En mugglare i Slytherin

Haha!! Så sant, du vet smarthet och taktik sitter i hjärnan. Inte så oschyst ändå, väldigt smart om jag får säga det själv. Nu sprider vi julstämmning här, men till er som INTE vill, kan eller ska fira jul av olika anledningar (som typ föräldrar som bråkar eller dricker för mycket över jul osv.) lider jag med, eller om ni ens tycker det är kul att fira jul för det vet ju inte jag... Hur som helt till er som firar jul önskar jag god jul
och till er som firar nyår önskar jag gott nytt år!!!

Eller inte firar jul pga "relionorsaker"?

Jag kom på det sen, hehe...Lite klumpigt av mig, men men dem får också ha det så bra!!

Hej alla underbara läsare! ♥

Först vill jag be om ursäkt för det oacceptabelt sega uppdateringen... har haft massa att göra, massa att tänka på och varit småsjuk sedan början av november... (men börjar äntligen känna mig lite bättre! Yay!), och så har jag haft en så total inspirationstorka.

Jag vill säga tusen gånger tusen tack för era fina kommentarer! Ni gör mig så glad, och det är bra att ni fortsätter tjata på mig och fråga när nästa kapitel kommer ut! Så TACK! ♥

Men nu - NU - har jag äntligen skrivit klart ett kapitel, och lagom till julafton! Så det här är min julklapp till er, mina fantastiska läsare! Hoppas ni får en fin julafton! GOD JUL! Kramar till er alla ♥

---

Kapitel 48: Efter snöbollskriget

Det enda som diskuterades veckan efter snöbollskriget var vem som egentligen vunnit. Vi slytherinare hävdade såklart att det var vi som vunnit, de andra hade inte en chans mot vårt fort. De andra hävdade såklart då att vi förlorat just på grund av att vi byggt ett fort – tydligen var det mot ”reglerna och oschysst”. Jag visste inte ens att det fanns regler i ett snöbollskrig.

Men eftersom ingen kunde komma överrens över vem som vunnit, eller ens erkänna att de kan ha förlorat, så var snöbollskriget tekniskt sett oavslutat. Vilket betydde att man inte kunde gå utanför slottet utan att få minst ett tiotal snöbollar på sig. Självklart var det även vi slytherinare som fick flest på oss eftersom de tre andra elevhemmen bestämt sig för att vi fuskat, så vi hade dem alla mot oss.

”Men för i helvete!” skrek Blaise och borstade bort snö ur håret som en hufflepuffare kastat på honom. Han böjde sig ner och kramade ihop en egen snöboll som han hivade iväg efter hufflepuffaren som sprang skrattandes ifrån oss.

”Det där var droppen! Jag har fått nog av att få snöbollar på mig!” Blaise såg ut som om han skulle kunna mörda någon.

”Lugna dig, Blaise”, sade Draco och borstade bort lite mer snö från hans rygg.

Blaise fnös högt. ”Det kommer ju från rätt person, om jag inte missminner mig så snömulade du ett liten förstis här om dagen bara för att du trodde att han skulle kasta en snöboll på dig”

En svag rodnad steg på Dracos bleka kinder. Han hostade besvärat. ”Men jag var säker på att han skulle ha kastat på mig ifall han bara fått chansen”

”Säkert”, sade Blaise med en skeptisk min.

Jag himlade med ögonen åt dem. Vi var på väg ner till Hagrids stuga för vår lektion i skötsel och vård av magiska djur. De andra slytherinarna ogillade Hagrid, men jag tyckte att han var charmig, även om han var en något opedagogisk lärare.

”Lägg ner”, sade jag åt dem. En rörelse i min ögonvrå fångade min uppmärksamhet. ”Ducka!”.

Ett tiotal snöbollar flög över oss. Utan att tänka drog jag fram min trollstav och snärtade till. En stor hög snö föll ner på dem som försökt kasta snöbollar på oss från trädet över dem.

”Wow”, sade Blaise och tog sig mödosamt upp på fötterna igen. Vi såg bort mot snöhögen som fyra gryffindoreelever precis kravlade ut ur. Det visade sig vara Harry, Ron, Dean och Seamus. De såg något desorienterade ut.

”Snöbollar”, sade jag och böjde mig ner och kramade ihop en näve snö. De andra fattade vinken och tillsammans bombarderade vi gryffindorarna med snöbollar innan de hade hunnit samla sig.

”Inte okej!” tjöt Seamus och höll upp händerna för att värja sig.

”Ni började!” ropade jag tillbaka och kastade iväg några fler snöbollar.

”Okej, vi ger oss!” skrek Harry tillslut.

”Hah! Typiskt gryffindorare!” ropade Draco hånfullt och kastade en snöboll mellan sina händer. De fyra gryffindorarna såg ut som om de hade lust att skada honom riktigt illa.

”Bra”, sade jag och la en hand på Dracos arm för att få honom att inte säga nått mer dumt. ”Då kan vi fortsätta till vår lektion, och vi förväntar oss att inte få några snöbollar i ryggen när vi går”. Jag gav dem en sträng blick.

”Är det verkligen en bra idé?” frågade Blaise missnöjt, ”Jag skulle aldrig lita på en gryffindorare”

”Jag litar på dem”, sade jag och gav dem en sista blick. Harry gav min en kort nick, även om han inte såg glad ut över det.

Vi vände oss om och gick vidare ner mot Hagrids stuga. Theodore var den enda som inte var med oss, för han hade inte valt skötsel och vård av magiska djur. Han hävdade att han inte var någon djurmänniska. Vilken betydde att det var under de här lektionerna jag kunde vara med Draco utan Theodores blickar in nacken. Jag hatade mig själv för att jag tänkte så, men att vara med Draco gjorde mig glad.

Imorgon var det alla hjärtans dag och Theodore hade bjudit med mig till Hogsmead. När jag såg på Draco som gick bredvid mig kunde jag inte låta bli att tänka att jag hellre spenderat dagen med honom.

Draco tycktes känna mig blick för han vände sig om och såg på mig. Han gav mig ett leende som jag inte kunde låta bli att besvara.

Jag hade i princip bestämt mig för att lämna Theodore, även om det gjorde ont. Men jag kunde inte fortsätta hålla på såhär. Han förtjänade bättre. Han förtjänade någon bättre än mig, någon vars känslor inte var delade. Jag tog ett litet steg närmare Draco. Så fort jag kände mig nere var hans närhet tröstande.

”Hur är det?” frågade Draco tyst när vi närmade oss Hagrids stuga.

”Jag klarar mig”, svarade jag tyst. Vad annat kunde jag säga?

Draco gav mig en skeptisk min, men sade inget mer.

Resten av dagen släpade sig fram. Det var något underhållande när en nifflare attackerade Pansy för att komma åt hennes örhängen, men förutom det hände inget intressant.

-

”Ser du fram emot imorgon?” frågade Theodore mig senare när vi satt i uppehållsrummet. Vi satt tillsammans i en soffa en bit ifrån de andra slytherinarna. Han ville vara själv med mig och jag kunde inte säga emot.

Trots alla mina tvivel trivdes jag i hans sällskap. Jag satt lutad mot honom och han hade sina armar runt mig. Med jämna mellanrum pussade han mig på huvudet.

”Mhm”, svarade jag och nickade. Jag var väldigt glad att min pojkvän inte kunde se mitt ansikte, för jag hade för tillfället svårt att se glad ut.

När vi satt så här hade jag svårt att någonsin tänka mig att lämna Theodore. Och precis då bestämde sig Draco för att vrida på huvudet och se på oss. Han såg som vanligt missnöjd ut när han såg mig med Theodore, men jag kunde inte ge honom mer än en beklagande blick när Theodore pussande mig på huvudet igen och drog mig närmare. Draco såg bort igen.

”Så bra”, sade Theodore och jag kunde höra hur han log. ”Jag är så glad att jag har dig”

”Detsamma”, mumlade jag och pussade på hans hand. Men jag kände bara för att gråta.

Jag bestämde mig för att jag skulle ge Theodore imorgon. Jag skulle vara en perfekt flickvän och ge honom en sista perfekt dag. Jag fick lämna honom efter Alla hjärtans dag, för jag kunde inte göra det då. Det skulle vara alldeles för hemskt och hjärtlöst.

Jag kände hur jag inte kunde sitta kvar där utan att börja gråta. ”Jag ska nog gå och lägga mig…”, sade jag tyst och rätade på mig. Min rygg kändes kall efter Theodores värme.

”Redan?” frågade Theodore något besviket. Jag vände mig om och såg på honom och pressade fram ett leende.

”Jag är ganska trött”, sade jag och gav honom en lätt puss. ”Och jag vill vara pigg imorgon”

”Det är okej, gå och lägg dig du”, log han som svar och drog in mig i en längre kyss. ”Vi ses imorgon”

”Vilken tid?” frågade jag och reste mig upp. Han reste sig också upp.

”Vad sägs som klockan 11? Så får du lite sovmorgon och så kan vi gå direkt till Hogsmead och äta lunch, du är ju ändå ingen frukostätare”, sade han och flinade.

”Låter bra”, sade jag och kramade honom. ”Du känner mig så väl”. Han skrattade och kramade mig tillbaka.

”God natt, Arti”, sade han och pussade mig på näsan.

”God natt, Theo”, sade jag och gick mot min sovsal.

Draco såg upp och mötte min blick. ’God natt’, mimade jag åt honom och log. Han log tillbaka.

Men så fort jag kommit in i min sovsal bröt tårarna fram. Fan…

---

Hoppas ni tyckte om kapitlet! Skriv gärna vad ni tyckte så gör ni min julafton liiiite bättre

I nästa kapitel blir det Alla hjärtans dag, och jag ska försöka skynda mig lite mer med det, heh... God jul igen på er! ♥

JÄTTEbra kapitel- fast jag tycker fortfarande att hon ska välja Theo!!
Ha en riktigt god jul(det är faktiskt julafton nu..) !

Gaaaadh! Längtar tills nästa kapitel

Jättebra kapitel♥ Men snälla, låt henne för Merlins skjll välja Theo!! Om hon väljer Draco så blir det inte lika kull att läsa! Han är så sliskig!

Superbra kapitel♥♥ Du är underbar♥

Wow!!
Nu när jag känner mig allmänt asocial blev det här kapitlet perfekt innan julklapparna!! ♥

Åh, det var så (utelämning av väldigt olämpliga svärord) bra!

SUUUUUUUUUUUPERBRA!!!