Sjunde året på Hogwarts

jaglog mot Sevoch tog glaset och gick ut till de andra och satte mig sen ner.
"Hur är det med henne?" frågade jag Laura försiktigt och hoppades hon inte skulle anklaga mig för att inte gjort något.men jag visste att folk ibland behövde anklaga någon när de var ledsna och tog den som var lättast att anklaga i i det här fallet mig

Jag såg upp på Cara och satte mig på stolen vid Vilmas säng.
- Jo, hon är bättre hon har i alla fall pratat med mig, hon sover nu, sa jag stilla och drog upp benen och gömde ansiktet i dem.
- Jag vill bara att hon ska leva, jag orkar inte förlora henne en gång till, sa jag och grät.

Jag såg på Laura och nickade och gick fram till henne
"Jag vet och det var därför jag frågade dig i fall du var säker. men jag finns här i fall det är så" sa jag och kramade om henne

- Ja vet men hellre det än att inte försöka alls, sa jag och log tacksamt mot henne.
- Jag vill bara att hon ska leva, jag orkar inte leva utan henne, sa jag och såg på den sovande Vilma.
- Tror ni det finns någon Chans att hon överlever?, och vad har de gjort med henne??, sa jag och såg på dem.

jag nickade och kramade om henne "Jag förstår det, jag tänkte lika daant när Draco låg i koma, om han hade dött hade jag också slutat leva" sa jag och kramade om henne, jag kunde inte tvinga henne att göra något hon inte ville, Vilma var hennes familj och jag förstod att hon inte ville leva utan henne
"Jag vet inte,Sev är den bästa och han gör alt han kan men jag vet inte, och jag har ingen anning om vad de har gjrot med henne." suckade jag

Jag nickade och såg på klockan.
- Bäst att jag väcker henne nu, sa jag och skakade lätt på henne.
- Vilma älskling, sa jag och hon slog skräckslaget upp ögonen.
- Så lugn det är jag Laura, drick, sa jag lugnande och hällde i henne utav drycken.
Hon nickade och slöt ögonen och andades lungt och stilla, hennes andetag var hennes normala och jag log lyckligt.
Det kanske fanns nån chans till att hon skulle leva.

Jag såg på henne "det här lär ta tid. Jag minns när jag kom ut ur Azkaban och hon har ju varit i fängelsehålan mycket längre" sa jag sorgset och önskade jag kunde hjälpa henne. Sev kom ut och såg på henne "jag tänkte gå och lägga mig nu, väck mig om det är något" sa han och slog på en bokhylla så den åkte upp och försvann sen
"hon kan låna min säng" sa jag och gick fram till en annan bokhylla "lås upp och släpp dina gäster in" sa jag på parselspråk och väntade på att de andra skulle gå in

Jag såg på dem och log.
- Gå och lägg er ni jag stannar med Vilma, jag tänker sitta här vid henne, sa jag bestämt och satte mig åter på stolen vid Vilmas säng.

"ropa på oss om det är något" sa jag och log mot henne och Dean så tveksam ut och stannade sen kvar och jag ryckte på axlarna och vi gick in
"wow vilket rum. Det måste ha sina fördelar att vara Voldemorts dotter" s Victor
"det här var faktiskt Sev som fixade." sa jag leende och trollade fram tre sängar och kröp sen ner i min egen med Draco som somnade direkt och jag såg roat på honom, han kan somna jämt

Jag nickade till Cara och såg dem försvinna.
Dean drog fram soffan till Vilmas säng och jag kröp upp i den och lutade mig mot honom.
- Du älskar henne va?, sa Dean och jag nickade.
- Ja, det är klart hon är min syster, ni delar första platsen i mitt hjärta, sa jag leende mot honom och vände mig om mot Vilma och såg på henne.