Sjunde året på Hogwarts

- Ja absolut, vad tror du jag fråga för?
Du är min Quidditchidol vet du, sa jag leende och sträckte fram ett block till honom.

Krum log stort
"Nu kan jag reta Aidian mer" sa Krum och skrev under och jag bara skakade på huvudet
"Det är Irland som ahr vunnit de fyra senaste VM:na så han retas nog tillbaka" sa jag och log roat

- Eller hur?, du är den bästa spelaren men Irland är det bästa laget, sa jag roat till Krum.
- Tack, sa jag och såg på autografen och tänkte att jag fick fråga Aidian med så hade jag ett par sen.
- Vill du ha min autograf med?, vem vet jag kanske blir känd, sa jag roat till Krum.

"Ja men tyvärr är ju inte quidditch en enmans sport" sa Krum och jag stängde öronen, skulle de prata quidditch tänkte jag inte lyssna
"Ja varför inte, du är ju ändå Caras högra hand och du verkar ju vilja spela quiddicth, så du kanske blir en berömd spelare än dag" sa han roat

- Ja det är synd, du skulle gå med i Irlands lag så hade ni blivit jättebra, sa jag glatt mot honom och log mot honom.
- Ja, här då, sa jag och skrev en autograf.
- Sen när jag blir berömd, kan du skryta med att du fick den första, sa jag roat och såg på honom.
- Kan du lära mig att göra vronskes fint sen?, den var så cool när du gjorde den, sa jag glatt.

"Jag tror inte Aidian skulle bli så glad om jag tänkte ta hans plats" skrattade Krum "Ja de tkan jag göra, och den kommer säkert bli värt en massa" flinade han och nickade sedan "Ja de tkan ja göra om du är berädd på att slå i marken några gånger?"

- Klart att det kommer bli värt en massa, flinade jag och nickade sedan.
- Ja slått i marken har jag gjort förr, sa jag roat och tillade sedan.
- Jag tog över sökarplatsen i laget efter Cedrik, han har lärt mig det mesta.
Sen är resten självlärt, sa jag leende till Krum.

"Du har rätt attityd i alla fall" sa Krum roat "Ja men då är det ingen fara, man brukar slå i marken i början" flinade han och ja gundrade om det var så han hade knäckt sin näsa

- Vad bra, jo men det är sant jag har alltid velat bli Quidditchspelare, sa jag leende till honom.
Och förvånades vad enkelt det var att prata med honom, hade någon sagt för några år sedan att jag skulle snacka med Victor Krum, så hade jag gapskrattat till dem.
Jag såg på Krum och nickade.
- Ja, det märks, var det så du fick din knäckta näsa?, sa ja nyfiket.

"Jag kunde nästan gissat att det var något sådant" sa han lätt och nickade sedan "kan det nog vara, jag minns faktiskt inte" flinade han och ajg var inte förvånad