Sjunde året på Hogwarts

Jag sa inget mera, vi tyckte olika i den frågan så det var lika bra att hålla tyst.
- Härligt och då får du se dem med för första gången, sa jag leende till Krum som fortfarande verkade vara i chocktillstånd.
- Alltså ibland förvånar folk mig, antingen hat jag blivit aldeles för van vid er.
Eller också har jag inget minne av att jag betedde mig som Krum nu, sa jag och skakade på huvudet.

"Jag vet inte om man egentligen ska vara så glad för det" sa jag allvarligt och såg å Krum och skakad epå huvudet men sa inget utan såg på Laura
"Nej du var inte riktigt så förvånad, men du ville ju döda mig när du fick reda på det" flinade jag

- Jo det ska man, när det ändå är som det är så måste man se det possetiva i det hela.
Och denna gång är det testraler, sa jag leende och skrattade sedan.
- Ja och jag undrar hur det hade gått jag kunde ju inte ens döda.
Ibland beter jag mig rickitigt korkat, sa jag roat till Cara.

"Jag antar att du har rätt. det är lättare att se livet från den posetiva sidan" sa jag leende och funderade sedan "Tur för dig att jag inte dödar folk bara så där och att Draco går att stoppa" sa jag allvarligt och log sen "Ja det gör du men vi kan alltid skratta åt det efteråt"

- Ja det var tur att du inte gjorde, sa jag leende till henne och Krum såg på oss.
- Hur tänkte du egentligen där Laura?, sa han nyfiket.
- Ärligt talat tänkte jag inte alls.
Jag hade precis fått reda på att hela min familj hade dött.
Och när jag fick höra att Cara var hanns dotter typ svartna allt för mig.
Jag blev så förbannad att jag inte kunde tänka logiskt, sa jag lätt och såg på Krum.

jag bara log roat
"Tur att jag inte är pappas flicka" sa jag leende och såg på min far som bara himlade med ögonen
"Dödar du inte?" frågade Krum och jag log lite
"Jo då, om jag behöver gör jag det utan att blink men inte i onädan" sa jag lätt och Krum bara såg på mig som om han inte visste vad han skulle tro
"JAg är lite förvirrad nu" sa han och jag bara log roat

- Det är inte så svårt att förstå, Cara tänker och känner hon har känslor.
Voldemort har det med men bara mot Cara, sa jag lätt till Krum.
- Och du då?, sa Krum till mig.
- Nej, jag är en ängel, men det var en dödsätare som tänkte döda Luna och då bara hände det liksom, och han låg död ner, sa jag och rös till.
- Jag gillade det inte men, det var användbart i kriget, flera dog ju, sa jag och ryckte på axlarna.
- Så Cara är snäll?, sa Keum och försökte förstå.
- Det beror på hur du menar snäll, sa jag roat åt honom.

"Ja du är en liten ängel Laura" flinade jag och såg på Krum och log "JAg är ängeln från helvetet" sa jag lätt
"Du är mörkrets prinsessa" sa min far och log mot mig och jag himlade med ögonen
"Krum du har träffat mit och umgåts med mig de senaste dagarna vad anser du själv?" sa jag lungt

- Om du är en ängel från helvetet så kan jagvara en ängel från himelen, sa jag roat till Cara.
- Jo, du verkar ju snäll, du är det, sa Krum långsamt men nickade sedan.

"Ja vi är väll varandras motsattser" sa jag till Laura och log mot Krum "Jag verkar bara inte. men so jag sagt till alla så har människor en god och en ond sida även min far" sa jag leende och såg på Krum som nickade lite tvivlande

(Nej nu ska jag sova för jag ska upp tidigt i mon natti natti bäbbisen ♥ )