Sjunde året på Hogwarts

Vi bara stirrade på Draco helt paff över att han kunde säga något sådant.
- Ska du bete dig såhär?, sa jag förvånat.
- Menar du att vi beter oss som du brukar göra?, sa Ginny förfärat och jag vände mig till Cara.
- Är du ledsen?, sa jag och såg på henne.

"Laura, det är jag som brukar vara dne griniga och vägra prata med folk" sa han lätt och log sne mot Ginny "Ja fast lite värre" skrattade han och jag vände mig mot Laura och suckade
"Tror du jag är glad? ser jag glad ut?" frågade jag tyst och Draco gick fram och höll om mig "tror ni det här var vad jag ville?"

- Kanske inte och det ville vi inte heller de fattar du väll?, sa jag trött och såg på henne.
- Men vad tycker du att vi skulle ha gjort?, vi trivdes inte och nått måste man göra.
Och nu är alla döda, sa jag med kvävd röst och såg på henne.

jag såg på dem och skakade på huvudet
"Klart jag fattar det" sa jag lågt "Jag vet inte, ni kunde jätt det mer tid eller bara accepterat det, ni fick nästan tillbaka era normala liv" sa jag trött och började gå
"Jag vet att de är döda" sa jag tyst och Kaname hoppade glatt bredvid mig som om inget hänt och jag log mot honom undrade om man kunde ändra det som hänt

- Ja, inte vet jag men nu har allt det som inte skulle hända hänt.
Och jag tänker inte göra nått mer åt något.
Det är ju ingen idé vi kan lika gärna ge upp, sa jag trött och stannade upp.
- Ja inget funkar ju ända, sa Seamus.

"Sluta med det där pratat att ge upp! vad hände med de modiga och tröttsamma Gryffindorrna? de smarta och irriterande duktiga Ravenclawarna? och vad hände med de vänliga och possetiva Hufflarna?" sa Draco och såg på dem och jag hörde att han började bli irriterad på oss och jag tog hans hand
"Draco du kan inte tvinga dem, vill de stanna här i skogen och bara vara så låt dem" sa jag och sågpå dem "Saker och ting funkar visst, ni ville bara inte inse det" sa jag och plockade upp en pinne och kastade iväg den och Kaname sprang glatt efter

- Alltså jag tycker Hufflarna låter så himla mesiga, sa Vilma irriterat.
- Ja eller hur?, ska vi bara vara possetiva och vänliga?, undra hur vi skulle klara oss då?, sa jag flinande till henne.
- Jadu, det kan man undra, jag hade inte klarat mig ett halvår i en fängelsehåla, sa hon sakligt.
- Snälla Cara visst funkar saker men du vill inte inse hurvi har det heller.
Hur hade du tänkt att våra liv skulle bli?, eller du och din far för vi får ju inte längrebestämma över våra liv själv, sa jag surt och såg på henne.

Draco bara suckade men sa inget och jag vände mig mot dem
"vet jag inte? tror ni att jag inte försstår något alls eller? jag vet att era liv inte blev som ni tänkte er! ni vill kunna göra vad ni vill och inte att min far skall kunna säga vad ni ska göra! jag vet att ni inte gillar att se mugglarna bli förföljda! och ni vill ha ett liv utan tortyr och död" sa jag surt till dem och såg på dem "tro inte att jag vet vad ni går igenom, jag har levt det livet hela tiden! jag vet vad ni går igenom och därför förskte jag göra det så lätt för er som möjligt men ni vägrade vara nöjda" sa jag och vände mig mot dem "Nu får ni klara er själva. jag tänker inte hjälpa er mer, för ni är ändå inte nöjda" färste jag och började gå
"CARA" sa Draco ochjag stannade ofrivilligt
"vad är det?" frågade jag trött
"Gå inte din väg, jag vet att du kommer må dåligt över det här sen, försök fixa det i stället" sa Draco och tog min hand och log mot mig och jag bara skakade på huvudet
"Det är hopplöst, Draco. vi har helt enkelt två olika åsikter och vi lever i olika världar" sa jag

- Jag vet inte om du fattar allt ändå Cara, fatta Dean är död, Harry och alla de andra.
Det är som om du skulle förlora Draco, fatta hur jag känner det, skrek jag ilsket till henne.
- Vi är tvugna att infinna oss och leva i en värld som vi inte klarar av.
Förstår du inte att vi är vana med något helt annat, sa Ginny argt.
- Men visst om du inte vill ha oss här så kan vi försvinna, vi försvinner utomlands så slipper du se oss för då är du väll nöjd, sa jag ilsket med tårar i ögonen.

"Jag vet att det är döda och jag vet att ni är ledsna, men Dean hade inte behövt dö!! hade ni bara lyssnat hade de andra överlevt. den enda som behövde dö var Harry" sa jag trött
"Ja och du dödade honom!" skrek Ginny argt och ajg suckade
"Ja jag dödade honom allt är mitt fel är du nöjd nu? tror du jag är glad över det? tror du jag inte saknar honom" fräste jag åt henne "Jag hade fått leva i eran välrd om min far dog. jag hade förlorat hela min familj i så fall" skrek jag argt, de förstod inte mig heller så varför skulle jag förstå dem?
"Nej jag är inte nöjd, men ni vill ju ändå inte umgås med oss" skrek jag åt Laura och Draco såg trött på oss
"Nej nu har jag fått nog" sa han surt trollade fram ett rum och såg å oss "Nu kommer ni inte härifrån förens ni är sams" sa han och slog sig lungt ner i en fåtölj