Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna skrattade lätt till och skakade lätt på huvudet.
"Gömma dig? Raring, du får överraska dem så fort dem kommit innanför dörren om du så vill." retades hon lätt, kramade hans hand tillbaka. Lyckligt. Hon nickade instämmande, nästan ivrigt, och drog sig närmare honom.
"Det blir jättebra. Och då får vi nästan överraska dem direkt, jag kan knappast visa mig såhär utan att dem förstår att lillflickan tittat ut", flinade hon, hon hade känt sig stor som ett hus innan och det var ju lite uppenbart att hon hade fött efter det. Hans ord fick henne att skratta till lite - hon kunde nästan se det framför sig. Istället för att svara besvarade hon mjukt kyssen, innerligt glad.

Han skrattade lågt och nickade.
"Vad sägs om att jag öppnar dörren och så leder jag dem in till matsalen där du sitter med lillflickan?" Log han och kysste henne igen och flyttade sig även han närmare henne om det nu ens var möjligt.
" Jag tror de alla var rätt chockade." Viskade han leendes och såg sedan på Rafael som börjat vakna och tog sig över sin pappa och la sig närmare sin mamma och myste.
Som han alltid hade gillat att göra sådär under morgonen.
Edvard log brett och smekte honom över håret och såg på de allihop.
De var verkligen perfekta.

Sienna log brett och nickade igen, såg redan fram emot det här.
"Det blir strålande", instämde hon och besvarade hans kyss, för att flina lite lätt sedan.
"Inte visste jag att jag hade en sån ränksmidare till make", viskade hon retsamt och kysste honom igen, skrattade till än en gång.
"Det kan jag gott tänka mig", log hon, log ännu bredare av Rafaels ankomst, gav honom en liten puss på håret. Hennes älskade lilla familj. Hon vände snart upp blicken till honom igen.
"Vad tror du om att snart sätta vår plan i verket då?" frågade hon.

" Jag har många gömda talanger." Flinade han men nickade sedan lite mer allvarligt.
" Absolut. Det är väl bäst." Sa han och smekte hennes kind lätt.
" Men en liten stund till bara. "Viskade han leendes och kunde inte riktigt samla sin kraft tillräckligt för att resa sig från denna väldigt mysiga situation.

Sienna skrattade lätt till igen.
"Åh ja, och jag ser fram emot att hitta dem alla", flinade hon glatt, hon älskade honom av hela sitt hjärta och älskade alla de här små sakerna med honom. Hon nickade nöjt, gosade precis lika nöjt in sig emot hans bröstkorg igen. Hon hade saknat honom så enormt, och det var nog bara att få ligga såhär tätt intill honom för att hon skulle bli alldeles varm av ren lycka.
"En liten stund till", viskade hon instämmande.

Tiden gick och trots att han ville stanna här otroligt mycket längre så behövde han få i sig nått att äta för att sedan ta igen med lite jobb.
Han gav Sienna en puss på pannan och gav varje barn också en puss innan han smidigt tog sig upp ur sängen och gick bort mot garderoben för att ta på sig några lämpliga kläder.
När det väl var gjort så gick han tillbaka mot sängen, och såg på Sienna.
"Ska vi ta oss ned och äta frukost?" Sa han lugnt innan han tog upp MaryLou i famnen och gjorde sig redo att även ta upp Rafael.
Det var nog tillräckligt för Sienna att ha hand om den lilla flickan och sig själv för tillfället.

Puff

Dagarna hade blivit till veckor och han älskade att vara hemma igen - det kändes så rätt.
Men han hade otroligt dåliga minnen från kriget, och de var så nära.
Han kunde aldrig riktigt skaka bort dem, oavsett vad han gjorde så fanns de med honom och han hade kanske fokuserat lite väl mycket på jobbet på sistone.
Men det var mest för att skydda sin familj från sina egna minnen.
Just denna gråa dag satt han inne på kontoret och försökte få lite jobb gjort men tankarna liksom svävade iväg.
Han hade någonstans långt inne märkt av att även Sienna verkade lite nere och han hoppades att det inte var så att hon hade blivit smittad av hans dåliga minnen.
Han la ned pennan och tog upp den igen för säkert tjugonde gången och försökte ännu en gång att skriva det han behövde skriva.
Sitt namn, han behövde endast ge sin namnteckning men det var som om han var fast i en oändlig loop av samma rörelser.
Han hörde barnen skratta i lekrummet och han kunde skriva sitt namn med ett litet leende på läpparna.
Han visste inte riktigt hur länge han satt där med pennan i handen och bara lyssnade efter barnen.

Sienna var otroligt glad att han var hemma igen, den lättnaden och lyckan gick inte att beskriva. Lilla Evelyn gjorde också allting bättre - samtidigt som det var tufft. Tufft att ha en nyfödd och de båda storasyskonen att ta hand om, ändå var det lättare nu när Edvard äntligen var hemma än det varit tidigare. Men det kändes som om all den stress och oro då börjat ta ut sin rätt nu efteråt, samtidigt som hon inte heller kunde ta det helt lugnt med barnen att ta hand om. Och för att vara ärlig saknade hon fortfarande sin make, även om hon nästan skämdes lite för att erkänna det - det kändes som om hon bara träffade honom när de skulle äta eller sova. Hon älskade honom och saknade de dagarna de ägnade åt varandra, kände sig väl något åsidosatt - kanske till och med tvivlade på hans känslor eller kände sig sårad, men samtidigt hade hon också väldigt dåligt samvete för att hon ens kände så. Det var inte särskilt konstigt att han hade fullt upp med jobb efter att ha varit borta så länge, och hon skattade högt den tid han lade på barnen och ville definitivt inte att han skulle lägga mindre tid på dem. Men ändå kunde hon inte låta bli att känna på det här viset. Hon hade ägnat större delen av dagen med barnen, men nu framåt kvällen hade hon till sist lyckats få dem i säng och nattat Evelyn för att själv hitta något lite mer bekvämt att byta om till.

Edvard hade inte förstått att det redan var kväll när han tillslut verkade vakna till från att tankarna bara hade vandrat.
Han reste sig sakta upp och gick ut från kontoret och fann alla barn nattade.
Han hörde Sienna på övervåningen och stod för nån sekund helt stilla där han stod innan han började röra sig uppåt för att finna sin fru.
Vilket han också gjorde och hon var lika vacker som alltid.
Lika underbar.
"Hej älskling." Hälsade han leendes och gick fram och gav henne en lätt kyss på pannan innan han började förbereda sig för att sova.