Robin Hood och hans glada gäng

Nicci torkade tårarna och suckade
"du valde själv" sa hon bestämt även om rösten i hennes huvud inte verkade lika säker. Hon vek av åt vänster bort från Nothingham, dit tänkte hon aldrig återvända. Hon visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen men om hon kom till London skulle allt säkert ordna sig. Hon skänkande på Dragor som genast svarade och började galoppera och snart var Nicci på väg mot okänd destination

Adina gick vidare och vek ut på en landsväg.
Nu tänkte hon bringa ordning i sitt liv, hon tänkte inte leva som förbrytare i någon skog.
Om hon begav sig tillräckligt långt bort kanske hon skulle få plats som tjänarinna på nån herrgård, så hade hon jobbat förr. Som tur var hade hon klänningen med sig, men nu när hon var ute på gatorna var det bäst att vara Adam och inte Adina.

Nicci stannade på en kulle och lät Dragor vila och hörde snart ljudet av hovar bakom henne och såg att det var Robin och hon suckade
"du kom ganska lågt på så kort tid" sa han när han stannade bredvid henne
"det var Dragor han är fantastisk" sa hon och klappade hästen som frustade nöjt
"måste du resa?" sa Robin
"jag passar inte in i skogen, jag är bara ivägen och Adina...ja vi bråkade och jag orkar inte med det okej. Jag är inte gjord för ditt liv" sa hon bara sorgset
"i så fall följer jag med dig" sa Robin bestämt och Nicci såg förskräckt på honom
"du kan bu inte överge dina vänner!" sa hon allvarligt
"äh de klarar sig. Möjligtvis Much då, men han kan kanske få följa med?" sa Robin och Nicci nickade tankspritt och snart hördes en visning och Much kom ut ur skogen med Robin och hans packning
"du visste att jag inte skulle komma tillbaka?" sa Nicci
"jag hade det på känn men det blir ganska tröttsamt att bli jagad av sheriffen jämt och jag har aldrig varit i Frankrike" sa Robin leende och Nicci log
"Sä är det väl på tiden då" sa hon och de började skritta längs vägen

Adina gick vidare längst vägen och funderade på vad hon skulle göra.
Kanske skulle hon bege sig till sina släktningar?, de som erbjudit henne en skolad utblidning och tillvara. Ja allt hade hon inte berättat för Nicci, hon hade inte berättat att hon visste vilka släktingar hon hade. Och att de erbjudit henne att bli adoptivdotter då de inte hunde få egna barn.
Tanken hade inte tilltalat henne förr, men efter svälten hade hon tänkt bege sig dit. Men hade träffat på Robins gäng och John.
John ja, vad kände hon för honom, jag hon gillade honom men var hon kär?
Det var iaf en senare fråga, hon visste att släktingarna bodde i ett stort hus nära hamnen, herrn i huset var köpmna och handlade med varor fårn alla möjligaländer.

"så vart skall vi bege oss?" frågade Much
"jag känner några familjer i London och Oxford men det tar några dagar dit." sa Nicci
"jag känner folk här omkring och även om Guy tog mitt mark och titel är det fortfarande många som anser mig vara den äkta greven" sa Robin leende och de red mot en stad söder ut och kom fram till kvällen och Robin tog med dem till ett stort hus
"Robin min gosse vad roligt att se dig" sa en äldre man som öppnat dörren
"trevligt att se dig med sir Edward" sa Robin och de steg in
"så vilka har vi här?" frågade Edward
"det här är fröken Nicci Starnight hon är från Frankrike och det här är Much min trogna vapendragare" sa Robin och Edward tog Niccis hand och kysste den och Nicci neg artigt
"ni måste vara hungriga" sa Edward och de började gå men Nicci stoppade dem
"ursäkta mig men jag vill bara veta att hästarna blir ordentligt omhändertagna" sa Nicci
"självklart jag skall genast se till det" sa Edward och log mot Nicci "henne gillar jag, se till att inte förlora henne" viskade Edward till Robin och Nicci log roat

Hon gick vidare, ärligt talat visste hon inte hur långt det var till hamnen.
Men en dryg dagsmars borde det vara och hon underade om hon skulle sova i någon höskulle eller i någon skog längst vägen, men hon visste inte hur här såg ut.

De slog sig ner vid bordet och Nicci kände sig genast bättre till mods, hon var i en miljö där hon trivdes och som hon kunde hantera och hon hade Robin med sig.
"Så vart är ni på väg?" frågade Edward
"Hem till Nicci, i Frankrike" sa Robin
"Så du tänker lämna England?" frågade vår värd
"Ja det verkar inte bättre. jag har inte så mycket mer att egentligen göra här. och Nicci kan inte stanna här för då finns det en risk att sheriffen får tag i henne" sa Robin och berättade hela historien
"Kära hjärtanens" sa Lady Mary, Edwards fru och såg på Nicci som log svagt men sa inget

Hon hade vart hos sina släktingar förr om åren från och till men inte trivts så bra.
Men det skulle såklart gå mycket bättre för henne om hon nu blev adopterad av dem, hon skulle aldrig mer svälta eller så, men ändå hon visste inte.
Hon gillade sina släktingar¨, men ändå.
Adina gick och hittade strax en höskulle i utkanten av byn, och gick och la sig.

Nicci såg inte på dem, hon ville inte höra dem säga att det var hennes fel
"Nicci det är okej" sa Robin och tog hennes hand oc äh hon log svagt
"säkert?" frågade hon
"ja det var verkligen inte ditt fel" sa Mary och Nicci log lättat
"nej nu tror jag ni behöver sova" sa Edward "jag skall se hur det är med hästarna" sa han och log mot Nicci som nickade tacksamt och de gick mot rummen som de skulle få sova i under natten

Adina vaknade tidigt för att hinna där ifrån innan någon upptäckte att hon olovandes som på höskullen.
Det var en härlig morgon, fåglarna kvittrade och solen sken.
Hon gicks längs landsvägen och efter någon timme var hon ute ute från landsbygden och kom till trakter hon kände igen.
Här bodde hennes farbror i ett stort ochståtligt köpmanna hus.
Det enda hon behövde göra var att visa sin halskedja med medaljongen så blev hon insläppt av vakterna och en tjänare togemot henne.
"Herrskapet sover, de har haft gäster. Men jag ska medelaer ankomst så fort de vaknar och vi gör ordning ditt rum." sa hon och neg.
"Låter bra" sa hon och efter ett tag kom en tjänare och medelade att ett bad var upphällt.
Hon log och följde efter, som vanligt ställde hennes plötsliga uppdykanden till problem för tjänarna men hennes farbror hade så bestämmt att hon skulle få vad hon ville ha.
Och det var ju trotts allt hon som skulle ärva allt det här, om hon nu ville ha det.
Men då skulle hon vara tvungen att gifta sig med någon rik adelsherre och det visste hon inte om hon ville.
Tjänan lämmnade henne och hon klev ner i det varma badet i sitt badrum som angränsande till hennes sovrum.