Life - Lupple & Medi PRS

Hon fick en tallrik framför sig och nickade som ett tack.
Alla hade fåt sin lunch och hon gjorde ett tecken för att visa att alla kunde äta.
"Jag hoppas jag fick alla era rätter rätt. Gammal handstil är svår att läsa.
Hon såg på Gabriel och försökte att le.

Gabriel satte sig ned efter att ha delat ut alla tallrikar han hade och log svagt när hon tecknade att de kunde äta. Han började att äta. Det hade blivit rätt, så gott han visste. Mi blandade i ett piller i sitt vattenglas och väntade ut det. "Det är rätt väktare." Log älvan och började äta sin söta rätt.

"Så vem ska berätta för henne?" Dô såg på Gabriel med ett flin.
"Om hennes ställning som kvinna." Kíh såg generad ut.
"Inte nu snälla. Vi äter."
Olivia såg oroad ut.
"Vad är det som ska sägas?" Hon spännande blicken i Gabriel.
"Tala om för mig." Viskade hon.

Gabriel stirrade mot den svarta ängeln med en mordisk blick. "Verkligen inte passande. "Morrade han lågt, ilsket. Kíh hade ju i alla fall förnuftet att se generad ut. Men så vände hon sig mot Gabriel och han svalde hårt. Han hade redan behandlat henne illa, fel. Att neka henne detta när hon verkligen ville veta, han hade inte hjärtat att göra det. Å andra sidan, att berätta det här? Framför alla, det var inte direkt rättvist. Det var ännu värre. " Det finns en tid för saker och ting, och nu är inte den rätta tiden Olivia. " Sa han lugnt, försiktigt och såg sedan mot dem andra. " Och tiden är inte inne. " Sa han allvarligt, menande.

Hon såg på honom och kände något som brast inom henne. Det var något alla visste förutom hon. Hon var den enda som inte visste om det här.
"Jag förstår." Hon åt under tystnad och hon åt upp.
"Finns det något någon annan undrar över? Hur vill ni ha det?"

Mi såg på henne med ett leende men hennes ögon var sorgsna. " Hur vill du ha det? Vill du ha någon som stannar här och lär dig våra seder den första tiden? Och i så fall vem. "Frågade han mjukt. " Finns det något du behöver, pengar, mat ja vad som." Log hon och drack upp sitt glas. "Har du några frågor?" Tillade älvan och blev liten igen och flög fram till henne med ett mjukt leende.

Hon skakade på huvudet.
"Jag vet inte vad jag vill ha." Hon torkade sig om ansiktet och såg på Älvan och log.
"Åh nej det är bra. Men jag vill bara fråga om alla har det bra." Hon såg sorgsen ut och log sedan.
Kíh harklade sig.
"Väktare snälla, du verkar upprörd. Gå in oc vila en halvtimme. Vi ska diskutera lite utan dig. Du är inte i dina sinnens fulla bruk om jag får vara oartig." Han såg på de andra.

Älvan smekte henne lätt över kinden men den lilla handen. "Oroa dig inte för oss, vi har varit med om betydligt värre saker- detta är som en kunglig fest." Tillade hon och flög sedan iväg igen. Gabriel såg hur upprörd hon var och han svalde. "Sammy. " Mumlade han och Sammy var snabbt framme och tog Olivias hand. "Jag följer dig in, nu ska de ändå bara prata om tråkiga saker. "Log han uppmuntrande och hjälpte henne upp på fötterna.

Hon log åt det älvan sa och nickade. Hon reste sig och gick med Sammy och de stängde efter sig.
Yur såg på Gabriel.
"Så har hon hittat någon att föröka sig med? Förlåt det var fult sagt." Hon såg seda ner.
"Få barn med." Hon såg sedan på Mi och lade huvudet.
"Vem träffade henne först som väckaren?"

Gabriel svalde hårt och stirrade på Yur. "Jag förstår inte stressen, hon har flera år tills hon inte längre är kapabel att få barn." Sa han irriterat och vände bort blicken. Mi såg på Yur och log, stirrade på Gabriel och verkade förstå. Oj, det var inte bra. Men hon bibehöll leendet. "Jag, jag var skadad och behövde skydd. " Sa Gabriel och såg upp. " Hon hade precis flyttat in. " Förtydligade han.