tänder åka in i hans hals det gjorde ont men efter en liten stund kom den riktiga smärtan. Han hade alldrig känt en sådan sak smärta förut det kändes som om det var en eld inom honom som bände honom.
"Ahhhhhhhh!!!"

Jane hörde hans hjärta slå, bra då hade hon inte varit för sent ute.
Hjärtat var det sista som skulle stanna i honom eftersom hjärtat var det viktigaste eftersom det pumpade runt giftet i kroppen precis som det pumpade runt en människas blod i kroppen.

Men hon tog upp telefonen och ringde några nummer och visste att de skulle behöva kontakta hans föräldrar.
Se till att de trodde att han var död.
Inom 5 minuter var 2 vampyrer redan på plats.

Allt han kände var smärtan det kändes som om det inte fans något annat en det. Då och då skrek han av smärta.

Varje gång han skrek så skärde det i hennes öron men samtidigt på de plats där hennes hjärta hade slått en gång och hon pratade med ena vampyren som höll på att skapa en kropp.
De var tvungen att ha ett bevis på att sonen var död.
De kunde ju bara låta honom försvinna men å kanske de aldrig skulle e upp och förr eller senare kanske de skulle se honom.
Ja de kanske de skulle göra ändå men de var tvungen att förlänga det så mycket som möjligt.