Sjunde året på Hogwarts

Vi började duka och trolla fram stolar så att alla kunde få sittplattser.
Jag såg på stugan och log, det var verkligen fint här.
Lungt och stilla och man kunde höra vågorna klucka.
- Vad tänker du på?, sa Dean och kom fram till mig och la armarna runt mig.
- Vet inte?, att jag trivs här och att jag önskar att det alltid skulle kunna vara såhär.
Fast jag önskar att det hade slutat annorlunda, att Harry vann och inte voldemort alltså, sa jag suckande och såg ut över havet.

jag såg på Molly som log och tog med sig gratängen ut och Sev började åter koncentrera sig på maten och jag steg ut ur stugan och såg på Laura och Dean
"Vi kanske kan sno tidvändaren och ändra allt" sa Ginny till Laura och jag undrade om de verkligen tänkte försöka

- Kanske det, men man ska inte mixtra med tiden, tänk om vi ändrar nått vi gillar, sa ajg och såg på Ginny.
- Ja, men är det inte värt risken, sa Ginny.
- Jag vet inte, sa jag fundersamt och ryckte på axlarna.

jag såg på dem men sa inget, jag troddde de faktiskt lärt sig något av det som hände. jag förvandlade mig till snöleopard och sprang förbi dem. jag sprang längs stranden och la mig sedan på en sanddyna och såg ut över vattnet.

Jag såg efter Cara, skulle jag följa efter henne eller inte?
Ville hon ens ha mig där?, jag visste inte vad hon tyckte om mig längre.
Cara verkade ju ändå inte gilla något jag gjorde eller något som vi gjorde.

jag stirrade på vågorna och undrade vad som egentligen hänt? allt kändes som det hade gått åt helvete. mina föredetta vänner hatade mig, min far hade fullt upp med att styra england så alla hatade honom och vad gjorde jag? jo jag försvarade honom. jag la huvudet i sanden och gnydde lite och undrade om man kunde simma ut i havet och sedan bara drunkna, då skulle jag slippa att vara osams emd alla

Jag såg Cara på stranden och suckade, jag antog att jag var en Hufflis i själ och botten för jag orkade inte se henne sådär.
Men frågan var ville hon ha mig som vän?, ja jag fick ta reda på det och ville hon inte så tänkte jag inte försöka igen.
Jag förvandlade mig till varg och gick till henne och la mig bredvid henne.
- Vill du prata om det?, sa jag och log svagt.

jag såg på Laura när hon kom gående och ka sig bredvid mig och jag lutade mig lite mot henne
"jag vet inte, det känns bara som vi glider ifrån varandra" sa jag lågt och önskade vi hade kunnat gå kvar på Hogwarts för evigt

- Ja så känner jag med, men vad ska vi göra?
Jag kan inte helt acceptera det din far håller på med men det gör du.
Allt är så komplicerat, sa jag trött och såg ut över havet.
- Jag önskar att allt var som förr, sa jag och såg på henne.

"Jag vet inte, jag vill inte förlora dig som vän" sa jag och slöt ögonen "Jag vet att du inte kan acceptera det som min far gör, det sa jag inte att du skulle göra. jag vill bara att ni ska acceptera att ni inte kan göra något åt det" sa jag vänligt och log sen "det gör jag med, jag önskar aatt vi alltid kunnat gå på Hogwarts" sa jag