Allt för den jag vill ha [SV]

As bra!

jaaa och välkomen tillbaks

Ja, Miss.Rowena är det som ska skriva så ...

Kapitel 43 - Lily

Lily tassade ut. Månen lyste. Den var inte riktigt full, men nästan. Hon tittade sig omkring, men såg inget som verkade ha kunnat framkalla ljudet. Hon suckade. Hon som förväntade sig att få se något helt fantastiskt, som en enhörning eller något sånt. Plötsligt hörde hon det där ljudet igen.

Skviiirk... SKVIIIRK!

Lily vände sig hastigt om. På marken bakom henne låg en tornuggla, en av skolans. Den hade något fastbundet vid benet, och det såg ut att väga mycket. Ugglan hade väl blivit utslängd från uggletornet mitt i natten, och sedan lyckats bära paketet några meter, men sedan föll ned för att paketet vägde så mycket. Hon böjde sig ned, och knöt loss paketet från benet, och genast var ugglan uppe på benen igen och flög tillbaka upp mot natthimlen. Lily plockade upp paketet som var kvar på marken och vägde det i handen. Genast förstod hon varför ugglan hade fallit ned. Paketet vägde ju över två kilo! Det var ungefär lika stort som ett mjölkpaket, och packeterat i nattsvart, papper. Lily ryckade ögonbrynen. Vem hade släppt ut en uggla mitt i natten? Om man gjorde det då, var det ju ett klart tecken på att man hade något skumt på gång. Men vem hade skickat det? Och vad var det i?

jätte bra

Så spännande! MER! Och det NU! Det var superrrrrr!

Kapitel 44 - Severus

Lucius kastade iväg en rödbesvärelse som nätt och jämt missade James. Luften var fylld av skrik och hejarrop från åskådarna och Severus kände hur mycket han ville ligga i sin säng och sova. Hans nacke var stel efter att ha slumrat i fängelsehålan och hans rygg värkte också.
"Tarantellegra", skrek James och Lucius dansade iväg åt Severus håll.
Severus hoppade fram från sitt gömställe och ropade:
"Finite"
Severus insåg inte vad han gjort förrän James hånfulla röst talade till honom.
"Nämen, snorgärsen."
Severus tittade bort på honom med spänd blick.
"Låt honom vara", sa Lucius. "Nu går du härifrån"
"Det tycker jag också", sa en djup, förstående röst.
James snurrade runt och fick se Horace Snigelhorn stå i en brun morgonrock och matchande tofflor.
"James, jag ska tala om det här för Professor McGonagall och Professor Dumbledore."
James tittade skräckslaget på Severus, sedan sprang han och hans kompanjoner därifrån.
"Vad har hänt här?", undrade Horace.
"Ingenting allvarligt", sa Lucius.
Severus ville berätta för Horace vad som hänt, att han blivit inlåst i fängelsehålorna men han kunde inte förmå sig att prata. Det kändes fel att skvallra på James, av någon anledning. Han hatade James över allt annat i världen.
"Se så, pojkar. Gå och sov nu" sa Horace lugnt. "Men", han höjde rösten ett snäpp. "Jag kommer tala med er imorgon och skriva brev till era föräldrar"
Lucius muttrade lågt och gjorde en rörelse att resten av vännerna, som stått tysta, att följa honom in. Precis när Severus gick förbi Horace lade Horace en arm på hans axel.
"Hur mår du, Severus? Du ser väldigt blev ut"
Severus svalde, hans hals var alldeles torr. "Jag mår fint", sa Severus hest.
Horace gav honom en blick som sa att han inte trodde honom. "Nå väl, vi pratar imorgon"
Severus gick som en zombie genom uppehållsrummet, ignorerade Lucius som stod innanför och väntade på honom och gick till sin säng - och somnade med kläderna på.

Supermegafoxyawesome!

Asbra båda två!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kapitel 45 - Lily

Lily stirrade på paketet en stund, innan hon tog det underarmen och gick tillbaka in mot sällsapsrummet, när hon hörde röster. Hennes andning blev med ens oregelbunden och hon tryckte sig mot väggen. Om någon såg henne nu, så vore hon relegerad innan solen dök upp vid horisonten. Någon - Eller några - Närmade sig henne i snabb takt och pratade med låga röster. Lily blundade, och försökte smälta ihop med väggen. Fotstegen kom närmre. Hon knep ihop ögonen. Sedan, bara sådär blev det tyst. Inga tassande fötter, inga röster. Hon öppnade långsamt ena ögat. Det var tomt i korridoren igen. Långsamt, långsamt gick hon tillbaka till uppehållsrummet. Hon hade nästan blivit upptäckt en gång, och det räckte för henne. När hon var framme, så hade hon fortfarande paketet under armen. Vad skulle hon göra med det?

Det slutade med att Lily stoppade in paketet under madrassen, och stoppade in sig själv under täcket igen. Hon somnade om - Trots att madrassen nu blivit lite knögglig.