Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna vände upp blicken till Edvard igen, leendes både utav åsynen av dottern och honom. Det var en ofantlig lycka att få ha sitt lilla barn i famnen efter alla månader, och att dessutom ha sin make hos sig igen efter nästan lika många månader var fantastiskt med. Hon skakade lätt på huvudet.
"Nej, jag ville ju inte bestämma något sånt utan dig." viskade hon leendes tillbaka, log lite bredare av MaryLous söta stil. Hon försökte vagga den lilla dottern till sömn igen då hon ätit klart, och det dröjde inte länge förräns hon somnade igen mot Siennas bröstkorg.

Edvard nickade sakta och log större.
" Du är perfekt." Log han och såg på henne och sedan på deras dotter och log bredare.
Såg hur hon somnade igen och hela hans hjärta liksom värmdes upp. Han la sig ned igen och lossade försiktigt MaryLous grepp om honom men lät henne ligga kvar på hans bröstkorg och sova.
Hon hade verkligen vuxit under den tiden han varit borta. Rafael också och det var sorgligt.
" De är så stora älskling." Viskade han och smekte MaryLou sakta över ryggen och iakttog Rafael.
Han hade missat så mycket.

Sienna såg på honom och log bredare, glad över berömmet och kom på sig själv med att nästan rodna lite.
"Jag älskar dig", viskade hon mjukt, och lyckligt. Lycklig över att han var tillbaka. Då han påpekade hur dem växt nickade hon lite, instämmande - de hade växt skrämmande fort kändes det som.
"Dem växer alldeles för fort", sade hon med ett litet leende, höll dottern intill sig och lade sig ner tätt intill honom mer igen.

Han nickade sakta och fortsatte att se på dem ett tag till.
"För fort." Mumlade han instämmande innan han en en gång somnade med armen omkring Sienna.
Och denna gången så sov han otroligt mycket tyngre, djupare och det om något var fantastiskt.
Han behövde få bli utvilad.

Sienna var snabb med att somna igen, tätt intill honom och med dottern i famnen. Kunde det bli mycket bättre?
Hon sov länge också, länge och bra. Hon behövde väl vila ut sig lite efter förlossningen.
Hon började egentligen vakna till mer först framåt morgonen då dottern började röra på sig lite och smågnälla, inte direkt gråta utan något mittemellan istället.

Edvard hörde dotter smågnälla och vaknade sådär abrupt igen utan att riktigt veta varför men antagligen så gjorde väl varje minsta ljud honom orolig efter allting.
Han stirrade omkring sig och såg Sienna, och bebisen trygga och även Rafael och MaryLou.
Han log svagt och kände hur hans hjärtslag började avta i sitt rusande.
Han låg kvar och bara njöt av vart han var, hemma med familjen.
Det var verkligen perfekt.

Sienna vaggade tyst den lilla dottern för att försöka få henne att somna om, och även om hon inte somnade blev hon iallafall tyst igen. En lättnad, då hon inte ville råka väcka någon utav dem andra - dock lade hon snart märke till att Edvard var vaken och log mjukt. Hennes älskade make.
"Godmorgon." viskade hon, såg redan fram emot dagen - för hon hade honom där igen. Plus att hon misstänkte att de skulle få besök av båda deras föräldrar, och det skulle bli roligt att se deras reaktioner på både Edvard och dottern.

Edvard log brett mot henne och lutade sig framåt och kysste henne mjukt på läpparna.
"Godmorgon." Viskade han med ett leende och la rätt en hårslinga som hamnat fel.
" Låt oss stanna här, hela dagen." Viskade han och såg bedjande på henne.
Men flinade sedan till och skakade på huvudet.
"Eller en utflykt? Vi kan ta oss till gläntan, den är närmast." Sa han och studerade den nyfödda och suckade.
Det var kanske inte speciellt praktiskt när hon var där.
" Eller ja, det blir nog opraktiskt." Sa han och suckade tyst.
Det kändes som om han ville göra något speciellt idag, det fanns så mycket och göra. Så mycket jobb. Han bet sig lite i läppen.
Jobbet kunde väl ändå vänta ytterligare en dag.
"En middag. Vi ska ha en middag med våra familjer." Log han. Det lät rimligt.

Sienna log bredare av hans lilla gest, eller ja både gest och ord egentligen.
"Hur härligt hade inte det varit?" sade hon med ett lyckligt leende, skulle göra precis vad som helst så länge hon var med honom. Hon kunde inte låta bli att fnittra lätt.
"Nej, det blir nog lite väl stort pådrag", sade hon leendes, inte minst kände hon sig inte vidare lockad att varken sätta sig på en häst eller promenera en längre bit efter gårdagens förlossning.
"Vi överraskar dem. Vi säger inget om att du kommit hem, utan jag ringer hit dem för att träffa lilla tjejen", sade hon med ett leende, såg fram emot deras reaktioner på det.
"Mamma kanske såg dig igår dock? På tal om det ville läkaren komma tillbaka idag för efterkontroll", tillade hon, hade själv ingenting emot det egentligen.

Edvard såg på henne och skrattade mjukt.
"Vill du att jag ska gömma mig?" Flinade han och kramade hennes hand mjukt och nickade.
En överraskning vore fint.
"Nej säg inget om henne heller, utan säg att du behöver hjälp att passa de andra två. Låt dem bli överraskade av både ock." Log han och kramade hennes hand mjukare och lyfte den mot sina läppar och kysste den mjukt.
" Vi kan nog övertala din mor och läkaren om att inte säga något. Jag kan ha sprungit förbi dem igår och alla tjänstefolk." Sa han flinades.
"Men de kan också va tysta." Log han och kysste hennes läppar mjukt.