Sjunde året på Hogwarts

- Åskviggar funkar utmärkt, sa jag och tog emot kvasten.
- Okej, först flyger vi bara runt som uppvärmning, sa Krum och jag sparkade ifrån marken och flög runt plan några varv.

Jag såg på dem och log lite och var glad att de hade roligt. Jag la mig på marken och hörde snart steg bakom mig och såg upp på pappa
"hur är det med dig?" frågade han och la sig bredvid mig och jag log
"det är helt okej" sa jag och log svagt
"vad skönt att höra." sa han och strök mig över håret "kul att se att någon använder planen i alla fall" sa han leende och jag nickade

Krum stannade upp och såg Voldemort lägga sig vid Cara.
- Bry dig inte om honom han är en trevlig liten prick, sa jag roat.
- Förutom när han höll Vilma fången, det förlåter jag honom aldrig, sa jag surt men sken upp sedan och såg på Krum.
- Okej, vi låtsas att du ser Quicken på andra sifan planen och motståndaren är närmare än du.
Du störtar du snabbt ner mot marken på andra sidan planen och ser till att motspelaren hänger efter.
I sista stund lyfter du kvasten och motspelaren störtar i marken, sa Krum enkelt och pekade och förklarade.

Jag såg på dem
"vad gör de?" frågade min far
"de tränar på finter och lite sånt tråkigt" sa jag
"ja de ser inte så skoj ut" sa han "varför gav du dem tillbaka quidditch i fall du inte gillar det?"
"fö att jag vill se dem le" sa jag enkelt och studerade dem

- Okej, då prover vi, sa Krum och jag nickade och vi störtade ner till marken.
Men jag rätade upp kvasten för snabbt och Krum gjorde det långt under mig.
- Å nä bättre kan du, hellre att du störtar till marken än fuskar sådär, sa han roat och vi flög upp igen för att åter dyka ner.
Denna gång gjorde jag det försent så jag störta rakt ner i marken och slog i näsan så det började blöda.
- Mycket bättre, sa Krum och såg på mig.
- Fortsätta?, sa han leende och jag nickade och strök undan blodet med ärmen.

Jag såg på dem och log roat
"det där såg ju idiotiskt" sa min far men log elakt
"det är bra om det funkar, men annars går det som det gick nu för Laura" sa jag roat

Vi provade ännu en gång och denna gången blev det bättre inte för att jag kom så nära marken som Krum, men nästan ändå.
- Mycket bättre, du börjar fatta tekniken.
Även om det är en helt annan sak när man ska ducka från dunkare på samma gång , sa han roat och vi flög upp igen.

"det ser tråkigt ut?" sa min far
"ja visst gör det, men de tycker det är kul. Nej jag tänker gå en promenad" sa jag och reste mig
"jag följer med" sa min far och vi reste oss och hämtade Kaname och började gå genom skogen

- Okej, sa Krum efter att vi övat några gånger till och jag hade slagit i marken att antal gånger.
- Nu ska vi göra något jag brukar öva på när jag övar själv, sa han och viftade med staven och två lag kom fram ur tomma intet.
- Wow, är de på riktigt?, sa jag häpet.
- Nej, men det känns som på riktigt och får du en dunkare på dig är det på riktigt, det är som mugglarnas rooobar, sa han förklarande.
- Robbotar, rättade jag honom och log.
- Okej, vems plats tar jag?, sa jag undrande.
- Du kan ta min, jag tänker prova på att vara vaktare det var längesedan jag testade det, sa han roat och viftade med staven.
Jag fick en charlakansröd klädnand som det stod Pevensie på ryggen i guld.
- Wow, de riktiga matchdräckterna, sa jag imponerat till honom.

"Jag hade en konstig dröm förut, jag drömde att de goda anfall" sa min far och jag log roat
"Det kanske inte var en dröm" flinade jag och min far såg på mig och jag bara log mystiskt
"Vad har du gjort?" sa min far
"Jag har inte gjort något alls, det var Draco och Ginny" flinade jag och min far bara såg undrande på mig men jag sa inget