Sjunde året på Hogwarts

- Tur för dig, för jag gillar dig. Och det skulle förstöra allt om du hade gjort något mot henne, sa jag leende till Yaxely och jag tog emot Vilmas stag och såg på Rodolpuus.
- Du kan ju berätta varför?, vad ville ni få ut av det, sa jag ilsket och flinade sedan.
- Sen ska du be henne om ursäkt, sa jag lätt åt honom.

Yaxley ryckte på axlarna och log sen hastigt och slo sig ner och såg roat på Rodolphus
"han ville ha information och göra henne till en hjärndöda robot som han kunde manipulera" sa han lätt och blängde sen på Laura "glöm det. Jag ber inte om ursäkt" sa han kallt och jag blängde på honom men tänkte låta Laura sköta det själv så länge hon inte bad om hjälp

- Jo och det verkade ju fungera, sa jag sarkastigt.
- Vilken information?, vad har hon för viktig info?, sa jag förvånat och log sedan.
- Jo, du ska be henne om ursäkt, det funkar bättre än tortyt i ditt fall, sa jag flinande.

Rodolphus blängde på henne "och de tror du jag tänker berätt för dig?" sa han
"han trodde nog att hon skulle veta saker om trion, skolan och sen kunna få in henne på skolan och få henne att göra något som han behövde få gjort" sa jag
"Laura hur vet hon allt det här? Vad är det för folk du umgås med?" frågade Vilma oroligt Laura. Jag förstod henne jag hade med varit orolig om jag var henne och såg sen på Rodolphus
"tror du på det själv? Jag tänker aldrig be om ursäkt" sa han vasst

- Visst jag bryr mig inte, rör henne inte bara igen för hon vet inte och det går inte att hjärntvätta en Pevensie, sa jag trött åt honom och satta mig vid Vilma på sängen.
- Cara är Voldemorts dotter, sa jag och hon ryggade tillbaka.
- Men ta det lungt, hon är snäll mot de som är snäll mot henne och eftersom du är min lillasyster har du inget att frukta, sa jag lätt och hon log svagt.
- Han där är Draco Malfoy, hennes man, sa jag leende.
- Men han är ju dödsätare, sa hon förskräckt.
- Ja, det är vi allihopa och det lär du bli snart med.
För jag vill att du ska leva, sa jag och visade henne märket.
- Måste jag?, sa hon och log halvt.
- Japp, det matchar DA märket ditt, sa jag flinande.
- Ja, men sen räcker det med tatueringer för min del, flinande hon.
- Ja, för min del med, skrattade jag och såg på resten utav dem i rummet.
- Ja, Rpdplpus och Yaxely dödsätare, Yaxely är den trevliga här, sa jag leende mot honom.
- Sen Ginny, din storasyster, sa jag glatt.
- Victor, ja han är Victor just nu, och så Dean som jag är förlovad med, sa jag leende och visade ringen.
- Vad kul, utbrast Vilma.
- Jag, vet, nu kan du vara min tärna, sa jag glatt till henne.

Rodolphus såg på dem
"kan jag gå nu?" sa han trött och jag såg på honom
"egentligen borde jag låsa in dig i en fängelsehåla och göra vad du gjorde mot henne" sa jag och han blev likblek "men det är inte min stil. Försvinn innan jag ändrar mig" sa jag kallt och han försvann snabbt och jag log mot Vilma
"trevligt att träffas" sa jag leende och Draco satte sig på armstödet bredvid mig och jag tog hans hand. Yaxley såg på oss men sa inget och Sev så på Vilma
"jag måste ge dig märket, det kommer göra lite ont men går över sen. Ge mig din vänster arm" sa han i normal ton och jag var glad att han inte var elak mot henne

Vilma log svagt mot Cara och såg sen på Snape.
- Det är lungt, det gör ont men går över.
Men det visar att du är "godkänd av Voldemort" och det är bra att vara, sa jag leende och hon nickade och drog fram handen mot Sev.

Sev tog tag i hennes arm och brände sen in märket och släppte hennes arm och reste sig upp och tog med disken ut i köket och jag lutade mig trött mot Draco
"när ska du lära dig at sova?" sa han allvarligt
"när jag får lugn och ro och de inte händer något så i graven" sa jag och slöt ögonen
"välkommen till familjen" sa Ginny och räckte fram handen mot Vilma

Vilma ryckte till men sa inget när hon fick märket inbränt.
Märkligt vad lika vi är?, tänkte jag förundrat och såg på henne.
Och de hade inte lyckats att hjärntvätta henne och ändå hade hon vart fast sen jullovet, det är min syster det tänkte jag stolt och såg leende på Ginny.
- Tack, sa hon leende och flinade sedan.
- Ja har alltid velat tillhöra Weasley, tycker vi liksom hör dit, sa Vilma flinande och drom fram sitt röda hår.
- Ja eller hur?, Molly lär bli glad att få en till unge i familjen att ta hand om, sa jag glatt och Ginny skrattade instämmande.
- Unge?, jag är faktiskt 13, sa Vilma bestämt.
- Du är tillbaka, sa jag lyckligt och krama om henne och såg på de andra.
- Ja, det här är Vilma, hoppad ni gillar henne, sa jag glatt till dem.

Jag hörde dem prata och undrade hur Molly skulle reagera med en unge till i huset och hur de skulle ha råd? Jag borde kanske hjälpa dem? Fast jag tror inte de skulle ta i mot hjälpe. Och nickade sedan
"mm det gör vi säkert, jag antar att hon ska tillbaka till skolan" sa jag trött
"du får ursäkta henne, hon har lite mycket att göra bara. Trevligt at träffas, jag hoppas du bara är hälften så jobbig som din syster" sa han retsamt och Vilma såg förvånat på honom. Sev kom tillbaka och såg på mic och suckade
"du är hopplös! Vad ska jag göra med dig?" frågade han och jag lo utan att öppna ögonen
"inget alls för du gillar mig precis som jag är" sa jag lätt
"ja du här välm rätt antar jag. Så vad ska ni göra nu?" frågade han