Sjunde året på Hogwarts

- Det är stor skillnad, antingen din familj eller alla mugglare och de som inte är renblodiga plus en massa andra är tvungen att dö, sa jag ilsket.
- Jag fattar inte att du kunde vara så egoistisk Cara, sa George.
- Släpp ut oss härifrån Draaco, hon vill ju ändå inte lyssna, sa Ginny stridslystet till honom.

"Alla dög inte förens ni startade erat uppror och om ni inte märkte det hjälpte jag alla som jag kunde hjälpa." sa jag trött och satte mig i ett hörn "Är jag egoistisk? för ni tänkte inte på era familjer när kriget började? så bara för att min far råkar vara Voldemort och jag vill att han ska leva är jag egoistisk? ja det är ju rättvist" sa jag surt
"Nej" sa Draco
"Nej?" sa George irriterat och Draco log
"Ja jag tänker inte släppa ut er förens ni är sams" sa han och trollade fram en bok

- Klart vi märkte att du hjälpte oss, men det är ändå inte vår värld fatta.
Vi vet att du har gjort allt det där, och du tycker att vi är otacksamma, sa jag trött och såg på henne.
Jag såg irreterat på Draco och satte mig ner.
- Ja det blir väll bäst att vi sitter här hela tiden då, sa Fred och vi satte oss ner och såg på Cara.

"Jag förstår att det inte är er värld, men vad ska jag göra åt det? döda pappa och allt skulle bli normalt? tror ni verkligen deT?" sa jag
"Ja" sa Seamus
"Knappast, hur skulle allt kunna bli normalt igen? och ni är otacksamma. ni kunde inte få det bättre i den här världen men ni ville ändå ha något som vara var en dröm" sa jag utan att se på dem
"Ja det lär ni göra om ni bara ska bråka" sa Draco utan att se upp från boken

- Det var ju därför vi gjorde det, vi ville att vår dröm skulle bli sann precis som du ville.
Vi har förlorat vår dröm om det samhälle vi ville ha och alla de andra med.
Nu har och lever du i din dröm så var nöjd, sa jag till henne och hoppades att hon skulle förstå.

jag såg på dem och suckade "ni har fel! min dröm var inte att se er alla dö! min drum var att vi kunde leva tillsammans utan några problem" sa jag tyst "Jag förstår att ni inte ville leva så här men vd jag inte förstår är varför ni försökte? ni visste att det skulle bli eran dödsdom" sa jag tyst

- För att man måste försöka Cara, man måste försöka att leva och få det man vill.
Det var inte bara för vår skull utan för alla andras med, för de som inte kan leva i den här världen, sa jag trött och drog upp knäna till hakan och gömde ansiktet.
Jag orkade snart inte mer, jag ville bara gråta, vi hade förlorat alla och snart våra egna liv med.

jag bara såg på dem, vad skulle jag säga? de lyssnade ändå inte
"Jag vet väll att man måste försöka. men för det behöver man inte vara en idiot" sa jag
"Du försöker ju inte. du kunde väll själv ha deltagit då fr att slås för det du tror på" sa Fred surt
"Försöker jag inte?" sa jag tyst och ville helst skrika på honom "jo jag försöker, jag försökte ordna allt för er så ni skulle ha det bra. jag försökte ordna allt för pappa så han skulle vara glad och där i mellan skulle ja se till att Draco var glad och hade jag tur kunde jag göra mig själv glad" sa jag trött "säg inte att jag inte försöker. men det är väll lika bra vi går åt olika håll. vi förstår inte varandra längre" sa jag och drog upp luvan och gömde ansiktet och kände tårarna rinna. det var inte så här det skulle gå när pappa vann

- Men det är ju det vi säger Cara, vi vet att du försökte, att du försöker göra nån mellanväg men att ingen av sidorna är nöjda.
Det var därför vi var tvugna att göra något, sa jag tyst utan att lyfta ansiktet.
- Vi vet att du gör allt det där Cara, men ja vi måste göra nått mer och nu är det som det är, sa Ginny tyst åt henne.

"Ja men var ni tvunga att få alla dödade då?" sa jag sorgset utan att se på dem. jag kände tårarna rinna och jag visste inte vad jag skulle göra "Förlåt att jag skrek på er" sa jag tyst