Sjunde året på Hogwarts

- Jag vet Cara och jag önskar att jag kunde hjälpa dig, men det kan jag inte, sa jag och såg sednan på henne.
- Det är ju det jag menar, du måste fixa allt jag kan inte göra nått.
Jag kan inte ens styra över mitt liv fullt ut, sa jag trött.

"Jag vet det, men det finns ingen som kan hjälpa mig med det här. jag undrar vad som kommer hända om jag får barn" sa jag tveksamt "jag vet inte om jag vill utsätta det för samma sak" sa jag och såg på Laura "jag är ledsn för att det är så, de tär jag verkligen. det var inte min mening att styra över ditt liv" sa jag ursäktande

- Du kommer bli en bra mor, sa jag leende mot henne och nickade sedan.
- Jag vet att du är det, det är inte det, det är bara jobbigt att ha nån som styr ens liv även om nu du gör det bra, sa jag och sucksde trött.

jag log lite "kanske det, men frågan är om jag ågar skaffa ett, det barnet kommer ju bli hatad av halva befolkningen och de kommer säkert försöka använde det som utprässning" sukade jag och la sen min tass över Lauras
"jag vet att du tycker det, och därför försöker jag inte göra det. jag försöker se till att ni får göra det ni vill så ni är glada" sa jag vänlgit

- Tror inte folk kommer att hata det, eftersom att så många gillar dig.
Men att användas som utpressning, ja det kommer säkert att hända, sa jag fundersamt och log mot henne.
- Jag vet att du gör det och jag är tacksam, även om det inte är samma sak, sa jag lätt till henne.

"Jag vet inte, jag vill inte utsätta det för fara" sa jag och log sen "jag vet det, men som sagt även om du inte gillar det så hjälper jag dig alltid med det du vill. de tär inte på samma sätt som det var men det är vad jag kan göra" sa jag leende

- Vi kan säga att ungen är min, alla gillar ju mig så då utsätts det inte för fara, sa jag roat till henne och nickade.
- Jag vet Cara och jag är tacksam för det, sa jag lätt och förvandlade mig tillbaka.
- Verkar som om Sev är klar med maten, sa jag leende.
- Kommer du?, sa jag och såg på henne.

"haha nej, ska jag ha ett barn, ska det vara mitt men tack ändå" flinde jag och log sen och såg bort mot huset och nickade och reste mig, fast jag förvandlade mig inte tillbaka. jag kände inte riktigt för det. vi gick tillbaka till huset där de andra väntade

Vi kom tillbaka till huset och de såg på oss.
- Det luktar underbart Sev, sa jag leende till honom och satte mig till bords.
- Men kom och sitt med mig, jag är ashungrig, sa jag flinande och de andra satte sig med.

jag såg på dem och förvandlade mig tillbaka och satte mig ner och Sev log
"Vad hade du förväntat dig?" sa Sev retsamt och satte sig sedan ner och Draco slog sig ner brediv mig och tog min hand och log. de andra såg lite oroligt på maten
"Han har inte förgiftat den" flinade ja goch började ta