Sjunde året på Hogwarts

- Visst Draco, jag bryr mig inte just nu vad som händer, sa jag bedrövat och vi ställde oss upp.
- Så vad vill ni att vi ska göra?, sa Ginny trött.

"JAg vet det men jag byr mig" sa han allvarligt och såg på dem "Ja det bästa vore väll om ni åkte till Voldemort men då behöver vi Caras hjälp om ni ska komma där ifrån" sa han vänligt "Cara, jag vet att du är här nån stans" sa han vänligt och jag suckade och hoppade ner från trädet, ibland kände jag mig som en hund som kom så fort någon roppade
"Ja?" sa jag och såg på dem

- Vi gör som Draco säger, jag bryr mig inte, sa jag trött och tog Ginny och Vilma i varsin hand.
- Du gör som du vill Cara, vi kanske får dö om du inte är med, sa Ginny trött och jag nickade.

jag såg på dem och suckade
"Du kommer ångra dig om du inte hjälper dem" sa Draco och jag nickade och vi åkte hem till min far som reste sig upp och log elakt
"Jaså ni trodde ni kunde fly?" sa han
"Släng dem bara i fängelsehålan om du nu måste göra något" sa jag
"Vad är det Cara, du verkar trött" sa min far
"Ja jag är trött, arg, ledsen och irriterad och jag orkar inte försvara dem nu för att du sen ska ge dig och låte mig får som jag vill" sa jag lite irriterat
"Yaxley, sätt dem i fängelsehålan med de andra ni fångade in" sa min far och Yaxley förde bort de andra
"Jag går och lägger mig" sa jag och lämnade rummet utan att se på mina vänner som försvann åt andra hållet. jag tog en dryck som Sev lämnat på nattduksbordet och svepte den och somnade sedan

Vi kom in i fängelsehålan och såg oss om tvillingarna, Luna och Seamus verkade vara de enda som överlevt och jag kännde bara att jag ville gråta.
Jag orkade inte mera, kunde inte bara alla fått dö?
Då hade vi fått sluppit vara kvar här, jag sjönk ner på knä vid de andra och kände hur allt bara var hopplöst.

jag vaknade på morgonen och kände mig utvilad och var överlycklig över att jag hade Sev, utan drycken hade jag haft fler mardrömamr än jag trodde varit möjligt. jag såg på Draco och gav honom en puss i pannan och han rörde på sig men vaknade inte. jag gick ner till köket och lagade nybakat bröed, pannkakor och tog sedam med mig en stor kanna mjölk och gick ner till fängelsehålan och gick in och såg på dem och suckade
"Här har ni" sa jag och ställde ner brickan och vände mig sen om och började gå ur fängelsehålan

Vi såg på Cara och sen på frukosten men rörde den inte.
Varför skulle vi?
Allt var ju ändå så meningslöst.
Vi kröp ihop intill varandra och jag var glad att de var där men ändå inte.

jag såg på dem när jag stängde dörren
"Men ge upp och dö då, döda varandra om allt nu är så meningslöst" sa jag till dem och stängde dörren. när ajg hade velat dö hade de stoppat mig och jag hade fått acceptera att det fanns saker att leva för, att det alltid kunde bli bättre och att inget var hopplöst, men tydligen var de okej för dem att ge upp. jag gick upp till köket och satte mig och striiade ner i tekoppen

- Undra hur hon hade tänkt att vi skulle döda varann, sa Fred sakligt när hon hade gått.
- Nej, inte vet jag, det är ju alltid en som överlever, sa jag fundersamt.
- Ja, det är sant, sa George och Seamu såg på oss.
- Ja om vi nu är de sista överlevande, ska vi leva eller dö?, sa han enkelt.
- Tja, vi gör väll de andras död förgäved om vi dör, sa Ginny och vi nickade.
- Då säger vi det, sa George och drog till oss frukostbrickan och vi började äta.

"mår du bättre Cara?" frågade Draco som kom ner och satte sig brevid mig
"Nej det gör jag inte, alla är typ döda och det är mitt fel, jag kunde stoppat dem. men vad hade det tjänat till? de ville ju ändå inte leva. det kanske var bäst så" sa jag och ryckte på axlarna och Draco drog mig till sig och höll om mig och min far kom in
"Jag tänkte ta hand om dina vänner nu" sa han och slog sig ner och jag nickade svagt och lutade mig mot Dracos bröst
"Yaxley hämta dem" sa min far och tog en kopp kaffe