Sjunde året på Hogwarts

Vi var ganska många, fler än de som var på Hogwarts till och med mugglarfödda och mugglare utan stavar hade kommit.
Alla var visst trött på Voldemort.
- Okej, funkar inte det här, de som klarar sig.
Om nån gör det, så fly landet, sa Kingsley och jag tog tag i Vilma och några mugglare och vi transfererade oss till skogen utanför Voldemorts ägor.
- Okej, gör er berädda, det är bättre för oss att välja stridsplan än fiender, sa Kingsley och vi väntade på dem i skogsbrynet.

min far gick ut på balkongen och log elakt
"De tror visst vi ska komma till dem" sa han roat
"De är visst inte så smarta" sa jag
"Harde någonsin varit det?" sa Sev om kom in i rummet
"Kan du inte använda märket, du kan få det att brännas" skrattade Bella oh höll fram sin hand
"En utmärkt ide" sa min far och tryckte staven mot henens märke och jag visste att det skulle göra ont och jag log elakt
"Har d ens förstört alla horuxruxer?" sa Draco
"Nej, de har medaljongen, Nagini och diademet kvar men de verkar inte ha tänkt på det" sa jag och ställde mig bredvide min far som fortfarande höll staven på Bellas märke, vanligtvis hade personen skrikit nu, men Bella är ju som hon är

Jag kände märket började att brännas och skrek till och jag var inte den ända.
Märket hade blivit svart och det gjorde förfärligt ont så man knappast kunnde tänka.
Och jag undrade vad vi hade gett oss in på, han skulle ju ändå inte kunna dö.
Men allt var ju ändå så hopplöst, så varför inte?
Vi kanske kom till en bättre värld.
- Okej, vi kommer till dem, ta avsked av varandra för det är inte särket att alla kommer att överleva, sa Kingsley och vi kramade om varandra och gick ner till huset.
Vi var tvugna att ignorera smärtan och det var inte det enklaste, det hade börjat blöda med och rejält till på köpet.

( Ta och döda några nu föresten döda Dean, det kan bli kul XD )

(Fyfan vad hemsk du är xD haha är du helt säker på det?)

Jag såg på dem när de började röra på sig och min far lyfte bort sin stav från Bellas märke och log sen
"Öppna grindarna du och släpp ut dödsätarna" sa jag och han log
"Ja och den här gången tänker jag själv vara med och döda dem" sa han och lämnade rummet och jag såg honom snart på gårdsplanen med de flesta dödsätarna efter sig. de enda som var kvar i rummet var jag, Draco, Yaxley, Sev och Aidian
"Ska du inte delta?" sa Aidian
"Nej, jag tänker stå här och se dem dö" sa jag elakt och stirrade ner på dem när de närmade sig varandra

( Hahaha XD ja vill att det ska hända nått kul, eller vad man ska kalla det jag gillaar att vara hemsk XD )

Grindarna öppnades och dödsätarna kom ut, och vi gjorde oss berädda.
Jag höll mig till Vilma inget skulle få hända henne, hon var ändåden minsta här men jag visste att hon kunde försvara sig.
Luna ställde sig vid oss och såg på Vilma.
- Så du har hittat henne?, sa hon intreserad i vanlig samtalston.
Och jag stirrade på henne, dödsätare kom rusande mot oss och hon var så lugn.
Jag skickade iväg en förbannelse och första dödsätaren var död.

(Hahah ja jag märker det, men om du nu vill döda Dean så ja visst xD jag kan låte min far döda honom)

Jag såg på dem
"Tror de verkligen att de har nån chans?" sa Draco
"Jag vet inte, de verkar ju nästan tro det" sa jag och såg intressant på dem och den första dödsätaren föll, jag såg inte vem det var men jag byrrde mig egentligen inte. Lucius och Narcissa kom in i rummet och såg på oss
"Din far sa att vi skulle skydda dig om de kom in i husest" sa Lucius och jag nickade
"Han tror verkligen jag är av porslin" sa jag trött och såg sen hur dödsätarna började kasta förbannelser och jag såg hur de på den goda sidan började falla och log, rätt åt dem. min far kastade iväg några förbannelser som träffade sina mål och jag undrade vilka som dog

Jag såg Tonks och Lupin falla, stackars Teddy var det ända jag han tänka innan de var över oss.
Jag duckade från en förbannelse och slets ifrån Vilma.
En efter en utac de trollstavslösa föll, vad hade de här att göra egentligen?, de skulle ju ändå dö.
Men det skulle säkert vi också, tänkte jag och såg Voldemort mitt i allt.
Jasså, han skulle vara med, då var det slut med allt.
Men jag skulle banne mig ta med så många dödsätare jag kunde, tänkte jag förbannat.
Och döda den närmsta, faktiskt så funkade det, han dog.

jag reste mig upp och lämnade rummet och gick ner i köket och satte på en kopp te
"Du ar ett krig utanför dörren och du gör te" sa Aidian förvirrat
"Jag har väll inget bättre för mig" sa jag trött och hörde dörren flyga upp och såg Snigelhorn och Trelawney komma in genom dörren och de såg mig göra te och log elakt
"Nu är du död" sa Snigelhorn men jag höjde staven utan att ta blicken från tekannan och dödade honom och Sev dödade Trelawney och jag såg på den öppna dörren och tog med mig tekoppen bort och såg ut innan jag stängde den och gick upp till balkongen igen

Jag såg Snigelhorn och Trelawney försvinna in i huset.
Korkade idioter vad det ända jag kunde tänka just då, du kunde ja inte ens se upp eller ner på staven och så ger de sig in där.
Jag hörde en knall och sköts bakåt och slog huvudet i ett träd och föll ner.
Det gjorde förbannat ont i bakhuvudet och jag ställde mig upp och höll i trädet.
Det här verkade inte fungera, vi blev mindre och mindre och dödsätarna verkade bli fler.
Jag kastade iväg några förbannelser och de föll döda ner.
Sen såg jag Ginny och Vilma duelerade mot ett par dödsätare, jag slöt mig till dem och sände iväg den dödande förbannelsen.

"Tänker du verkligen inte göra något?" frågade Yaxley och jag tog en klunk te och vände mig sen mot honom
"Som vad, ge mig ut och låta alla döda mig? jag varnade dem för att slås mot min far om han vann men de ville inte lyssna. jag sa att de inte kunde få det bättre än vad jag fixat åt dem och ajg sa att de bara skulle på acceptera det, men de ville inte lyssna så jag tänker inte dö för dem. jag har hjälpt dem tillräckligt" sa jag kallt
"Du är kallhjärtad" sa Narcissa
"Bara när jag måste. och desutom är jag trött på dem" sa jag och såg ner på kriget och hur de flesta på den goda sidan var döda och jag lämnade åter rummet och gick ut till stallet med de andra.jag tänkte inte hjälpa dem men jag vill inte se dem dö heller inte alla. jag gick fram till Ballerina och gav henne ett äpple