Sjunde året på Hogwarts

- Ja, jag fattar att utrycka känslor är inte hanns starka sida, sa jag roat till Cara.
Dörren öppnades och ett par dödsätare kom in och jag suckade.
Var de tvungen att ge sig på alla mugglare, och här med?

"Det menar du inte? han är omöjlig" skrattade jag och såg på dödsätarna och sen på min far det här kunde bli intressant. särskilt emd tanke på att de nya dödsätarna inte träffat mig
"Ni där" sa de och pekade på oss och kom fram
"Ni följer med oss" sa de och jag såg på pappa men sa inget, jag skulle vilja veta hur han skulle sköta det

- Det gör vi?, sa Voldemort och dödsätarn nickade.
- Och exakt varför då?, sa jag och låtsades vara oförstående.
- För mugglare ska dö eller tillfångatas, sa en utav dem och ryckte tag i min arm och jag himlade med ögonen kunde de inte bättre än så?
Till och med jag skulle kunna komma loss från det greppet och det utan magi.
Jag såg på Voldemort och undrade vad han tänkte göra, för tänkte han inte göra något så tänkte jag sparka till idioten till dödsätare.

de tog tag i oss och drog upp min arm
"inget märke, så du måste vara mugglaren" sa en av dödsätara och flinade och tänkte ljust så mig när min far stoppade honom
"Jag tilllåter inte att någon slår min dotter" sa han kallt
"Och vad tänker du göra åt det? vi kan förhäxa er" sa han kaxigt och min far tog fram sin stav och upplöste förtrollningen och han såg ut som vanligt och dödsätarna slängde sig på golvet i en bugning och aj glog elakt
"är du okej?" frågade han mig och hjälpte mig upp från golvet
"Jag mår bra, ni två?" sa jag och såg på Krum och Laura

- Jag är okej, sa jag leende och såg roat på dödsätarna.
- Helt okej, Cara sade Krum enkelt och såg ner på dem.
- Lustigt att de kollade din arm först Cara, annars hade det gått bättre för dem, sa jag och undrade vad Voldemort hade tänkt att göra med dem.

"Skönt att höra, jag men jag såg väll ut att vara den som skulle bli räddast, inte vet jag" sa jag och såg ner på dödsätarna
"Det här är inte första gången ni ställe till det men det kommer vara de sista" sa min far och höjde staven och de låg snart döda på golvet och ajg såg på dem
"Måste du vara så dramatisk?" sa jag till honom och trollade bort liken
"Jag skyddade dig det var allt jag gjorde" sa han och satte sig enr och fortsatte äta på glassen
"JAg vet det men du behöver inte alltid skydda mig" sa jag leende och såg på Krum som bara stirrade ut i tomma luften

- Var inte döda lite väl hemskt?, hur skulle de vetaatt det var du och Cara som satt där?, sa jag oförstående till Voldemort och såg på Krum.
- Är du okej?, du har inte sett nån dö förr va?, sa jag vänligt till honom.
- Nej, sa han chockat och satte sig ner och jag log.
- Det är inte så farligt när man vant sig och inte att gära det heller, sa jag lugnande.
- Har du dödat?, sa han oförstående.
- Vad trodde du, jag var med i kriget, alla dödsätare överlevde inte, sa jag och log snett och såg sedan på Cara.
- Det betyder ju att jag kan se testraler nu, sa jag leende.

"nej det var de inte!! jag har säkert fått skälla ut dem 3 gånger och de förtjänade det. de borde veta vem Cara är" sa han kallt och ja glutade mig mot honom
"Jag är tacksam för att du försöker skydda mig men ta det lungt, jag hade kunnat ta hand om mig själv" sa jag leende
"Jag vet det men jag är bara orolig" sa han
"Jag vet det, han är otrolig, han kan utan blinka döda hela gjorden utan att bry sig men om jag ramlar och skrapar mig lite vill han ta mig till sjukhus" flinade jag och såg sen på Laura och nickade "ja de kan du"

Jag höjde på ögonbrynen åt honom men sa inget.
- Jo, de borde veta vem hon är, det har du rätt i, sa jag medgörligt.
- Coolt jag har alltid velat sett dem, kan vi inte åka och kolla på dem sen?, sa jag leende till Cara.

"Precis så deras missstag vaar oförlåtligt" sa han och jag såg på honom
"De rör mig och du dödar dem men du får tortera mig" sa jag och såg på honom
"Det är inte samma sak! jag är din far" sa han och jag såg surt på honom
"Ja och du borde aldrig göra det!! kom ihåg att jag inte tål vad som helst" sa jag allvarligt
"jag vet förlåt. vad vill du ha?" frågade han och jag bara suckade
"Ibland är du hopplös, du kan inte köpa min kärlek med saker! jag vill bara ha din kärlek det är allt" sa jag och han nickade och jag såg sen på Laura
"Ja det kan vi väll"