Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Sienna log ännu bredare och följde honom med blicken, som han hade varit saknad av både henne och barnen. Det hade inte varit sig likt här utan honom, alldeles för tomt och tråkigt. Då han kom tillbaka igen hade Sienna satt sig upp emot sänggaveln med dottern kvar i famnen och de båda andra barnen hade också lyckats klättra upp i sängen, Rafael för att nyfiket ägna sig åt lillasystern medans hans ständiga trötta tvilling istället hade tagit beslag på Edvards kudde. Hon vände upp blicken till honom och log lite, kunde fortfarande knappt fatta att han var här. Hon nickade lite och kvävde en suck.
"Jag borde försöka", sade hon, kunde gott behöva både skölja av sig och få på sig något annat även om hon kände sig för utmattad för att ens vilja kliva upp. Men det var åtminstone hästlängder bättre än efter den förra förlossningen. Hon lade försiktigt ner den lilla dottern på sängen, även om hon hade sina misstankar om att Edvard skulle ta upp henne i famnen istället - vilket självklart bara var bra. Hon lyckades dra sig upp på benen med lite lätt möda, gick utan vidare fram för att omfamna honom.

Han stod en stund och bara iakttog hela bilden, tre barn och en underbar fru.
De alla var så underbara mirakel att han nästan tappade fattningen.
Hans familj, han var hemma hos sin familj.
Han såg henne lägga undan dottern och fick hindra sig själv för att nästan springa fram och ta upp henne.
Men så kände han sin älskling armar om sig och han la sina om henne och höll henne hårt och nära kroppen.
Vinklade försiktigt upp hennes ansikte och kysste henne passionerat, flera gånger om innan han drog sig bort från hennes läppar och lät händerna röra varje millimeter av hennes kropp som han nådde.
"Du är verkligen här." Viskade han leendes.
"Eller jag är verkligen hemma snarare." Log han och pussade hennes kind och hjälpte henne mot badrummet för att sedan ta sig tillbaka till sängen. Satte sig försiktigt på sängkanten och tog upp sin nyfödda dotter i famnen och bara såg på henne. Lika perfekt som de andra.

Sienna bara njöt av att få vara nära honom igen, få känna hans härliga doft och värme och ha hans armar omkring sig. Hon ville aldrig släppa honom igen - men de hade framtiden på sig, nu när han äntligen var hemma igen. Och hon hoppades innerligt att de skulle ha gott om tid för varandra framöver. Hon besvarade innerligt hans kyssar, flätade in fingrarna i hans nackhår och bara njöt av det här.
"Du är äntligen hemma igen." Viskade hon lyckligt tillbaks, log tacksamt för hans hjälp till badrummet - hon var trött och varje sådan liten hjälp var uppskattad. Hon ägnade en liten stund åt att få skölja av sig, drog på sig ett nytt nattlinne efteråt för att försiktigt gå tillbaka mot sängen. Det var fantastiskt att se dottern i hans famn, de båda - och de andra barnen också förstås - var bara helt perfekta. Hon gick på försiktiga ben fram för att sätta sig ner bredvid dem, brett leendes och lättad över att få slå sig ner. Tröttheten och att ha stått upp en stund gjorde henne lite lätt yr, men det lugnade sig lite redan när hon satt sig ner och var enligt läkaren också helt normalt.
"Ni är så fina." viskade hon mjukt.

Han lyfte blicken från dottern till Sienna och log mot henne.
"Du är fantastisk. " Viskade han mot henne och pussade hennes kind lätt.
"Hur mår du?" Frågade han sedan och kände Rafeals små händer på sitt knä som tittade upp för att studera sin syster.
"Liten." Viskade han leendes.
Edvard nickade sakta.
"Jätteliten. Du har en lillasyster." Log han lyckligt.
För att sedan ännu en gång vända fokuset till Sienna.
Han var trött, han ville sova med sin fru men samtidigt gjorde lyckan över att vara hemma igen honom på nått sätt pigg.
Han förstod att han egentligen borde ringa sina föräldrar, berätta att han var hemma och att de fått ytterligare ett barnbarn men han kunde inte slita sig från sin familj.

Sienna log brett utav berömmet, som värmde - vilket det alltid brukade göra när det kom ifrån honom.
"Trött, men ändå bra efter omständigheterna." svarade hon leendes, skrattade lätt till åt Rafaels söta lilla kommentar.
"Tänk att du också var så liten en gång." viskade hon lätt retsamt, lutade sig emot Edvard och drog in hans doft.
Som hon saknat honom, och som hon älskade honom. Han och barnen var hennes allt, som hon älskade mer än något annat och att ha dem samlade igen var fantastiskt. Hon lutade också huvudet emot hans axel och slöt ögonen för att bara njuta i några sekunder
"Vi borde sova." viskade hon leendes, hon njöt av att bara sitta såhär men samtidigt så längtade hon efter att få somna intill honom igen, så pass trött som hon var.

Han nickade sakta åt hennes kommentar, hon om någon förtjänade att vara trött. Hans älskade fru som genomgått både en graviditet med två småbarn och en förlossning själv.
Hon var så stark. Han log mot henne och såg sedan på Rafael som skakade på huvudet och la armarna envist i kors.
"Aldrig så liten. "Klagade han argt och Edvard skrattade lågt.
" Tro det du." Log han och pussade hans kind lätt innan han nickade mot Sienna.
"Det borde vi." Sa han och såg sig omkring i sängen. Det var ganska lite plats men han kunde faktiskt inte bry sig mindre.
Det var hans familj. Han la sig försiktigt ned på en liten yta och lät bebisen ligga mot hans bröst och drog försiktigt Rafael uppåt mot kuddarna och han somnade tätt intill sin tvilling.
Han höll ut en arm som han kunde ha runt sin underbara fru och log lyckligt.

Det var på många vis mer än bara känslomässigt en lättnad att han kom tillbaka, det hade varit jobbigt nog med de två små liven att ta hand om på egen hand men dessutom med en nyfödd samtidigt? Hon visste inte ens om hon skulle ha klarat det, men å andra sidan skulle hon säkerligen ha kunnat få hjälp av sina egna föräldrar och kanske också hans. Hon log brett av Rafaels envisheter, barnen var ju bara alltför härliga ibland. Hon nickade instämmande, följde snart hans exempel och lade sig ner. Vilket hon gjorde så tätt intill honom som hon kunde komma. Hon ville på något sätt vara säker på att han verkligen var där och inte skulle försvinna igen, samtidigt som hon älskade att vara nära honom. Det dröjde inte länge förräns hon somnade, vilket väl inte heller var särskilt konstigt efter dagens händelser.

Han låg vaken långt in på småtimmarna och bara uppskattade sin familj och somnade tillslut med ett leende på läpparna.
Han väcktes dock väldigt fort och abrupt av ett gråtande barn och andra små barnhänder som försökte ta sig fram.
Han var tacksam att vakna på det sättet men det tog honom en tid att verkligen fatta vart han var.
De senaste månaderna hade han också vaknat av skrik men på ett mycket värre sätt.
När han väl förstod vart han var så slog han upp ögonen och gick från skrämd till lycklig och såg på sin familj. Han satte sig försiktigt upp och försökte trösta bebisen men det var ganska solklart vad hon ville. Hon var hungrig.

Utmattad som hon var hade Sienna sovit som en stock, i vanliga fall brukade hon sova relativt lätt och var mer lättväckt av sig men sen tog också en förlossning enormt på krafterna. Ändå vaknade hon relativt snabbt av bebisskrik, visserligen hade hon längtat efter det här barnet men det där ljudet mitt i natten hade hon då inte saknat iallafall. Hon suckade lite och vred på sig, gäspade stort och satte sig lite sömnigt upp för att snart inse vad hon måste vilja. Bara det att se Edvard där, att få vakna hos honom, gjorde det definitivt värt att vakna mitt i natten för det här.
"Lilla vännen då." mumlade hon tyst, tog försiktigt över dottern ifrån sin makes armar för att snart börja amma henne. Att familjen var där bekom henne inte det minsta - Edvard hade sett betydligt mer än så utav henne, och det var trots allt inte så väldigt länge sedan tvillingarna hade varit dem hon ammat.

Edvard släppte lite motvilligt ifrån sig dottern men visste att han behövde låta henne ta henne.
Han log brett och pussade sin älskling på pannan för att sedan se över och titta så att de andra två inte hade vaknat och Rafael sov som en stock men MaryLou tittade förvirrat omkring sig och Edvard tog försiktigt upp henne i famnen och vaggade henne tillbaka till sömns och hon somnade men armarna hårt omkring hans hals.
"Har du något namn på den nya diamanten då?" Viskade han och såg på Sienna med ett svagt leende.
Trots att han sovit kort stund och det var mitt i natten så kände han sig pigg.