Sjunde året på Hogwarts

Yaxely kom och hämtade oss och vi blev ledda in i köket dör Voldemort satt och drak kaffe.
Det var ungefär lika komiskt som när vi hade sätt Snape baka.
Vilma tänkte säga något om det men jag skakade på huvudet åt henne.

jag såg på dem men sa inget. vad skulle jag säga. jag slöt ögonen och lutade mig mot Draco som bara höll om mig
"Så ni är överlevarna" sa min far tort utan att se på dem "får jag fråga vad ni ens tänkte? men ni kanske hade dödslängtan?" sa han och tog en smörgås och vände sig sedan mot dem och log elakt

- Nej, vi tänkte väll inte alls, sa Fred.
- Nej förmodligen inte eftersom att det är tre horokruxer kvar, sa jag och ryckte på axlarna.
- Vi gillar inte din värld, så nått måste vi göra åt den.
Den kan ju bli invarderad utav smygspruttar, sa Luna drömmande och jag var tvungen att bita mig i läppen för att inte brista i skratt.
Även om all var så hemskt, så var Luna störtskön,

"Nej jag märkte det, ni tänker aldrig" sa min far och såg på dem "Och vad skulle ni kunna göra? jo inget? ni skrev på eran och era familjer dödsdom så fort ni försökte störta mig" sa min far och såg sen på Luna men sa inget utan log elakt
"Egentligen borde jag döda er allihop, men jag tror inte min dotter tänker prata med mig då. och även om hon inte säger något så vet jag att hon inte vill se er död" sa han och såg på mig men jag sa inget utan tänkte på en plats långt bort, nån stanns där allt var perfekt
"Så vad ska jag göra emd er?" sa han och log elakt

Vi sa inget utan bara såg på honom.
Och vad skulle vi säga?
Hade vi tur så överlevde vi, om man nu kan kalla det tur.

"De verkar ganska tystlåtna" sa han och log elakt och såg på mig men jag svarade inte, jag märkte knappt att de var där. jag kände mig som ett tomt skal
"Jag borde låta er bli torterade och sedan lämnade i burar åt fåglarna men just nu får ni i uppgift att få Cara glad och misslyckas ni kommer ni önska att ni aldrig blev födda" sa han allvarligt. jag tänkte tillbaka på bröllopet, det hade varit nästan perfekt, alla hade varit sams och jag önskade det kunde förblivit så

Jag såg på Cara och suckade, ja vi var så gott som döda redan.
Men vem brydde sig egentligen?
- Så, vad vill du göra Cara, sa jag trött till henne.

jag hörde någon prata med mig och Draco skakade lite på mig
"va?" frågade jag och såg på dem
"Laura pratade med dig? hon frågade vad du ville göra?" sa Draco
"Vad spelar de för roll? de vill ju inte umgås med mig och varför är de här?" frågade jag lite oförstående
"Du var verkligen långt borta! din far gav dem i uppgift att muntra upp dig och han straffar dem om de misslyckas" sa Draco
"Ja han sätter oss i burar med kråkor" sa Seamus surt
"Pappa" ropade jag och han kom snart in "Jag vill inte ha hand om deras liv! om de inte lyckas kommer de ju dö och då blir jag knappast gladare." sa jag
"De är dina vänner, de kan säkert få dig glad" sa han och jag skakade på huvudet
"De var mina vänner! tror du de vill prata med mig? de vet om medaljongen och jag är din dotter så de vill inte umgås med mig" sa jag och han kom in i köket igen
"jag vill bara se dig le igen, de kan väll åtmintone försöka" sa min far och strök mig över kinden och jag suckade
"Visst" sa jag och orkade inte diskutera och han log svagt och lämnade rummet och jag reste mig
"Jag vill gå en promenad" sa jag och gick ut i hallen och tog på mig en kappa "Kaname" ropade jag och han kom glatt springande och jag lämnade huset

Vi följde efter Cara ut ur huset.
- Jasså så vi är inte hennes vänner längre?, sa Ginny surt.
- Nej, det verkar inte som om hon vill ha oss som vänner, så det är väll lika bra att ge upp, sa jag trött.
- Ja, de där burarna kanske inte är så dumma, sa Fred.
- Tro mej de är de säkert men vem bryr sig egentligen?, sa jag till honom.

Jag hörde dem prata och vad skulle jag säga? Vadå inte jag vill vara vän med dem längre? De var de som aldrig var nöjda, de som hatar hela min värld och ni vet de att det var mitt fel att Harry dog. Jag såg på dem men sa inget
"nu får ni ge er allihop! Ni är så extremt trångsynta och tror att den andra är sur på er! Nu pratar ni med varandra eller så låser jag in er nån stans för evig tid" sa Draco irriterat och jag vände mig om mot honom. Jag var inte alls berörd på att han skulle göra något "ser ni inte att de andra är ledsna? Det är jag som ska bete mig så här inte ni!" sa han bestämt